Etiketter

, , ,


Jag skrev en kommentar på en bloggerskas sajt. Jag ville upplysa henne. Det gällde något jag nämnt förut, men varför inte upprepa det.

Kommentaren blev ungefär så här

Förlåt, men arvsynd är den ärvda vanan att äta äpplen från kunskapens träd.

Då vi gör det, inser vi att vi hade fel förut. Det var fel, att piska slavar. Fel att gasa … Fel att vad som helst.

Det är ju därför, som folk inte vill lära sig något! Då får de bara dåligt samvete.

Samvetskval är att vara i bråk med ”Guds röst”. Att slåss mot Gud är definitionen av synd.

I Bibeln slogs Jakob med Gud (1 Mos 32:24-31). Jakob betyder ”den som bedrar” (not i Bibel 1917).

Hans höft skadades i slagsmålet. Gud gav då honom namnet Israel, som betyder ”slåss mot Gud”. Gud välsignade honom samtidigt. – För att han syndade!

Det här fattade inte Rasputin. Han läste i Bibeln att man skall synda. Då lärde han sig först att något var fel. Sedan gjorde han det. Helst ihop med överklassens kvinnor och med tsarinnan. Men så skall du och jag inte göra!

Vi okunniga skall synda först och sedan inse. Det är därför vi är här. Här fick du ett nystulet äpple. Vill du slippa kval, slår du ihjäl samvetet. Utan det (= Gud) är du andligen död. Syndens lön är då döden.

Här är motiv för de okända och obegripliga begreppen förlåtelse och försoning. De tillåter dig leva vidare med ditt samvete (= Gud).

Tillägg om religiös förvirring

Nu borde du begripa varför Jesus blev ett med synden. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet” (2 Kor 5:21).

Den ”definition” av substantivet synd, som finns i all religiositet är något helt annat och förvirrat. För att slippa undan förvirringen, talar de fromma i stället om verbet synda. De skapar kataloger över handlingar, som påstås vara syndiga.

Men Jesus syndade inte. Han blev ett med synden. Det blev han genom att vara människa och äta kunskapens frukt. Gud är underordnad arvsynden.

Därmed är arvsynden lik Karmas Lag hos hinduerna. Deras gudar lyder under den.

Pressas de fromma om substantivet, får vi vidskepelse. De beskriver en magisk orenhet, som vidhäftar oss. Ett virus. Judar fick inte träffa hedningar utan att sedan tvätta bort sådan synd med rituella bad.

Existensen av sådan orenhet bestrids i NT. Bl.a. skriver Paulus: I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt” (Rom 14:14). NT bestrider det på fler ställen, bl.a. genom att tillåta oss äta fläsk (Mark 7:19).

Vårt problem med att förstå dessa saker beror på att kyrkan har behållit det gamla judiska orenhetsbegreppet. Man har helt enkelt inte accepterat NT’s syndbegrepp. Och idag är det inte alls aktuellt att bestrida vidskepelsen.