Etiketter

, , ,


250px-Harpij

Enligt Wikipedia skall detta vara en varelse

Varelse

I mina försök att förstå vad och hur människor trott och tänkt, gör jag nu lite av ett försök att definiera begreppet ”varelse”. Vi människor är varelser, och även gudar beskrivs ofta som sådana. Ofta bestrids dock att Gud är en sådan. Länken leder till en engelsk text. För den som vill läsa om saken på svenska, finns denna kommenterande blogg.

I många religioner är ”gudarna” ibland varelser och ibland närmast naturkrafter. Även djur, t.ex. apor och hundar, räknas som varelser. Spöken är andar, de antas vara personer och en sorts varelser, men ofta är ande bara en kraft eller egenskap: Som varelse är Sångens Ande enbart allegorisk.

Förvirring

Olika definitioner av begreppen Gud, gudar, ande och andar skapar oreda. Ingen brukar veta vad den andre talar om, när sådant diskuteras. Ordet är betydelseglidning, något som är förbjudet inom logiken.

Men när vi talar om varelse i filosofiska sammanhang, avser vi ju normalt någon som åtminstone kan beskrivas som nyfiken. Daggmask och fluga uppfyller inte riktigt kraven på varelsehet. Vi får i så fall tala om primitiva varelser.

Heliga Anden är i kristendomen en varelse, en person som gjorde Maria gravid. Men uppfylls man av ande, är det ofta en hand-lingens kraft och ingen person eller varelse.

Vad betyder varelse

Språket är egendomligt. Ordens delar har betydelser. Det finns etymologi. Det finns filosofiska förklaringar inbyggda i det. När skapades de föreställningarna? När utformades språket efter dem? Det är ett mysterium. Här följer ett exempel:

Suffixet ”-else”

else” är ett suffix, som i indoeuropeiska språk läggs till ord, för att skapa ett nytt ord, som beskriver ett handlande, ett skeende eller resultatet av sådant (Wiktionary). I etymologin finns det latinska alius. Alien!

Skeendet: Andens gärningar

En varelse är ett resultat av Varandets skeende. Det är summan, föreningen av Varandet och Skeendet, av Gud och Anden. Men helheten är något, som är mer än summan av sina delar: En varelse är something else än bara att vara. Någonting annat och mer!

Verbet vara blir substantivet varelse. Kan det vara så att varandet ”vill” förändra sig och bli något annat? Ett annat varande? Ur skeendet i varelsen framträder tankar, som styr skeendena.

”Vill” av vilja (jfr fornnordiska gudanamnet Vile med betydelsen ande) kan ses som en egenskap hos varandet. Jfr ”viljan” hos magneters poler. Lika poler repellerar och olika attraherar varandra.

Varelsers vilja är något annat, något mentalt. Betydelseglidning!

”Vi är” våra handlingar

”Den Som Är” är alltså ingen varelse. Bara Avkomman kan vara en varelse. Endast Gud uppenbarad som människa kan vara en varelse. Varelsen skapar med sina handlingar ett nytt varande. Sonen blir far till det nya varandet.

Sådan teologi låter fornegyptisk.

Ra’s barnbarn Himlen var solens mor. Hon svalde honom på kvällen och framfödde honom på morgonen. Medvetandets ljus dör och återföds. Himlen är ofta tankens himmel. Tankarna spelar i så fall stor roll i denna process.

Vi kan säga, att varandet framföder en varelse, som i sin tur framföder ett varande, som sedan framföder en varelse … och så fortgår det.

I det Stora Faraoniska Äktenskapet uppenbarar sig Solguden Ra i faraos person och avlar nästa farao. Då fader och son är ett, blir Ra far till farao och farao far till Ra.

Byt ut Ra mot Gud och farao mot människan och vi hamnar i en tolkning av Nya Testamentet: Kristus skall uppstå i oss! Vi skall bli ett med Herren!

Bäst att gardera sig

Men skapelsen (skap-elsen) tycks också kunna vara en varelse. Den kan i alla fall vänta otåligt. Den väntan tycks vara på oss.

