Etiketter

, , , ,


En kommentar

Jag har kommenterat begreppet intrinsikalt, värde i sig självt, i en annan blogg. Min kommentar nr två ser ni här nedanför. Det är det näst sista stycket, som jag vill förmedla. Där finns en teologisk ståndpunkt, som jag ser som central i mitt hädiskt religiösa och halvateistiska tänkande.

”Men i den större kontexten angriper Paulus lagfromheten och alla dess regler. Mat är bara ett av lagbokens många kapitel.

Särskilt tydliga är angreppen på boklagen i hela brevet till galaterna, t.ex. 4:10. ”Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år!” Det är intrinsikalt fel att arbeta på sabbaten (sjundedagsadventister).

Kapitel fyra stämplar Lagens Ängel som en av de ”kosmiska makter” som judarna varit slavar under innan Sonen friköpte dem.

”Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden” (Gal 5:4).

I kapitel fem skall man inte – i tro på Lagen – omskära sig, utan tro på något annat, förmodligen samvetet, som brukar kallas Guds röst (Gal 5:6). I den tsaristiska autokratin definierades Lagen som tsarens uttalade ord. Finns det samvete, finns Guds Rike mitt ibland oss. Det är också en autokrati.

Galaterbrevet är det kortaste av Paulus brev. Med min kommentar ovan är det nog även det mest lättbegripliga.”

En odödlig gud

Om Fadern och Sonen, Gud och människa, är ett, så är ditt samvete Gud. Då är du Gud. Den tron är givetvis rena hädelsen. Tror du dessutom att du är odödlig, så hädar du ännu mer: ”Ha, ha! Tror du att du kan döda mer än min fysiska kropp?”

I Thomasevangeliet kallas Jesus på ett ställe hädelsernas man. Han måste ha varit en självsäker typ, om han tyckte sig ha så mycket samvete, att han påstod sig vara ett med Gud. Vem vågar påstå något sådant om sig själv?

Ateisterna har nog rätt

För övrigt har nog ateisterna rätt. Det finns nog inget samvete. Här är en länk till Patrik Lindenfors blogg. Han skrev boken ”Gud finns nog inte”.

Annonser