Etiketter

, , ,


Kränkt?

I förra seklets västerländska mytologi blev Versaillesfreden ”den stora kränkningen”. Det fick även jag lära mig i skolan, men numera anser även tyska historiker, att Tyskland faktiskt bar mycket skuld till Första Världskriget. Hur stor kan givetvis diskuteras. Frankrike blev ju svårt kränkt av nederlaget 1871.

Personligen tycker jag att man blandar ihop Kaiserns personliga skuld (samt skulden hos kretsen kring honom) och nationens skuld. Vad är det senare och skall den fördelas? Hur och på vilka? Det där hoppar jag över. Men efter 1963 har tyskar gradvis över-gått till att se expansionsdrömmar som värre än revansch- och hämndlystnad.

Freden drevs dock igenom på ett kränkande sätt och även många på segrarsidan reagerade mot detta och mot fredsvillkoren. Den franska ockupationen av Tyskland (läs gärna även på tyska, och vad koreaner skriver om saken) innehöll inte bara en del vulgärt chauvinistiska franska officerare, utan även svarta afrikanska trupper (bl.a. senegaleser), vilket enligt den dåtida allmänna rasismen var något oerhört.

Vatikanen bad 1944 amerikanerna att slippa svarta soldater på vakt utanför deras heliga område. Hitlers påstående om att Tyskland kränkts även på detta sätt fram till 1930 hade således auktoritativt stöd. De övergrepp, som en ockupation alltid med-för, blev oerhört uppblåsta. Hitler och andra hade därför lätt, att bygga upp en nazistisk mytologi kring detta.

Skam?

För några år sedan hade DN en artikelserie om skammens för-ödande verkan på människans psyke. Jag sökte ”skammen” på DN, men det var 1196 artiklar att leta bland. Vi lever tydligen i ett kristet land, där religionen handlar om synd, skuld, skam och försoning. Vi (DN) tycks inte prata om något annat. Tyskarna lär också prata mycket om det.

Men när européer är kränkta, då bygger de gaskammare och krematorier. ”Någon annan är skyldig, och de djävlarna … Vi skall hämnas!” Här har vi möjlighet, att peka ut något centralt i vår egen religion:

Vända andra kinden till, förlåtelse. ”Hur många gånger skall jag förlåta min broder?” Sjuttiosju gånger enligt Matt 18:21f. Sju gånger om dagen enligt Luk 17:4. Övriga detaljer kan vi bortse ifrån. Sådana detaljer, egendomliga men egentligen mycket mer obetydliga konstigheter, finns i andra religioner.

Kränktheten har funnits i kristendomen (hädelsebegreppet), men den har givetvis alltid stridit mot förlåtelsen och försoningen. Just nu är det ryssarna som är kränkta. Deras imperium föll i bitar. Tyskarna, förlorarna, är mycket rikare och lyckligare och har mer makt än någonsin, utan väldig krigsmakt (1,4% av BNP, England och Frankrike 2,3 och 2,2%).

Ryssarna, segrarna, är förödmjukade och satsar 4,1% av BNP på sin militär. Och de använder den. Storheten skall återupprättas och vapnen välsignas. De som är skyldiga till kränkningen pekas ut och skuldbeläggs. Kränktheten skall tvättas bort!

Den tredje världen är dock den som kan sägas ha fog för sina påståenden om kränkthet. Västerlandet excellerar i bekännelser av synd, skuld och skam. Ja, det gäller inte dem som fortfarande sysslar med utplundringen.

Till vår lättnad håller de kränkta kineserna på att ta över den ruljansen i Afrika och på andra håll. Jag tror de håller på att glömma sin kränkthet. Ja, kanske inte gentemot Japan. Oroande.

Afrika frigjorde sig från Europa och tiden går. Men Mellanöstern misslyckades med frigörelsen. Västs behov av olja tillät inte en normal utveckling. Shaher och konstiga diktaturer hjälptes till makten för oljans skull. Folket förtrycktes. Kränktes.

Förbannelse över villolärare!

Samtidigt fortsatte kyrkan med sin strid mot nåd, förlåtelse och försoning. Skambeläggelse har ingått och ingår fortfarande i teologin. Särskilt kvinnor, men givetvis också män, har drabbats.

