Etiketter

,


Givetvis ser vi

Med anledning av föregående inlägg läser jag lite i Wikipedia om Venus: ”Australiens urbefolkning aborginerna, ”som för övrigt inte är kända för sina astronomiska observationer”, har åldriga ceremonier kring planeten.

Venus borde rimligen ha noterats som den starkast lysande himlakroppen redan före vår utvandring från Afrika. Rimligen. Det är orimligt att tänka sig, att vi inte skulle ha grubblat över det vi ser, redan för 100.000 år sedan.

Så småningom begriper vi, eller får lära oss

Babylonierna förstod att Morgon- och Aftonstjärnorna är samma himlakropp. Det framgår av en lertavla daterad till 1581 f.Kr. Grekerna förstod först nära tusen år senare, ett sekel innan judarna från det sydliga Juda Rike varit i babylonisk fångenskap (587-537 f.Kr.) och fått lära sig detta och även annat.

Oväsentliga skillnader

Det nordliga Israel hade krossats av assyrierna redan år 722 f.Kr. av den assyriske storkonungen Sargon. Dess invånare bortfördes och försvann ur historien, då de hade alltför svårt att se skillnad mellan segrarnas kultur den egna. Det gällde även religionen.

Moseböckerna färdigställdes cirka 400 f.Kr. Då klargör den sist tillkomna av böckerna de senaste rönen från civilisationens cent-rum. Babylon förkunnade: Gud är en! Men Babylon ville tydligen inte gå med på Venusgudinnans könsbyte. Då fick vi förbannel-serna över den babyloniska skökan.

Hur som helst nedsteg hon i dödsriket och hängdes upp på en krok. Men efter tre dagar …, ja, detaljerna hoppar vi över. Vi har ju berättelsen om godhetens öde beskriven med andra ord.

Men den gamla berättelsen är mer realistisk. Kärleken fortsätter att dö. Texterna beskriver assyriska kungar som brutala, riktigt hemska. Ondskan fortsätter att segra, men förgäves. Det godas återuppståndelse är lika evig.

Juda rikes folk återvände och ur den gemensamma kulturmiljön formades judendomen. Ett lego av idéer sattes samman. Sedan gjorde konstruktörerna som Muhammed och Joseph Smith. De förklarade att detta hade de fått från ovan.

Egentligen irriteras jag över uppdelningen i maskulinum och femininum. Jag ser det som en möjlighet i språket att formulera sig (grammatik och allegorier). Vad det än är man tar på för stort allvar, så blir det fel. Sexualfixering är av ondo.

Den här länken ser en stor motsättning mellan den feminina symboliken ”en födande kvinna” och den maskulina i ”mannen som dör på ett kors”. Men den feminina symboliken innehåller även kvinnan Inanna, som naken hängs upp på en krok i döds-riket. Och den maskulina symboliken hos kanaanéerna beskrev den avlande guden och hans lust till älskog.

Väsentliga skillnader

Länken länkar vidare till detta, som i sin tur för oss till ”The Reptilian Manupilation of Humanity”. Jag har ofta känslan, att jag ibland seglar iväg för långt med mina idéer, men jag är inte värst. Lite skeptisism är nog nödvändig som drivankare när hjärnstormarna blåser över idéernas hav.

Visst kan det vara roligt att segla, men som sagt, utan driv-ankare kan det gå illa. Bilden har jag hämtat från den här bloggen. Den verkar kunna vara värd att läsa.

dino-riding-jesus

I den angrips kreationister som seglar över kanten på verklig-heten. Som allegori är bilden nedan helt realistisk. Den beskriver verkligheten. Eller vad säger ni?

close_to_the_edge_1195222459_2687573

Advertisements