Etiketter

, ,


Skolpalats eller kunskapstempel

1951 började jag skolan. Det var en slottsliknande folk-skola intill domkyrkan. Den byggdes av 1800-talets Fattigsverige. Det var högt i tak. Fröken nådde inte upp med sin pekpinne. 

1952 fick folkpartiet under Bertil Ohlin 24,4 procent i riksdagsvalet. Några år senare började jag realskolan vid stadens Högre Allmänna Läroverket. Det såg ut som ett tsarens palats i Sankt Petersburg.

var nästan alla lärare folkpartister. Vi flyttade ofta, så jag gick i tre läroverk, alla palatsliknande. Överallt var adjunkterna ofta aktiva folkpartister.

Miljön gav intrycket, att kunskap i sig var något heligt och skolan ett tempel för dyrkan av denna helighet.

Den farliga ekonomiska liberalismen

Folkpartisterna var bra lärare. I ämnet historia med samhällskunskap undervisade de oss om ideologier. Då liberalismen förklarades, frågade någon om den ekono-miska liberalismen.

Jag kommer fortfarande ihåg lärarens reaktion: ”Det är något annat det.” Det sades med tonfallet ”Vad har katten kommit in med?” Jag minns att jag förvånades över tonen.

Senare fick jag lära mig, att det är en ekonomisk teori. Det kan vara svårt att skilja på ekonomi och politik. Den politiska liberalismen handlar dock om mänskliga rättigheter, frihet och demokrati. Politisk liberalism knyter inte de begreppen till ekonomin, på det sätt socialismen gör.

Såg de där lärarna en möjlig konflikt mellan politisk och ekonomisk liberalism? Det senare kan ju bli en kult till Molok, där jag offrar andra människobarn. Den politiska liberalismen kanske kräver lite marxism? Men den läran har tyvärr visat sig antagonistisk till politisk liberalism.

Kina har dock visat, att det senare inte behöver gälla den ekonomiska liberalismen. Varken Kaiserns eller Führerns Tyskland hade heller något emot den. Sådan liberalism trivdes lika bra i lägren, som i de brittiska gruvorna med deras barn hundra år tidigare.

Bilden känner jag igen från min första lärobok i historia för realskolan.

Ekonomisk monarki

När kontroll över pengarna ses som viktigare än kontroll över pengarnas kontrollörer, blir kontrollörerna faraoner och kejsare. De blir personkulternas gudar. De som inte kontrollerar något alls är slavar.

Den ekonomiska liberalismen bör betraktas som ett verktyg. Den kan vara nyttig och skall då användas. Den är som en yxa. Vi behöver den, men används den fel, ropar vi på polis och lagar. Så kan vi göra då Kinas kommunistiska parti använder den för att via bulvaner få kontroll över Sveriges hamnar och övriga ekonomi.

Läser vi länkarna ovan, så verkar Bertil Ohlin inte ha varit ekonomisk liberal. Han var bara liberal och hade lätt att samarbeta med sin tids socialdemokrater, som accepterade den politiska liberalismens idéer. Då hade det socialliberala folkpartiet (man kallade sig det), som jag redan sagt, 24,4 procent. Idag är liberalerna mer ekonomiska och har 3,9 procent och ibland mindre.

Ekonomisk religion

Folket har fattat, att den ekonomiska liberalismen är en ekonomisk tro, liksom marxismen. Båda två tycks kunna bli lika fanatiska och besinningslösa som våra religiösa idéer. De överordnas allt förnuft.

I Europa bröt den renläriga ekonomiska marxismen ihop runt 1990. Kina insåg att diktaturen måste överge den, och bli lite lagom ekonomiskt liberal, för att överleva.

I Europa håller liberalismen, utvecklad till en tämligen renlärig (ej lagom) ekonomisk sådan, på att bryta ihop. Vår socialdemokrati, som utvecklats i ekonomiskt liberal riktning, bryter också ihop. Än så länge har den bara halverats i Sverige, men vänta bara!

Ekonomisk feodalism

Med tanke på den ekonomiska ojämlikhet, som tycks bli det bestående resultatet i såväl öst som väst, borde vi kanske byta namn på den ekonomiska liberalismen. Låt oss kalla den ekonomisk feodalism i stället! Det är väl så den fungerar i både Kina och Ryssland. För ”de nyttiga” tillåts lagom, men inte mer, ekonomisk frihet.

I det senare landet kallas högadeln oligarker i stället för hertigar. Men de verkar leva lika farligt som sina medel-tida föregångare, och riskerar likt dem att spärras in i fängelse. Även i Kina sägs förmögna personer ibland för-svinna för någon sorts ”korrigering”.

Det är kontrollen av ”korrigerarna” och ”kontrollörerna” som saknas. Den politiska liberalismen. Sådan saknar även vi, då missbruk av makt, även ekonomisk sådan, inte blir kontrollerad. Med tanke på klimatproblematiken och andra problem skulle vi behöva den liberalismen.