Etiketter

, ,


En av Nya Testamentets kusligaste berättelser.

Apostlagärningarna (Apg 4:32-5:11). Det doftar politisk propagande av det otäckaste slag. Det är ett paradis man vill beskriva, men de som är bekanta med propaganda, ser något hemskt.

Jag har läst en mängd fromma ansträngningar att rättfärdiga bibelstycket. Rubrikerna är skapade av våra översättare. Stå ut med det fromma och läs! Det är bakgrund och händelse. Fundera på vad som faktiskt hände!

”Egendomsgemenskap

Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemen-samt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.

Ananias och Sapfeira

En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. Då sade Petrus: ”Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.” Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom.

Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. Petrus vände sig till henne: ”Säg mig, var det allt ni fick för jorden?” – ”Ja, det var allt”, svarade hon. Men då sade Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren – det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig.” I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. Stor fruktan grep hela för-samlingen och alla som hörde talas om denna händelse.”

Den brutale Helige Ande

Den av den Helige Ande uppfyllde Petrus är här lik Felix Dzerzjinskij. Denne var grundaren av tjekan, den sovjetiska hemliga polisen, senare namngiven NKVD och KGB. Bibeltexten lägger dock inte brutaliteten på Petrus, utan på den Helige Ande.

Ser inte ut som någon helig ande

Jesu anhängare var beväpnade!

I sin vilja att slåss i stället för att vara martyr hamnar Petrus i konflikt med Jesus, som då svarade: ”Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds utan människors.” (Mark 8:33, Matt 16:23). Vi har en motsätt-ning i gruppen, och det låter som om den var vass.

Petrus påstås ha tagit till svärd då Jesus greps av en styrka beväpnad med påkar och svärd (Joh 18:10). Jesu anhängare var alltså beväpnade! Hos Lukas kan vi läsa: ”När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: ‘Herre, skall vi ta till våra svärd?’ (Luk 22:49). Våra svärd?! I flertalsform!

De hade svärd! Vad kostade ett sådant?

Vad var det för gäng som omgav Jesus? Mer uppseendeväckande än att de var beväpnade, är hur dyrt de var beväpnade.

För 6000 år sedan var järn dyrare än guld. Inte konstigt, järnet kom från meteoriter! Hettiterna lärde sig använda järnmalm för 3400 år sedan. De började använda blästerugnar. Priset på järn sjönk, men fortsatte vara högt.

Det vi här definierar som masugn uppfanns absolut tidigast år 900 i Nora (eller helt säkert 200 år senare i Norberg. Men kanske även tidig kinesisk ugn skall kallas så.) Masugnen förbättrades under medeltiden. Då sjönk priset på järn. Vid 1700-talets slut började man i England använda koks till järnframställning, och Sverige förlorade sin roll som Europas järn-rike. Priset sjönk.

Fattiga vikingar bar yxa

Under vikingatiden kunde en träl kosta 306 gram silver och ett svärd 126 gram (Illustrerad Vetenskap nr 11/2001). Svärdet kostade ca 40 % av en manlig slav (samma källa). Låt slavars (arbetskrafts) värde vara seklens penningkonstant! Utnyttja sedan Vilhelm Mobergs research till utvand-rartriologin.

En slav kunde kosta $ 500 då Karl Oskar kom till Amerika. Det var ca två tredjedelar av vad han sålde Korpamoen för. Med omkostnader och sedan han betalt hypotek, andra skulder och familjens överfart till ett nytt liv i Amerika (675 riksdaler), hade han drygt 500 rd kvar. Och rd var då värd 40% av $.

Vikingasvärdet skulle alltså kunna ha kostat motsvarande $ 200 i 1850 års penningvärde. Det är något helt annat än den summan i nutidens (2017 års) penningvärde. Det kan ha varit ett helt öre (latin aurum) i guld (au) i 975 års penningvärde!

I ett TV-program häromdagen, sade en brittisk arkeolog, att svärdet var det bästa vapnet, men den mycket billigare yxan var det vanligaste bland vikingarna. De flesta hade helt enkelt inte råd med ett svärd.

Svärdet, tidig högteknologi

Redan tidigt blev svärdet en tillverkningstekniskt avancerad produkt. Romarna blandade järn- och stålkvaliteter och mästersmeder smidde samman och härdade klingorna. Då har vi gått tusen år tillbaka från vikingatiden mot den forntid, då järnet som metall var dyrare än guld.

Den romerska armen var svindyr och överlägset beväpnad. En del av översteprästens och stora rådets folk hade bara påkar. Så vad var det för penningstinn IS-organisation Jesus hade runt sig? Fattiga fiskare?

Rådet ingriper mot apostlarna

I apostlagärningarnas följande verser kan man läsa om apostlarnas verk-samhet bland folket, som sägs ha varit skrämt (av Jesusfolkets fiender) från att ansluta sig till dem. Men agitationen var tydligen effektiv, för ”män och kvinnor i stort antal kom till tro …” (Apg 5:14). Det senare oroade nämnda fiender.

Därefter (Apg 5:17) kan följande läsas om saddukéernas parti(!).

”Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukéernas parti. Upptända av trosnit grep de apostlarna och satte dem i stadshäktet.”

Judiska Rikspartiet och dåtidens opposition

Det är kort tid efter Kristi himmelsfärd. Petrus är ledare för rörelsen, vars åsikter inte överensstämmer med det maktbärande partiets, saddukéerna. Det fanns fler partier, fariséerna och esséerna.