Men Paulus dunkelhet i Rom 8, särskilt verserna 19-20, visar hur svår den här filosofin är:

En not till vers 20 i Bibel 2000 förmodar, att Paulus antingen menar Adam, Gud eller Djävulen som ansvarig för ”tomhetens välde”. Tydligare än så kan bibelkommissionen inte markera, att de inte hittat någon bland de sina, som begriper någonting.

När det gäller att peka ut skyldiga, har jag fler alternativ: ET, tomten och kommunisterna. Hitta gärna på fler, om också du vill gardera dig vid tolkningen av Guds klara ord.

Gud och Gud är inte samma sak

Jag kan även påstå detta: Gud(1), Adam och Djävulen är ”personer” i treenigheten. Djävulen är det samvete, som bränner upp oss. Gud är trädgårdsmästaren, som väljer de utväxter på Adam, tankar och handlingar, som inte blev bra.

Djävulen får använda såg, grensax och sekatör på livsträdet. En vulkankrater får vara den tunna i vilken han bränner trädgårdens avfall. Helheten (Allt) är Gud(2), och i helheten finns personen som en del (Adam, Luk 3:38). Gud(1) är inte den delen, men Gud(2) omfattar den.

Det här bör du kanske läsa om, när du läst stycket en bit nedan under rubriken ”Gamla filosofiska föreställningar” och studerat bilderna där.

Lite tibetansk buddism

Vad är ”tomhetens välde” för något?

I tibetansk buddism är tomheten något bra, frihet från alla bedrägliga tankar. Om Paulus menar, att det finns tankar som inte är bedrägliga, så är han i konflikt med tibetanerna. De vill ha bort alla tankar och ersätta dem med tomheten.

Denna världen och alla andra, som de kallar Sangsara, är skapad av bedrägligheten. Men om det finns sanning, som Paulus menar, så finns det en värld, som är skapad av den. ”Something more and else” skapas av sanningen.

Tibetanerna hävdar att även lögnen skapar någonting. Även de har idéer om helveten. Helveten på jorden, och lögnens betydelse för deras tillkomst, tror även ateister på. Det finns åtminstone något man är överens om.

Grekerna

Iden om en process, jag nämnde egyptisk teologi en bit ovan, gör berättelserna om gudar som äter upp sina barn logiska. De vill bevara sin maktställning. De vill inte ha någon förändring. De vill leva för evigt.

Om du blir intelligentare, så är du inte längre dig själv. Blir du av med dina ovanor, är du inte längre dig själv. Dåligt humör, dåliga attityder och kärlek till spriten kan också vara du. Nej, du vill inte dö! Idiot!

Processen

Paulus talade om en ny skapelse. Jäkla flum! Och att alla som låter sig ledas av Guds Ande är Söner.

Sonen blir större än Fadern. Grekerna hade Kronos, som dessutom kastrerade sin far, för att frånta honom makten. Då myten kan vara en allegori, som beskriver en process, behöver vi inte uppfatta Kronos som en varelse.

Men vi skall koncentrera oss på oss själva. Som sagt, Gud be-strids ibland vara en varelse. Men den, som var ett med Honom, Kristus, var varelsen Jesus. En uppenbarelseform av Gud kan vara en varelse. Men hur är det med den där Anden? En uppen-barelseform? Ja – men varelse?

Vi måste välja definitioner! Bibeltexterna hoppar mellan dem och blir därmed till fällor för logiken. Fundamentalistisk logik snubblar ofta över sådana stötestenar och slår ihjäl sig.

Många Guds söner i Bibeln

Om man söker Guds söner” i sökfältet hos bibeln.se, så får vi ett antal (6 st) bibelställen, där människor kallas Guds söner. Fem är från NT, ett från GT. Två är Jesuord (mycket auktorativa), tre är från Paulus (lite mindre  auktoritativa).

”Guds söner” är alltså ett uttryck som avser varelser. 

Om man söker ”Guds son” hittar man ytterligare två ställen i GT, som syftar på andra än Jesus (Vis 2:18, 18:13). Och så har vi alla ”mina bröder” från diverse Jesuord (Matt 12:48,49, m.fl.).

