Etiketter

, , ,


Nagas

I mina försök att hitta religionernas minsta gemensamma nämnare, tittar jag lite på en tjänande gud, som har vissa likheter med Fred Flintstones avfallskvarn. Kommer ni ihåg den? Han finns i flera religioner. Bl.a. den Indiske Vishnu har en sådan.

Vishnu är i den monoteistiska hinduismen den enda guden. Alla andra gudar är uppenbarelser av honom eller har en ställning som änglar i hans hovstat.

En sådan är den människolika fågeln Garuda, Vishnus riddjur. Garuda äter endast nagas. Och nagas är själsväsen. De avbildas som människor upptill och ormar nedtill.

Ureusormen i faraos panna och din blick är Predikarens silvertråd (Pred 12:6), som brister och frigörs vid döden. Då flyger detta medvetande iväg, fri från kroppen. En naga.

Ormar, ormar, ormar. Artikeln ”Edens trädgård” i Wikipedia påpekar att judarna dyrkade ormgudar för ca tre tusen år sedan. Det var de inte ensamma om, vilket jag väl har visat i tidigare inlägg.

Besvärliga nagas

Var det från början måhända en förfäderskult? Eller tvärtom … Garuda är en gud som skyddar människorna från nagas. Far och mor eller patriarken och matriarken var kanske inte alltid så snälla.

Det gällde särskilt kungliga och kejserliga sådana: ”Tag emot mitt offer och ät upp den djä…!” Och Terry Evans är en modern shaman, som fixar besvärliga avlidna.

Den högste indiske gudomen har alltså en ”ängel”, som äter upp själar. Det påminner om Dantes helvete, där Djävulen sitter längst ned och tuggar på Judas. I GT är Djävulen åklagaren, en den dömande Herrens tjänare.

Vid den egyptiske guden Osiris domstol åt monsterguden Ammit upp de avlidna syndarnas själar, om deras synder befanns alltför tunga. Idén är allmänn och spridd.

Dödsrikets Herre, Osiris, är guden som dör, återuppstår och dömer. Varför är myterna så lika? Vissa skillnader finns.

220px-Quetzalcoatl_telleriano-2

Bilden visar en hungrig ormgud, som äter en indian. Guden kan uppfattas som en ideologis eller religions ande eller idéer. Men i övrigt så tror religiösa människor vanligen inte, att sådant händer förrän vi dör.

Jag funderar ibland på om denna avfallskvarn, uppfunnen av Fred Flintstone, kan vara det stora hopp, som ger liv åt mycken religion. Vi hoppas inte på några belöningar i något nästa liv, men att ”dom där” råkar illa ut, är ett verkligt fromt hopp hos många av oss. Det stora hoppet!

Advertisements