Religiös skandal

”Fader Vår” är en religiös text. Den måste tolkas religiöst, annars är tolkningen fel. Men även en religiös tolkning kan vara fel. Det var det förra inlägget handlade om.

”Religiöst” ser många som vämjeligt, eller åtminstone tråkigt. Hur intresserar man dem för en religiös text? Jo, man kan gräva fram något uppseendeväckande kring den.

Det var väl det jag gjorde i föregående inlägg. Jag påstår att ”Herrens Bön” (Fader Vår) tolkats på ett skandalöst idiotiskt sätt. Tolkningarna har varit långt från Jesu tanke.

Det berodde antagligen på, att de tidiga uttolkare, vars uttolkningar överlevt, var makthavarnas uttolkare.

Jesus tänkte teologiskt och religiöst. De tidiga uttolkarna tänkte på mat. De var inte filosofiska. De saknade sinne för språk och litteratur. De reagerade inte för stilbrott.

friar-tuck_1947116

Broder Tuck – med fläsk utan rotmos – kanske kan symbolisera den mentala nivån hos de ursprungliga uttolkarna av Bibelns texter. Hans moral torde dock vara mindre tvivelaktig än deras.

Men de grundlade kyrkans tradition. En helig tradition! Därmed skapade de ett exempel på hur förnuftet förslavas. Auktoritet, hur stupid den än är, får förnuftet på knä.

Auktoritetens makt och rikedom visar hur förnuftet korrumperas. Nya uttolkare tycks ha varit på väg att förstå det uppenbara. Då stannar de och vänder: ”Det här är språkligt osannolikt!”

De återvänder till den traditionella tolkningen. Den strider mot Jesu lära. Den är föga religiös. Den är p.g.a. det rent av lite stötande, om man tänker efter.

Den rätta tolkningen av ”Herrens Bön” är okontroversiell. Den är logisk. Den överensstämmer med Jesu ord, då den knyter ihop de synoptiska evangelierna Matteus och Lukas med Johannesevangeliet. Och den är religiös!

Den rätta tolkningen är enligt min mening mer religiös och teologisk än den traditionella. 

Annonser