Etiketter

, , , , , ,


En riktig Gud skall vara oskapad

Antag Guds existens och följ med i resonemanget. Muslimerna kan beskyllas för polyteism.

Begreppet oskapad finns i flera religioner. Kristendomen har bl.a. den athanasianska trosbekännelsen: ”Oskapad är Fadern, oskapad Sonen och oskapad den Helige Ande”. Här nämns att hinduerna ser själen som oskapad.

Det religionerna tvistar om, är huruvida det bara är Gud som är oskapad, eller om det finns annat. Människan är skapad, men sägs ha i sig gudagnistan, d.v.s. själen och/eller anden. Den anses i mången tro vara oskapad och evig.

Gud har skapat människan, men det gäller Adam, som betyder jord. I den fysiska värld, där materien beskrevs som sammansatt av elementen jord, vatten, luft och eld, var ”jord” det begrepp som oftast fick sammanfatta materien. Gud har skapat den, men människan består också av själ och ande.

Det västerländska ”själ” är medvetande. Det österländska ”själ” är innehållet i medvetandet.

Buddister anser, att ordet själ är en beteckning på med-vetandets innehåll. Det senare är skapat, tillfälliga idéer vi fyllt sinnet med. Själen är därför bara skräp, men det innehållslösa ”medvetandet i sig” är det heligaste och gudomligaste som finns. ”Medvetandet i sig” motsvarar enligt kommentarer i Tibetanska Dödsboken själen i västligt språk och religion.

Buddhismen plockar gärna bort gudarna. Fast sådana kan vi själva få vara ibland, om vi har rätt karma. Då får vi återfödas bland gudarna och leva som sådana till vi dör igen. Ordet gud betyder alltså inte detsamma på östligt och västligt språk. I det fallet inkluderar vi Islam i väst.

Fast i gammal västlig hedendom skapades gudar. Dock fanns guden Nun i Egypten, det ursprungliga Kaos, det oskapade Djupet. Jag har tidigare skrivit om, att GT drygt trettio (30) gånger nämner Nun som far till den Josua, som efterträdde Moses.

Konflikten mellan gudarna Nun och Ra, samt mellan deras söner Moses/Josua och farao Ramses beskrivs här. Farao (= det stora huset, tankebyggnaden, medvetandets inne-håll), Ra + moses (= sonen) dras ihop till Ramses.

Jag påminner att det semitiska namnet Josua översätts till det grekiska namnet Jesus i det på grekiska skrivna NT. Koranens ord om att Gud skapade människan av en droppe, väcker misstankar om myter av gemensamt ursprung.

Muslimer får äta av fisken Nun i paradiset. Jesus/Josua, som är ett med Fadern (Nun) matar folk med sin egen lekamen, när han inte mirakelutfodrar människor med fisk och bröd. Men viktigast är droppen av medvetande ur det himmelshav, som är Nun.

Fisk och bröd, medvetandet i sig och lämpligt innehåll. Är Medvetandets Hav oskapat, så är dess droppar oskapade.

Det muslimska problemet

I Islam har det rått strid om huruvida Koranen liksom Allah är oskapad. De som hävdar att Koranen också är oskapad har segrat. Vi vet att arianismen en tid var rådande i kristenheten. Idag räknas den som värsta irrlära. Häx- och djävulstro har också varit rådande hos oss. Hur skall man se på den rådande muslimska dogmen om Koranen?

Bara Gud (Himmelshavet) och Hans droppar är oskapade. Muslimens själ (medvetandet i sig) är oskapad och bär det eviga livets möjlighet: Möjligheten att bli ett med Gud. Innehållet (kunskaper) är skapade.

Om Koranen är oskapad har vi två gudar i Islam. Tolkar muslimerna problemet, som de och många kristna feltol-kar treenigheten (Fadern, Sonen och Den Heliga Anden), då har vi samma polyteism i Islam, som muslimer påstår att vi har i kristendomen.

Om jag försöker förtydliga mig: Är Koranen oskapad, så har Allah ingen kontroll över den. Den har alltid funnits och är i det avseendet likvärdig med Allah. Han kan heller inte göra något åt den. Den är självständig. Den uppfyller kraven på egen gudomlighet.

Annonser