Är man Guds son, så är man en gud (Ps 82:6, Joh 10:34). Jesus beskrev sig själv som Guds son och ett med Fadern (Joh 10:30). Hans egen gudastatus kan därför inte ifrågasättas inom den kristna religionen.

Lukasevangeliet (Luk 3:38) utpekar även Adam som ”son till Gud”. Det finns fler ställen än dessa nio, leta gärna själva! Den här länken ger också hjälp, men även hjälp till bortförklaringar.

Ett av de bibelställen (8:14) vi fick vid sökandet ovan är ur Romarbrevet, i vilket det senare sägs att Jesus är förstfödd av många bröder (Rom 8:29). Se där! Det kan sägas vara ytterligare ett ställe med Guds söner.

Var eller blev Jesus Guds son?

Det som kan diskuteras är om Jesus var Gud, när han föddes, eller blev Gud, Kristus, ”den smorde”, då han förenades med Den Heliga Ande, duvan (varelsen?) från Himlen. Smord kan man bli med olja. Men även dopet i vatten duger.

Oavsett vad man tror, var Jesus hela tiden en varelse. Både de, som blir hans bröder (då de gör Guds gärningar, Luk 8:21), och de som blir Djävulens barn (1 Joh 3:8) är varelser. Varken att vara gudomlig eller att vara motsatsen påverkar varelseheten.

En varelse skall kunna springa omkring och svära eller pissa. Du behöver inte vara en gud för att klara av det.

Symboliska ord

Vatten är symbol för Ande. Det heter Andens Vatten. Oljan till lampor, facklor eller marschaller (Matt 25:1-13) är också symbol för ande. Oljan är då ”ljusets källa”. Vatten och olja är fysiskt materiella ”ord” för ande. Andlig kraft. Här är anden ingen varelse, ingen person.

Repetera enfödd!

För att få ihop ”många söner” med ordet ”enfödd”, måste man känna till vad det grekiska ord, som översätts till enfödd egentligen betyder. Läs därför återigen inlägget ”Är du också besatt”, om du glömt bort det. Där nämns att den fornnordiske guden Heimdall var född av nio mödrar. Han var niofödd.

En varelse är vanligen komplicerad

Jag kan ju repetera det: Du kan vara född av Sångens Ande. Du kan också vara född av Girighetens Ande och Hatets Ande. Det finns många sådana ”flickor”. Ordet ”ande” är grammatikaliskt femininum i hebreiskan, en hon. Du kan alltså vara född av flera mödrar. Och de kan vara demoner! Men de är inga varelser.

Då är du inte enfödd utan mångfödd! ”Född av” är i sådana här fall = ”besatt av”. Besatt av Sångens Ande. Det låter inte så farligt. Jfr. uttrycken ”besatt av hat” eller ”Avundens son”. De senare uttrycken låter inte bra.

Som varelse och individ kan du vara ganska sammansatt.

Fadern, Sonen och Hon ett steg efter

Men om du är född av Den Heliga Anden, ”den tredje personen” i treenigheten, så tolererar Hon inga rivaler. Hon är en nitälskande (= svartsjuk) Gud.

Det här försvann ur judisk och kristen lära, därför att Gud med detta språkbruk beskrivs som kvinna. Spåren av det finns dock i Bibeln, inte minst värderingen av ”hustrun/modern”: Patriarka-tets nervärderade kvinna. Hon är som sagt tredje person i tre-enigheten.

Men denna ande är kärlek, samvete och empati. Ingen varelse! Men en varelse kan ha denna ande.

En gammal psalm

Utöver nämnda ställen med Guds söner har vi psalm 82 i Psalta-ren. Den lyder så här:

Vers 1.

Gud står i gudaförsamlingen, i gudarnas krets håller han dom.

Det här verkar inte vara några snälla gudar. Vår Store Gud skäller ut dem.

Vers 2.

Hur länge skall ni döma orättfärdigt och ta parti för de skyldiga?

Vers 3.

Ge de svaga och faderlösa deras rätt, låt de hjälplösa och fattiga få rättvisa,

Vers 4.

rädda de arma och svaga, befria dem ur de ondas våld!

Utan tvekan verkar det som om det är vi som är de orättfärdiga, partiska, förtryckande och likgiltiga gudarna. Våra likheter med beskrivningen av dem är alltför stora, för att kunna förbises.

