Etiketter

, ,


Att ha funnits eller inte ha funnits, det är frågan

Jag resonerade i ett föregående inlägg utifrån tesen att evangeliernas Jesus inte existerat. Just därför skall jag ta upp den omständighet, som jag tycker är mest svår att förklara utan en historisk Jesus.

Det här har jag skrivit om förut. Men nu blev det aktuellt att upprepa det med ny formulering.

Kvinnans ställning

Professor Elain Pagels har påpekat, att kvinnor hade en stark ställning i den tidiga kyrkan. De kunde inneha ämbeten. De var under en inte särskilt lång tid biskopar och kyrkomötesdeltagare. Problemet är hur de kunde få denna ställning.

Hade det varit en utveckling i samhällskulturen, hade kvinnans förändrade ställning förblivit. Nu försvann den, och allt återgick till den gamla patriarkala situationen. Det finns dock något att jämföra med.

Censurerad farao, censurerad frälsare

Akhenaton var farao i Egypten ca 1400 år tidigare. Han gjorde solguden Athon till ende gud. Han införde monoteismen. Efter hans död hackades Akhenatons bilder och namn bort från alla monument.

Upprörda präster kunde med stöd av ett troende folk återinsätta de gamla gudarna i sina tempel. Allt återgick till den gamla polyteistiska ordningen. Faraos nyordning blev en tillfällighet. Akhenaton höll på att bli en försvunnen farao, nästan helt censurerad ut ur historien.

Roger Viklund hävdar att det helt saknas oberoende källor, som bekräftar Jesus historiska existens. Inga skrifter utöver evangelierna berättar om honom. Det som finns är fromma förfalskningar av icke kristna texter. Jesus verkar vara censurerad ut ur historien.

Vi vet, att kyrkan tidigt började bränna skrifter, som inte föll i smaken. Sådant kallades heresi, gnosticism och villolära. Intensiteten i jakten på sådant liknar jakten på spår efter Akhenaton.

Man har numera hittat så kallade gnostiska skrifter. Det är dock inte alltid säkert, att de är gnostiska. Men de framför ofta en annan syn på kvinnan.

Den misstanke som infinner sig är faraonisk. Kvinnorna fick sin ställning i den tidiga kyrkan av en stark karismatisk ledare med obestridlig auktoritet. En visionär, som skapade sina egna regler. Alla böjde sig för denne farao.

Men så dog han! Och i hans församling kunde man bara inte acceptera nyordningen för kvinnorna. Vad som helst, men inte det! Strid. Böcker och skrifter brändes. Allt olämpligt utplånades. Till slut reagerade en tidig Roger Viklund.

Ja, han hette inte så. Och han hade andra åsikter. Han visste att kyrkans organisation var värdefull. Ett medel för politisk kamp om inkomst och status.

Hans likhet med Viklund var bara konstaterandet, att det inte längre fanns några oberoende bevis för det som hänt. ”Vi måste förfalska några!”

Fast Viklund har ändå rätt i någon mån. Även om Jesus fanns, är den vi har i evangelierna en censurerad Jesus. Men hur mycket mer än hans kvinnosyn är det som censurerats? Nej, där stannar jag i grubblet!