Saddukéerna var ett överklassparti. De kan beskrivas som samarbetsmän. Romarna fann dem lämpade att vara judarnas ledare. Fariséerna var mer folkliga. De övriga, esséer och kristna, var ”småpartier”. Esséerna var splittrade och Qumransekten var en viktig del av dem.

Filosofi eller religion som de politiska ideologiernas grund

I den världen fanns ingen modern vetenskap eller upplysningsfilosofi, som kunde vara filosofisk grund för ideologier och politiskt resonerande. De hade i stället religiösa föreställningar, som kunde skilja sig mycket från varandra. Alla – faraoner, kejsare, konungar och republikaner moti-verade politiska krav och maktanspråk med ”gudarnas vilja”.

Jerusalems variant på detta var ”Guds vilja”. Det var politikens grund. Den kristna rörelse som framträder i Apostlagärningarna är en extrem politisk sekt, som på olika sätt verkar bekant för oss nutidsmänniskor.

Den minimala statsapparaten

Det samhälle vi möter, har kejsaren som högsta makt. Han vill ha skatt. Får han det, är han nöjd. Statsapparaten är minimal jämfört med nutida staters: Skatteindrivning, kejsarens hov, senaten och höga ämbetsmän, armé, flotta, domstolar, religös kult, nöjen (Colosseum) samt ganska omfattande offentlig byggnadsverksamhet.

Resten fick sköta sig självt. På så sätt var det den amerikanska högerns idéalsamhälle. Alla små lokala grupper hade frihet att sköta sina egna angelägenheter, bara kejsaren fick in skatt för att bekosta de två kost-samma verksamheterna, utsvävningarna och militärapparaten.

Pastor Pontius Pilatus problematiska pastorat

Pontius Pilatus såg helst att judarna skötte sig själva. Betalade de skatt, så var allt bra. Då lämnade han dem gärna i fred. Han såg helst att de i sin tur lämnade honom i fred. Han ville inte bli indragen i deras förbittrade partistrider.

Oro och kravaller innebar risk för anklagelser att han inte kunde upprätt-hålla ordningen i Jerusalem. Han var inte glad, då det judiska getingboet uppenbarade sig inför honom med den tillfångatagne Jesus och ville att Pilatus skulle ta parti.

Roms överhöghet understryks i NT med påståendet att judarna inte hade rätt att utdöma dödsstraff. Denna yttersta makt tillkom endast kejsaren och de ämbetsmän, som han gav den makten, ius gladii”. Fast saken är visst lite tveksam. ”Ius gladii” tror somliga bara gällde vem som fick avrätta romerska medborgare. Var Jesus en sådan?

Pilatus var van vid zeloter, judiska terrorister som knivhögg romare. Var-för kunde judarna inte fixa Jesus själva? Varför blanda in Pilatus? Han skulle inte bråka, om de bara slog ihjäl varandra. Varför plötsligt sådan respekt för romersk lag? Förmodligen visste Pilatus svaret.

Ta ansvar din jä…

Ett mord på Jesus skulle starta ett judiskt inbördeskrig. Men om romarna tog död på honom, var det ju en annan sak. Då skulle sadduccéerna få se Jesus svärdbärare angripa romarna. Pilatus försökte därför få Herodes den Stores son, tetrarken (lydfursten) Herodes Antipas, att ta över det farliga ansvaret. (Luk 23:6-12).

…äh … min käre vän

Lukas berättelse avslutas med versen: Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner; förut hade det rått fiendskap mellan dem.” Detta kan bara tolkas som att furst Herodes gick Pilatus till mötes. För vem var det egentligen som Jesus utmanade med sin titel ”judarnas konung”.

Herodes Antipas begärde senare av kejsar Caligula att få kungatitel, vilket var oklokt. Men det är en annan historia. Det viktiga var att den titelsjuke Herodes behandlade Jesus förnedrande och skickade tillbaka honom till Pilatus, förmodligen med en begäran: ”Ta död på den här! Det är jag, som är judarnas konung!”

Översteprästerna protesterade mot Pilatus noggranna inskription på latin, hebreiska och grekiska över Jesus huvud: ”Jesus från Nazaret Judarnas konung”. Den vägrade han ta bort.”Vad jag har skrivit har jag skrivit” (Joh 19:19-22), och det var att Jesus avrättades för att ha satt sig över judarnas ”storfurste”.

Det innebar också, att förutom sadducéerna hade ännu en mäktig part ställt upp mot Jesusfolket. Chanserna för dem i ett inbördeskrig blev försvagade liksom risken för ett sådant. Pilatus hade lyckats! 

Pilatus, ja han försökte ju bara hålla sig väl med alla judar. Det var ju hans uppgift att hålla ordning, och nu bad, krävde både hög och låg att han skulle göra så här. Han erkände judarnas och deras furstes själv-bestämmanderätt. ”Skyll inte på mig! Jag är ju snäll och beskedlig!”

Pilatus kunde alltså skylla på ”juden” Herodes och var därför djupt tack-sam. Jag får ihop logiken delvis. Men nu skulle jag behöva lägga ned oerhörd tid och ansträngning på att analysera det politiska getingboet. Kanske någon annan kan ta vid?

Vad hände egentligen? Vad var det för politiska strider, och vilka var inblandade? Vad var det för militant rörelse, som oerhört förändrad gick ut ur det följande kaoset och erövrade världen? Jag har fler idéer än jag klarar av att tänka, och alla tror jag kräver mycket arbete.

 

Advertisements