Vers 5.

De vet ingenting, förstår ingenting, de vandrar i mörker. Jordens grundvalar vacklar.

Här tycks Vår Store Gud prata med sig själv om ungarna. Man blir sådan, när man blir gammal. Han också. Men Han har ju rätt!

Vers 6.

Jag säger: Ni är gudar, alla är ni den Högstes söner,

Här tycks Vår Store Gud vädja till familjekänslan, och använder det gamla vördade uttrycket ”Den Högste” (El Elyon, som betecknar den kanaaneiske överguden).

Vers 7.

men ni skall dö som människor dör och falla som furstar faller.”

Men Vår Store Gud tycks ha gett upp. Han inser, att Han måste blanda gift i müslin, och hoppas på att ungarna är hungriga.

Vers 8.

Gud, grip in, håll dom över jorden, ty alla folk är din egendom.

Jo, så tycker även skrivaren, som nedtecknat Vår Store Guds ord.

Psaltaren är gammal. Yngsta delarna är från 300-talet f.Kr. Psalm 82 är troligen mycket äldre, då den använder det kanaaneiska gudsnamnet El Elyon, Den Högste.

Vi är sekler före den tid, då det som skulle bli nutidens judendom började utvecklas. Det kan vara att göra våld på texten, att för-söka anpassa den till våra nutida läror.

Psalm 82 gör i alla fall klart, att människor av födsel är gudar, men dödliga sådana. Det är lite motsägelsefullt. Gudarna kallas ofta ”de odödliga”. Hur får man till en förklaring till det?

Ett enkelt svar är reinkarnation, återfödelse, död och uppstån-delse. Det löser i alla fall motsägelsen. Paulus säger dock klart ut, att den gamla människan är död. Det är en ny som skall återfödas. (Tack Gode Gud!)

Ett annat enkelt svar är betydelseglidning. Vi använder ordet gud om olika saker.

Är de tre personerna personer?

Kristen teologi talar om gudomens tre personer: Fadern, Sonen och Den Helige Ande. Det har alltid orsakat debatt. Tre personer innebär tre gudar, men de skall ju alla vara ett. En enda Gud. Vi får analysera saken.

Fadern är maskulinum precis som jorden/materien (adamá). Av-komman (som är betydelsen av det fornegyptiska ordet moses) är materiell och därför maskulinum oavsett biologiskt kön. Av-komman kallas också Adam, ”son till Gud” (Luk 3:38). Den Heliga Anden är femininum. Det är grammatiken i bibelhebreiskan.

Filosofiskt har Gud beskrivits som Varandet. Anden är Görandet, Handlandet, Skeendet (”Andens gärningar”). Det tredje verbet i den filosofiska triangeln är Tänkandet.

Det liknar en allegorisk beskrivning av 1) materien, 2) fysikens och kemins skeenden samt 3) det mentala. I den beskrivningen av en tredelad tillvaro har man infört idén om tre skapande krafter: Gud Skaparen, Anden Göraren och Den Där Tänkaren, som är en mycket svårgripbar figur.

Vi har alltså spår av en logisk filosofi med ett naturvetenskapligt anslag i texterna. Begripligt och förnuftigt. Sedan har allegorin bokstavstolkats, och därmed blivit oacceptabel för många. En stötesten!

Stötesten, en fälla för tanken. I NT är det förbjudet att lägga ut sådana. Tänk därför på vad du säger, präst!

Nej, det är bara ”Den Där”, han som tänker!

Av de tre skapande krafterna är det bara en, som kan tänkas utveckla en personlighet.

Det enda begripliga blir att tänka sig Gud som helheten, men att personlighet endast uppträder hos Avkomman, Moses, Sonen, Människan, Antropos eller vad vi skall kalla den. Det gör det nöd-vändigt med Kristus, om vi skall ha en personlig Gud.

Herren Gud blir då en personlighet av fulländad kvalitet. Vi får då problemet med hur kvalitetssäkringen sker. Vem bedömer kvali-tén? NT talar om att Kristus skall döma levande och döda.

