Etiketter

,


De som anslöt sig

För länge sedan tittade jag på en film, som jag nu glömt det mesta av. Bara en scen finns kvar i det minnet. I den fanns två män utan egentlig utbildning, utan riktiga jobb, sannolikt utan bra framtid, men med en stark längtan tillbaka till den gamla goda tiden.

Respekt

De drömde om tiden då de var något och visades respekt. Respekt! Det är något jag hört i nutida debatt.

Många vet idag inte vad det är. De har aldrig känt respekt för någon eller något. De fattar, att det är något bra. De vill ha det av andra. Men de tror att det är rädsla, och att det är det, som andra kräver av dem.

Filmens två män befann sig i ett ölschapp drivet av en stabbig meningsfrände. En av dem sparkade på en juke-box, som genast satte igång och spelade Hitlers favorit-marsch. (Länken leder till googlesökning ”Hitlers favorit-marsch”, inte direkt till Nordfront).

De männen hade ett antal år tidigare gjort karriär med det enda de var bra på: att vara onda.

warschauer_ghetto-aufstand_verhaftungenimages-73

De beskrevs som misslyckade existenser. Den nedvärderande beskrivningen av dem kunde då inte betecknas som rasistisk: De hade fått sina uniformer efter en noggrann kontroll av ariskheten. Men filmen, regissören och skådespelarna beskrev slödder, som hade ägnat sig åt mord.

De anslöt sig. SS hade utformats som en religiös orden baserad på någon sorts germansk mytologi. Religion skall man ha respekt för. Det tycks betonas, när man idag talar om ”systerorganisationen” iSiS. Det är mycket konstigt som då sägs, det har jag påpekat förut.

Bl.a. att de som ansluter sig är offer för det västerländska samhälle, med USA och judarna i spetsen, som under mellankrigstiden tvingade ner millioner i fattigdom och elände. Med sådana motiveringar skall man fortfarande ansluta sig.

Och det sägs mer konstigt:

Tyck synd om!

Förutom att visa respekt skall vi också tycka synd om de två och ge samhället välförtjänt kritik. De stred för det de trodde på. Så har inte minst unga människor alltid gjort och gör fortfarande. Skall de inte beundras?

Idag har vi gått framåt kulturellt och ideologiskt. Nu inser vi, att de två rollfigurerna var utsatta för omvänd rasism. Kritik av de som kämpar mot imperialism, kolonialism och för sin tro, innehåller alltid rasism.

Lät det inte bra, hela resonemanget? Logiskt, förnuftigt och radikalt. Andra har likt jag reagerat på sådana resonemang. Exempel är Nalin Pekgul (s), Sakine Madon (l), Ramona Fransson (m), som bloggat om Nalin Pekgul.

Min tro är, att det är den här typen av resonemang, och inte rasism, som retar svenska folket att säga SD till SCB, 19,9 % i senaste mätningen. Ramona Fransson, med ett förflutet i Ny Demokrati tycks ju gilla muslimen Nalin Pekgul.

Jag är inte (m), och är verkligen tveksam till en del ord av Ramona, men jag ser nog hellre SD-arna gå dit eller till vilka som helst. Kanske Nalin Pekgul kan dra SD-väljare till (s). Kanske även Ramona (m) då kommer.

Medför det en utbrytning ur (s) och skapandet av ett islamistiskt parti, blir det och SD två små och mot varandra stridande partier. 

Lögnens Furste

Den där ormen i Kunskapens Träd ser jag som en symbol för intellektet. Ormen är slingrig i sin logik. Den är giftig. Då den är befjädrad, flyger den i tankens himmel och fäller bombastiska ord. Den boan kramar lätt ihjäl allt gott i oss. Den slukar oss!

Quetzalcoatl_telleriano-2

Enligt biologin i tankens värld slukar intellektet idéer och bygger upp ”kroppar”. Kropparna förenas med varandra och evolutionen skapar tankevärldens motsvarigheter till dinosaurier, krokodiler och boarmar.

De tankedjuren kallas filosofier, ideologier och religioner. Bilden ovan visar vad som händer, när en människa möter en sådan.

Med avel kan vi skapa trevligare varelser. Då brukar vi kunna likna dem vid människor. Darwin kallade sin lära ”vårt barn”. Blir det ett vackert barn ingår vi äktenskap med henne. Men den här gången har jag skrivit om monstren. Akta er för att slukas!

Annonser