Etiketter

,


I Romarbrevet fördömer och dömer Paulus sina medmän-niskor (Rom 1:18-32). Först är aposteln filosofisk: Guds vrede över bl.a. avguderi (Rom 1:18-23).

Usch och fy!

Därpå blir han praktisk och ger sig på hbtq-folket. De skall dö, då deras beteende leder till all sorts hemsk ondska. Uppräkningen av sådan är lång. (Rom 1:24-32). 

Tvärvändning

Efter detta kommer en tvärvändning: ”Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv …” (Rom 2:1).

Fortsättningen är i samma stil, dock med påpekandet ”att Guds dom över dem som lever så är väl grundad”. Paulus fortsätter några verser senare: ”Med ditt hårda och obot-färdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag …” (Rom 2:2+5).

Motsägelsernas Bibel

I Första Korinthierbrevet kastas vi mellan helt olika bud-skap om kvinnan. Där lyckades jag förklara det hela, dels med pseudo-Paulus, dels som felaktig tolkning beroende på våra exegeters bristande kunskap om brevmotagarnas hedniska tankevärld.

Den utnyttjade Paulus för att framföra sitt budskap. Utan kunskap om hednisk teologi och filosofi är hedningarnas apostel svårtolkad. Se bl.a. mitt föregående inlägg!

Pseudo-Paulus var ju en eller flera hatiska motståndare till Paulus, som redigerade och gjorde dumma tillägg till hans brev efter hans död. Spåren av sådant är tydliga i Första Korinthierbrevet. Romarbrevet kan vara något liknande, men det har inte lika ”högljudda” spår. Det är bara att konstatera, att Paulus brev är motsägelsefulla.

I Romarbrevets första kapitel tycks (för)dömandet både av syndare och av deras domare vara hopvirat i ett sam-manhängande resonemang. Hur får man ihop det?

Och så har vi den andliga hygienen

Det finns mer om dömandet i Romarbrevet: ”Låt oss där-för inte längre döma varandra … I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent.” (Rom 14:13f).

Paulus åsikt är att Gud har skapat allt, och då kan inget vara orent. Gud har inte skapat något orent. Den som gör sådant är ju oren! Det är det som kommer ut ur din mun, (t.ex. fördömanden) som kan göra dig oren. Det är så viktigt, att Jesu ord om saken upprepas (Matt 15:11,17).

Du får äta fläsk! Gud har skapat svinen! Gud har också skapat oss som vi är. Då kan vi inte vara orena – givetvis om vi är som vi är under iaktagande av de regler som gäller i umgänget med nästan.

Och glöm inte reglerna om anständig djurhållning, trans-port och slakt! Det var väl aldrig meningen att svinen skulle vara mer kosher och halal än vi?

Problemet kvarstår dock. Vad har hänt med det första kapitlet? Varför är texten så dömande där? Är det villo-lärarnas kyrka som omformat den?

Annonser