Etiketter

,


Praktiserande muslim får inte jobb är rubriken idag. Diskriminering! Skadestånd. Ni har nog läst det.

Min diskriminerande far

Min far var en sådan där diskriminerande chef. Det gällde tillsynsservice. Vi är tillbaka i en tid, före datorns genombrott, då folk användes till att trycka på knappar. I princip, för det kunde vara lite mer komplicerat. Nu gör oftast datorerna sådant.

Men måste någon t.ex. komma kl. 02 på natten och trycka på en knapp, för att en industris ugnar skulle vara varma, till dess att skiftet skulle börja på morgonen. Före datorerna fanns det massor av sådana arbetsuppgifter. Men en enda man kunde åka runt i en industristad och trycka på massor av knappar. Om han inte gjorde det fick skiftet på många industrier rulla tummarna i några timmar.

Ett tjog män och kvinnor stod under pappas befäl. Många deltidare. De skulle ha semestrar. VAB. Kompledigt. Begravningar. Sjukdom. Läkarbesök. Det var ett ständigt pusslande med tjänstgöringslistor. Det var viktigt, att han hade folk som ställde upp, när det behövdes. Ibland var det väldigt svårt att få ihop det.

Sjundedagsadventisten

Har ni hört talas om sjundedagsadventister? Pappa råkade på en sådan, som sökte jobb. Men han kunde inte arbeta på sabbaten! Han fick inte jobbet! Ja, han ville inte ha det, när villkoret var, att han skulle kunna jobba på lördagar.

Spöken i Mörkret

Kl. 02 på natten. Då kan det vara mörkt i den stora industrilokalen. Knappen blev inte tryckt. Lyckligtvis inte en av de viktigaste, men ändå. Utredning. Skadeståndsfråga. Ursäkter. Repetitioner. ”Här skall du gå och trycka!”

Nästa natt samma sak. Nu var det allvarligt. Mer utredning. Pappa ryckte ut och la sig i försåt. Tryckaren kom. Gick till porten in till den mörka gången till knappen. Öppnade och tog ett steg. Stannade, backade, stängde och gick.

Han var mörkrädd! Det medgav han. Eller kanske han var spökrädd. Det skall visst inte vara samma sak, men effekten är densamma. Och rädslan är för något i mörkret. Det är i så fall väldigt likt spökrädsla. Hur som helst, han fick söka annat jobb. Men han var visst glad åt diskrimineringen.

Mörkrädsla liknar ju en tro. Tron på spöken är i alla fall andetro. Det är en sorts religion. Securitas sägs idag ha ”diskriminerande tester”, för att stoppa anställningar av mörk- och spökrädda.

Vem är extrem?

Läkare och sjuksköterskor, som vägrar arbeta på lördagar eller söndagar är nog både ovanliga och impopulära på våra sjukhus. Att be fem gånger om dagen vid bestämda tidpunkter torde nog också vara det. Annars hade vi hört mer om sådant, särskilt från operationssalar. Sådan fromhet tolereras nog inte ens i Iran.

Artiklarna jag läst om den här muslimen tar inte upp de problem arbetsgivaren talar om. Förelåg problem av den dignitet min far måste hantera, eller förelåg de inte? Vem har bevisbördan? Är det extrem religiositet vi läser om eller extrem skräck för sådan?

Advertisements