Etiketter

, ,


Ja se pengar!

Informationsflödet om flyktingarna är intensivt.

Danmark sänker bidragen till flykting (ensamstående) från 11.000 dkr/mån till 6.000 dkr (100 dkr = drygt 128 skr). Googlar jag ”flyktingbidrag” får jag olika och oklara besked om bidragen i Sverige. I ett konstruerat fall kan en ensam kvinna med tre barn få 22.249 kr per månad och detta är inte skattepliktig inkomst. Det är dock under begränsad tid och speciella förutsättningar.

SD-vänliga Fria Tider har tagit del av detta, och presenterar upp-gifterna på sitt sätt. Deras källa tycks föra en mer seriös debatt om saken, men jag är ändå tveksam. Är källan trovärdigt debat-terande? Trots det för jag uppgifterna vidare. Problemet sägs vara, att 30 % av svenska kvinnor i motsvarande situation inte når upp till denna inkomstnivå.

Solidariteten tycks främst gälla dem som befinner sig i det mass-mediala strålkastaljuset. De, flyktingarna, behöver visserligen verkligen hjälp. Men en stor grupp utslitna, framför allt kvinnor med vård-, omsorg- och servicearbeten, som bara orkar arbeta sex timmar, och inte längre kan sjukskriva sig pga stränga regler, hittar ingen politiker, som vill öppna sitt hjärta för dem.

Hur upplever de slitna saken?

De ser nog våra politiker som fariséer i Templet (Luk 18:9-14). De träder fram till altaret och lovprisar sin egen förträfflighet. Längst bak sitter syndaren, utpekad som SD-väljare. SD har ju gått om S som största arbetarparti.

I de familjerna finns de nedslitna lite här och där. Det skall tydli-gen vara de, som i egenskap av syndare, skall visa solidaritet och betala. Särskilt när de pensioneras. Den rättfärdige politiske farisén och hans lika rättfärdiga likar skall i stället ha mer. Och gissa vem som skall betala deras löner? Livet leker för Jimmie.

Arbetsmoral eller pengamoral?

Problemet är alltså brist på solidaritet. Den räcker inte till för alla. Och de som inte får, vare sig det gäller pengar, solidaritet eller kärlek, har inte så lätt att ge.

Den arbetsmoralism, som vi möter i skattelagstiftningen handlar om pengar och inte om tungt sjukdomsskapande arbete. ”Pengamoral”.

Med den moralen följer förakt för skitjobben. Dit hör inte speku-lationsjobben. Det är en gammal omoral som vi i viss mån varit av med ett tag, som nu återkommit, och som otäckt nog under-lättar integrationen av vissa invandrare. Det var i vårt gamla moderna samhälle respekt skapades för alla jobb.

Det konstruerade fallets belopp är egentligen inte orimligt. Eta-bleringen i Sverige är svår, om man kommer hit utan annat än det man går och står i. Basmöbler, husgeråd och allehanda textiler, kläder även för vintern motiverar etableringsstöd. Det där har vi andra redan. Men jag inser, att för många är det ändå väldigt svårt.

Och så skall flyktingarna ut i arbetslivet. En del kommer att lyckas. Men väldigt många har haft ett hårt liv. Dålig hälsa och värk. De hamnar i slitsamma låglönejobb på deltid. Då skall de vara med och betala. Men deras förväntningar är nog att de skall få det bättre, när de börjar arbeta. De blir besvikna. Och bort-glömda. De blir utan solidaritet. SD har nu överraskande gått fram även i gruppen invandrare. Livet leker för Jimmie.

Att frambesvärja onda eller goda andar

Jag har skrivit om vårt tvådelade medvetande. Själen eller intel-lektet, som är logiskt och förnuftigt. Anden, som är känslor och attityder, kärlek eller hat och empati. Det slingriga intellektet i Kunskapens Träd är Lögnens Furste. Den tjänar både den onda och den goda anden, attityderna som styr oss.

De goda frambesvärjer goda och de onda frambesvärjer onda andar. Vad är det för politik som frambesvurit SD och dess framgångar? En god andas politik?

Annonser