Etiketter

, ,


Det här är en betoning av något viktigt i föregående in-lägg. Det är också en betoning av språket och av ordens betydelse.

Innebörden i ordet tro

Alla sanningsdepartement, formella och informella, för-ändrar ordens betydelse. Det som sagts eller skrivits skall ha rätt betydelse. Orden skall ha rätt innebörd! Har de inte det ste man göra något åt det.

Det har i sekler sagts, att du skall tro blint och starkt på vad prästen säger. Det har sagts, att i Bibeln står vad du skall tro, och prästen är den som kan förklara orden. Framför allt står där, att du skall tro, tro och tro = ”lita blint” på budskapet! Den tron skall enligt alla predikanter vara brinnande och het! Motsatsen kallas ljum tro.

Tro påstås alltså betyda ”lita på” och ”vara övertygad”! Det är ett verb! Du är förbjudet att uppfatta det som ett substantiv med betydelsen en lära, en teologi!

När du lärt dig det i söndagsskolan begriper du inte alls följande Paulusord, som dök upp i föregående inlägg:

”Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar. Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker” (Rom 14:1,2).

I mitt föregående inlägg, ”I burkini …”, gjorde jag klart, att tro i dessa två bibelverser bara kan ha betydelsen lära. Substantivet lära, en lära, läran, läror, lärorna.

Exempel på brinnande men svag tro

Den som är svag i läran, skall ni godta, utan att att sätta er till doms över olika uppfattningar. Den enes lära tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i sin lära (= har en svag lära) bara äter grönsaker.”

Så kan man nog skriva även om anorektikern. Anorexia kan ses som resultatet av en lära, som är spridd i bland ungdomar. Den läran har t.o.m. fått ett namn, Pro-ana, och betecknas i Wikipedia som en subkultur.

Behovet av själavård

Paulus är ibland ganska förtvivlad över den svaga tro han möter. Varje svag tro leder liksom tron på Pro-ana till diverse elände för alla som fångats i dem. De troende vägrar inse att de faktiskt befinner sig i ett sjukdomstill-stånd.

De som tar på sig bomb-bälten, gör det för läran. Men här har tron gått över en gräns, när vi inte längre kan godta Paulus åsikt, att vi inte får sätta oss till doms över olika uppfattningar. Här behövs tvångsvård!

Gränsdragningsproblemet

Problemet är var gränsen går. Vi vill inte ha en multikultur där subkulturen Pro-ana ingår, och inte heller vill vi ha den där hederskulturen som gav namnen Pela och Fadime sin innebörd.

Frihet …

Men det finns många andra läror med ”Du skall!”, ”Du får inte!” och ”Du måste!” – Det märkliga är att kristendomen tycks ha börjat som ett uppror mot sådana regler, särskilt reglerna om rent och orent.

Gris och annat var förbjudet att äta. Hedningar fick man inte umgås med (ta i hand). Kvinnor och mens hörde till orenheterna, som skulle undvikas. Kvinnor skall enligt Mose Lag tiga i församlingen.

Den kristna reformationen av judendomen möttes tidigt av en motreformation. Den ursprungliga läran fördömdes. Sannolikt har de senaste generationernas förändringar i SvK fört den närmare den ursprungliga läran. Särskilt torde kvinnoprästerna vara ett viktigt steg.

Den ursprungliga lärans krav tycks ha varit: Tänk! Skaffa dig ett förstånd om du inte har fått ett sådant och använd det! Skaffa dig också samvete och använd även det! Överlåt inte makten över dig till en lära! Låt dig inte bindas med ett bibelbälte!

… som är ett obegripligt ord

Följande bibelverser är egentligen fullständigt obegripliga, om man inte har detta klart för sig. ”Sanningsministeriet” har fått bort dem från debatten. (Rom 8:21, 1 Kor 1:30, 8:9, 10:29, 2 Kor 3:17, Gal 2:4, 5:13, Fil 8/9, 1 Pet 2:16, 2 Pet 2:19).

Om ni tänker på hur ni normalt uppfattar den kristna läran, är ordet frihet, som dyker upp i dessa verser, mycket egendomligt. Vad är det för frihet man har, om man skall lyda Guds stränga Lag? Läs och försök tolka verserna utifrån vanlig lagfrom kristen tro!

Advertisements