Etiketter

, ,


Leve monarkin?

Nalin Pekgul(s) har skrivit om muslimer, som hon gillar och muslimer som hon ogillar. Som kurd från Turkiet har hon (som jag misstänker) så skrämts upp av president Erdogan, att hon blivit svensk rojalist.

Att det kan gå illa med presidentmakten, kan vara rimligt skäl att vara monarkist. Kan det gå lika illa i Sverige, om vi får republik? Kommer plötsligt att tänka på aktuella avslöjanden om korrupt beteende inom det f.d. statliga svenska moralverket.

Ständiga ”affärer” och skandaler inom det politiska och sociala etablissemanget pekar mot ett ständigt pågående korruptionstryck, som kräver kontinuerlig övervakning av tredje statsmakten. Somliga bara väntar på chansen.

Krossa huvuden?

I sin artikel om elaka och snälla muslimer presenterar hon representanter för sympatisk och osympatisk Islam. Jag har skrivit om sympatisk och osympatisk kristendom, se t.ex. föregående inlägg om biskop Gottfrid Billings åsikter om dopet.

Skall vi eller skall vi inte a) krossa små barnahuvuden hellre än att låta dem vara odöpta, b) krossa ogifta vuxna muslimska huvuden med järnstänger hellre än att låta dem beröra varandra, c) krossa svartskallar med järnrör? Nalin Pekgul retar sverigedemokraterna genom att hävda, att islamister hör hemma hos dem.

Det gör vissa kristna också. Jag ser även förekomst av vilja att krossa huvuden som en viktig grund för indelning av oss människor i grupperna vi och de. Vi som inte vill och de som vill. Men när man sammanför människor med den viljan, blir det inbördeskrig.

De som kämpat mot den attityden har förut kallats Kristi fiender (a). Nu kallas de islamofober (c), om de inte är muslimer. Är de muslimer kallas de Islams fiender (b). Jag tvivlar Yasri Khan var medveten om hur han trasslade in sig, då han sade så om kurderna.

Här berättar Nalin Pekgul lite om sig själv (från 2014). Här visar SD-are sina attityder mot henne. Logiskt nog tycker hon detsamma om aggresiva SD-are som hon tycker om islamister.

Kan sympatisk religion vara sann?

Frågan blir om religionerna skall vara sympatiska eller korrekta. Är Sanningen sympatisk eller osympatisk, vacker eller ful, ond eller god, förnuftig eller en dårskap?

Vad står det om den saken i de heliga skrifterna? Vilken kristendom och vilken Islam är rätt? En vacker och trevlig eller en logiskt skärpt? Jag vet av erfarenhet från diverse bloggar, att det förra ofta anses vara ”att plocka russinen ur kakan”. Läran skall vara logisk och skärpt! – ”Så här står det!” (biskop Gottfrid Billing).

Plocka russin ur Koranen antar jag är vad Nalin Pekgul beskylls för både av islamister och islamofober. Hon får därmed en fin och god Islam. Men är den sann?

Visserligen är det väl shariadomstolarna som numera är främsta bärare av det heliga skarpsinnet, men jag kan egentligen bara diskutera kristendomen. Inom den har vi ju dock den heliga Inkvisitionen. Och högt upp på de teologiska institutionernas hierarkiska trappor stiger lärda män upp och mejslar ned den sanna läran på sina sten-tavlor (2 Mos 20:23,25,26). Så gör man skrifterna till sina avgudar.

De här texterna ur GT tycks befalla försiktighet med att läsa dem. Budordet ”Du skall inte tro på allt du tror står i Bibeln” tycks dölja sig där.

Men Paulus beskriver sig som en dåre, och denne dåre mal på i korinthierbreven (1 Kor 3:18, 2 Kor 11:23 m.fl.) att vi skall vara dåraktiga! Sanningen är en dårskap för grekerna/hedningarna.

Med greker avsågs grekiskt bildade hedningar, som kunde sina filosofer och deras logiska tänkande.

Förbannelser i Bibeln

Dåren Paulus krav går inte särskilt bra ihop med kravet, att en exakt och skärpt tolkning av Bibeln skall vara grund för den kristna tron. Saken är troligen viktig, för Paulus skriver: ”… om någon … förkunnar ett annat evangelium än det jag har förkunnat …, förbannelse över honom!” (Gal 1:8). Han upprepar förbannelsen (Gal 1:9)!

Jag har påpekat, att upprepningar i den tidens skriftspråk var den stilistiska metoden att stryka under det viktiga. Tänk om Paulus menade, att vi skall plocka russinen ur kakan? Strunta helt i det vi inte begriper eller finner anstötligt, särskilt GT, och följ samvetet! Det vore ju tragiskt för alla akrobater i bibeltexterna.

Den synnerligen skärpte huvudkrossaren biskop Gottfrid Billing beundrades t.o.m. av Nathan Söderblom, och räknades som kyrkans primas under den bleke ärke-biskopen Johan August Ekmans tid. Han fick ämbetet år 1900, efter efter Anton Niklas Sundberg, då Billing inte ville ha det.

Norgehistorier

Ärkebiskop Sundberg yttrade sig om de hinsides tingen. På järnvägsstationen sade han: ”Där gick tåget åt hel-vete, och jag som skulle med.” Han var därtill teologiskt nyskapande:Näst gudlighet och sedlighet finns det inget värre än små snapsglas!” dan tro saknar stöd i Bibeln och den teologiska logiken.

De fromma norrmännen fick nog av Niklas Sundberg och hans kung och beslöt lämna unionen så fort tillfälle gavs.

Länken här leder till lite mer sundbergiana. Wikipedias artikel om hans gode vän generallöjtnanten Sven i Helvete är också värd att läsa. Där antyds en annan förklaring till unionsupplösningen: Norrmännen ville inte bli thailändare under kung Chulalongkorn av Siam, som det landet då hette. Idag är opinionen en annan enligt resebyråerna.

Skall vi tro på Bibeln eller ha moral?

En av Sundbergs skrifter hette: ”Två af vår tids farlig-heter: moral utan religion och religion utan motsvarande moral”. Låter intressant. Jag kanske uppsöker biblioteket i höst och frågar efter Niklas Sundberg. Fast en del tyder på att han endast relativt var en ljus gestalt. I vår tid skulle han ändå framstå som ärkekonservativ.

Även sådana kan dock reagera för bijouteri och själv-godhet, vilket kan förklara hans uttalade aversion mot gudlighet och sedlighet. Eller innehåller den sista länken (till SvD) ett konservativt försök till ”äreräddning”? Orkar jag gräva i saken?

Har Nalin Pekgul rätt?

Plocka russin påminner mig om den skillnad mellan ande och själ, som jag beskrivit förut. Vårt medvetande består av ande och själ, i tidig myt beskrivna som två lysande ormar (serafer). En är Lögnens Furste i kunskapens träd. Han är intellektet, den logiske skrifttolkaren.

(Det finns mer som jag skrivit om just detta.)

Den andre är Anden, samvete, kärlek och allt annat ologiskt och oförnuftigt. Den heligheten plockar bara söta russin ur kakan. Och hon gör det kärleksfullt och vackert.

Annonser