Etiketter


Vad tror du själv?

I ett svar på en kommentar skriver bloggaren ”Rebella undrar” bl.a. följande:

Kärnan handlar om vad kristen tro egentligen är. Om skälet till att svenskkyrkliga präster ger en den berömda frågan ”men vad tror du själv?”

Om jag själv skulle ställa den frågan, skulle det vara av följande orsak:

En eländig affär

När människor talar, använder de sina ord. Jag har upptäckt, att orden har olika betydelser för olika människor. Det märkte jag, t.o.m. när jag talade med närstående, som jag borde känna väl.

En gång ringde min anförvant till en mäklare, som sade henne, att en viss affär inte borde göras. Jag ringde henne och frågade vad mäklaren sagt. Hon svarade att hon inte hade ringt! Sedan genomförde hon affären, med eländigt resultat.

Jag frågade, varför hon inte ringt till mäklaren. Anförvanten svarade, att det inte gick att ringa, och att det måste ju jag veta. Först när jag frågade hur hon fått veta, att affären inte borde genomföras, fick jag svaret, att hon hade ringt.

Jag frågade varför hon då genomfört affären. Hon svarade att jag varit så enträgen med att kräva, att hon skulle göra det. Jag frågade, när jag krävt det. Hon svarade att jag tjatat om att hon skulle ringa.

”Ringa till en mäklare” betydde för henne ”genomföra en affär”, inte ”använda telefonen” (för ett informativt samtal med en  mäklare).

Kanske jag var dum, som inte fattade hur dum hon var. Men jag svarade på hennes frågor, och hon fattade inte vad jag sade. Om jag frågat henne vad hon själv trodde, hade jag kanske begripit hur jag skulle tala till henne. Men säkert är det inte.

Hur tar jag reda på, om du är dum? 

För att få veta det, är enklaste sättet givetvis att fråga: ”Vad tror du själv?”, när någon frågar om min tro. Sedan lyssnar jag på svaret, och känner mig uppgiven.

I vilken ände skall jag börja? Hur förklara någonting för den imbacill som står framför mig och riskerar smitta mig med för-tvivlan över människorna?

Det var kanske så frågan ”Vad tror du själv?” började. Jag vill helst tro, att människor är intelligenta. Jag har blivit besviken på människor (se ovan), men jag vill fortfarande tro, att många svenska präster idag är intelligentare och mer djupt grubblande än amerikanska hallelujapredikanter. 

Sådana ger svar, som i princip är tungotal, på svåra trosfrågor: ”Bla, bla, pip, tut, Amen! I de svaren hittar vi ofta traditionell kristendoms märkligheter från intellektuellt primitiv senantik och medeltid, sådant som är svårt att tro på: Kvardröjande spår av arianism.

Har du tur, kanske den präst du frågar hoppas på, att du också är en grubblare. Han hoppas att du skall avslöja dig som sådan. Men då måste du nog ha mycket tur.

Advertisements