Men personlighet förutsatte ju ett levande väsen. Här får vi åter anstränga oss, om vi vill få en förnuftig ordning på saken.

Gamla filosofiska föreställningar

Människan är en helhet, en avbild av Gud: Materia, Livskraft och Tanke. I denna filosofi skapas delarna av Skaparkraften, Anden och Intellektet. De är alla yttringar av Medvetandet. Utan den första kan inte den andre existera, och de två är förutsättning för den tredje, som skapar tankar.

200px-Pentagram_green.svgDen filosofiska triangeln ”Vara, Göra och Tänka” är en förenkling av pentagram-mets fem verb: vara, veta (sinnena, främst se. Tanke saknas hos spyflugan, trots att den vet var din tallrik finns), tänka (bearbeta sinnesintryck mer avancerat än spyflugor), vilja och göra.

Triangeln skiljer inte på veta och tänka, det är Tankens Kraft. Inte heller skiljer den på vilja och göra, det är Handlingens Kraft.

Bilder på pentagram visar hur mytologiskt mättad symbolen är. Eftersom triangeln är en förenkling, måste pentagrammet vara äldre. Gammal religion stämplas gärna som Djävulsdyrkan av ny religions anhängare.

Det drabbar då även filosofin, som förkastas och glöms, den ena efter den andra. Det som nu kommer har jag skrivit om förut, mer detaljerat. Bilderna av det kan se ut så här:

imagesimagesVänster. Basen är materien, sidorna tankar och handlingar. Höger. Upphoven till vår verklighet, de tre krafterna: varandets kraft, tankens kraft och handlingens kraft. De skapar sina yttringar genom att spegla sig i Djupet. Nedan till

vänster har de satts ihop, och de parallella sidorna avspeglar varandra. Nedan till höger Guds öga som Lillholmsskolans bildakademi beskriver det i denna länk. Se det som medvetandet i den triangel som beskriver världen. Medvetandet är

star

862389summan av Skaparen, Avkomman och Anden. Då får vi ett problem: Kan Skaparen vara medveten? Men Skaparen är identisk med Djupet, Himmels-havet av medvetande, så logiken försvann. Grubbla gärna!

Processen

Processen innebär, som sades ovan, identitet mellan Fadern, Sonen. När Sonen är död, återstår Fadern, som då är Sonens Son. Egentligen finns ingen annan död, än den misslyckade processen.

Liv är att växa, tillväxa, utvecklas. Det gamlas död är en förutsättning. Liv är död och död är liv. Formuleringen dyker upp ibland och beskrivs som mystisk, en paradox och obegriplig. Men det är ju logiskt. Har du inte förstått får du läsa om!

Men jag tar det igen!

Vad har vi kommit fram till?

Om världsträdet vuxit fel och drabbats av ohyra, beskärs det. Trädgårdsmästaren bränner de avklippta grenarna. Varelsen är ett försök att förbättra sitt varande. Varandet är resultatet av varelsen, och varelsen är resultatet av varandet.

Varelsen är ett redskap i processen. Oavsett hur processen fortskrider måste redskapet bytas ut. Varelsen måste vara utformad efter varandet. Människan måste dö, och Gud tar bara rätt på det lilla han har nytta av. Människan kan dock se till att det blir en stor bit.

Vad händer då vi blir medvetna om vilka vi är?

Men skillnaden mellan Gud och människan är i övrigt obefintlig. Det innebär att vi själva får svara för domen. Det där samvetet lär vara det värsta som finns i tillvaron. Det finns ett Jesuord om att slita ut sitt öga och kasta bort det. Det syftar kanske på Gud och människan, eller åtminstone vårt samvete, som är Guds öga (Matt 5:29, 18:9, Mark 9:47). 

Kristendomen tycks tidigt ha varit filosofiskt svår. Den skapades i ett samhälle där en intellektuell elit kunde utvecklas, till och med bland vedhuggare. (Hillel började som sådan i sin ungdom.) När det samhället bröt ihop, och den eliten dog bort utan att ersättas, fanns heller inga som kunde bära upp sådana religioner. De som tog över gjorde vad de ville av kyrkan. Kanske går det att rekonstruera kristendomen, kanske inte.

Advertisements