Etiketter

, , ,


DYV, Den Yttersta Verkligheten

Det här får väl ses som en fortsättning på försöken att definiera människan såsom ”Guds psykiska problem”. Jag märker dock att det blir så dunkelt och svårt, så jag tror jag skall släppa ämnet sedan.

Hypoteserna är att människan är en fri vilja, och att vilja är en egenskap hos Den Yttersta Verkligheten (DYV). Då måste människan vara en del av DYV. DYV har vi svårt att göra oss idéer om. Därav följer, att vi har svårt att föreställa oss vad vi är.

Lång Parentes: (Nu håller fysiker på att vänja oss vid sådant, som det är svårt att göra sig idéer om. Läs om Schrödingers katt, eller det här! fattar vi att det finns sådant vi inte greppar.

Vi kan även googla på ”Köpenhamnstolkningen”, och därmed få obegripligheter att läsa. Alternativet till just den obegripligheten verkar vara ”många världar”-tolkningen. Den är ännu värre att begripa.

För alla som inte orkar läsa länkarna: I avsikt att beskriva kvant-mekaniken, liknade Schrödinger atomens värld vid ett labb, där en katt stängs in i en mordisk låda. Lådan dödar eller låter bli att döda katten. Vad lådan gör är slumpartat.

Kvantteorins värld liknar dock skolan. Inget händer om ingen ser något. Katten är varken levande eller död, innan lådan öppnas av en observatör. Först med dennes gloende existerar det i lådan en verklighet att ha kännedom om.)

Ett (nytt?) Gudsbevis

En idé är att DYV är medvetande. Har du pluggat in parentesens länkar, så kan du inbilla dig, att du begriper följande. Idén att DYV är medvetande ger kvantfysiker av Köpenhamnsskolan våta drömmar om Observatören, vars blick får kvantmekaniska vågor att kollapsa.

Med sådana kollapser skapar Han vår värld. ”Du är seendets Gud” (1 Mos 16:13). Att vågorna kollapsat och världen skapats bevisar Observatörens existens. I Köpenhamnsskolan händer allt, då Observatören ser allt!

Schrödingers lyktstolpe

Vågorna är matematiska beskrivningar av sannolikheten för existens. Allt är bara sannolikheter. Matematiska abstraktioner! Lyktstolpen är bara en sannolikhet.

Då förstår jag äntligen kvantfysiken! När jag springer på lykt-stolpen observerar jag den. Innan dess finns den inte. Ser jag något som inte finns, är jag berusad. Om jag inte ser det, som inte finns, och därför springer på det (lyktstolpen), så har jag bevisat, att är jag nykter.

Risken att göra sig löjlig eller obegriplig

Fysikern Richard Feynman hävdade, att den som tror sig förstå kvantfysiken har inte begripit den. Var försiktiga med logiken, och lita inte på dess bevis! Men utan logik har vi svårt att tala med varandra. Vi är tvungna att svälja logiken.

Och vi är tvungna svälja vår nutids ord och begrepp, även om vi finner dem löjliga i sammanhanget. Om vi inte använder dem, är det ingen som begriper oss (kvantfysiken).

Obsevatören har en fri vilja. Han kan välja vad Han skall skapa. Skapelsen innebär dock att den yttersta verkligheten delar upp sig. Plötsligt finns det en förvirrande mängd skapade ting. Den religiösa mystik, som jag försökt komma till rätta med, säger att dessa skapade ting endast finns i Medvetandet. Men då borde Medvetandet och dess vilja finnas i precis allting.

Har jag tänkt fel? Skapar DYV, en Seendets Gud, en verklighet utanför sig själv? Eller finns det ett självständigt existerande kvantkaos? Skall vi kalla det Fullheten? Djupet? Pléroma? Eller måste jag för att komma vidare i diskussionen med mig själv anta en från DYV skiljd verklighet? Och vad är jag själv för något?

Vår värld, en allegorisk beskrivning

OK! Vi antar en Observatör och ett vivisektions-laboratorium med oss som katter (= försöksdjur). De empiriska bevisen för den världsbildens korrekthet är förkrossande. Den säger att världen skapades så här:

Observatören förångades och Hans plasma observerade otaliga vågfunktioner. De kollapsade och elementarpartiklar skapades. Sedan klumpade allt ihop sig till universum. Observatörens moln bildar nyfikna droppar, som formar sin värld. Den består mest av storm och oväder uppe i lufthavet.

Ny parentes: (På mytskaparnas tid antogs luft vara det element ord och tankar skapas av. Där flyger Kommunismens Spöke, Nazismens Ande och religionernas Änglar omkring och letar människor att flyga i och besätta.

Det roliga är ju, att nutidens påstående om att de finns lagrade i hjärnan bara är mycket troligt. Vetenskapligt bevisat är det inte. Inte än, och kanske aldrig. Då får teorin fortsätta att bara vara trolig.)

Dropparna är skiljda från Havet (Observatören) till dess att de är så stora, att de faller ned och förenas med sitt ursprung. Innan dess vistas de i lufthavet. De är fyllda med ord som ”Fan”. Där finns även andra ”luftiga” skapelser: besättande läror. Sådana är ondskans andekrafter i himlarymderna (Ef 6:12).

Eftersom dropparna (vi) är skiljda från Havet har vi en fri vilja. Den är vår egen och inte Havets. Myterna lär vara oense om hur droppar förenas med havet, som saltkorn eller likt myror i en myrstack. Om det har jag just nu ingen idé. Bara som myror i stacken kan vi bevara en egen vilja och identitet. Som saltkorn upplöses vi i Havet.

Eros

De gamla grekerna talade om en kosmologisk Eros, som skulle vara den ursprungliga viljan till skapelse, kärleken till skapandet. En sådan egenskap, som vi kallar för vilja, måste ju finnas! En vilja att se, som får kvantkaos vågfunktioner att kollapsa. Annars skulle ingen värld finnas.

De där fria viljorna finns, därför att världen behöver slumpartade mutationer i händelseförloppet. Guds tärningar är nödvändiga för evolutionen, som inte bara är en biologisk lag. Evolutionen är Guds Lag!

Den grekiska idén är en skapargud driven av erotiska begär till upplevelser. En voyeur! Är definitionen av människan korrekt? Är vi verkligen uppenbarelser av Guds psykiska problem?

Advertisements