Den mosaiska sharians regler sattes av Paulus i motsats till Jesu budskap, men gjordes av Pseudopaulus till kärnan i Jesu lära. Författaren och redigeraren av Paulus brev har därför efterlämnat oerhört motstridiga texter efter sig.

Det följande går inte att förena med andra delar av breven: ”Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden.(Gal 5:4). I andra brev är kvinnor utestängda från Kristus, om de inte söker sin rättfärdighet i Mose lagar om slöja, hår, lydnad och tystnad; de hamnar utanför nåden! ”Skam över er!” – Kring sådant skrev jag några inlägg om feminism i Bibeln.

Vilken avsky de måste ha haft för varandra, om Pseudopaulus framträdde och verkade redan före Paulus död. Paulus eller Pseudopaulus hade uppenbarligen svårt med förlåtelsen av villolärare:

” …om någon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni har fått – förbannelse över honom!” (Gal 1:9, som är en upprepning av Gal 1:8). Är det Paulus ord, så har vi åtminstone en sak författaren och redigeraren var överens om. Det de inte var överens om var vilket evangelium som gällde.

Vem Pseudopaulus var kan man ha teorier om.

Somliga borde helgonförklaras

Afrikas diktatorer må vara egendomliga (Idi Amin, Mugabe m.fl.), men de var och är ofta utom kontroll. De är Afrikas egen skamm. Och Afrika är till stor del kristet. Försoningsläran:

200px-Nelson_Mandela-2008 Desmond_Tutu_2013-10-23_001

Desmond Tutu och Nelson Mandela. Deras betydelse kan knappast överskattas. Som sagt, övriga delar av kristendomen (påvar som helgonförklarar sina föregångare, abortmotstånd och diverse dogmer m.m.) är sekundärt. Det kan vi bortse ifrån.

Kränkthetens hat

Den muslimska världens centrum är nyligen och akut kränkt. Det våld vi ser är besinningslöst. Och det drabbar främst muslimer. Kättarna är de värsta hädarna, kränkarna.

Frankrike kom relativt lindrigt undan den tyska ockupationen. Den tyska kränkthetens hämnd riktade sig irrationellt nog mot de som ansågs stå längst ned: judar, zigenare och slaviska folk. För fransmännens del tyckte tyskarna, att nederlaget 1940 räckte. De räknades som fint folk, om än inte lika fina som engels-männen, som var mer ariska.

Fast när nazisterna skulle börja hämnas, var det förstås bara judar man kunde ge sig på. Hade SA åkt till Paris 1933 och plundrat franska butiker, hade de fått fortsätta till Djävulsön utanför Franska Guyana. Kränktheten innehåller i sig en antimoral, där man ger sig på de svagaste.

I Mellanöstern är det därför just nu minoriteterna som är illa ute. Våldet mot väst är sekundärt. Och med 11/9 som undantaget, som bekräftar regeln, är det Ryssland som drabbats av den svåraste terrorismen. Enligt gammal rasistisk lära, är slaver lågstående, så den absurditeten är därför helt logisk. Kränkta islamister ser på ryssar såsom Hitler gjorde. I tidig antik vande sig de nu muslimska folken att hämta slavar därifrån. Det är därför de heter slaver.

Och de kränkta ryssarna ser idag dessa folk som apor. Jag talar om folkdjupets ”ryssdemokrater”. Det är förklaring till mycket. Våra SD-are är bleka och menlösa i jämförelse.

OK! Ryssarna är kränkta! Men varför ger de sig på Ukraina? Jag tänker inte på staten Ryssland och Putin m.fl. Han bör snarast liknas vid Kaisern. Jag tänker åter på sådana ryssar som glatt tog till vapen i östra Ukraina. De fann livet under ”lillryssarnas herra-välde” outhärdligt. Var det kränkande för dem? Lillryssar, inte riktiga ryssar, untermenschen! Som franska armens senegaleser. Fast Stalin gjorde ju vad han kunde för att även ukrainarna skall känna sig kränkta. ”Försoningsläran, vad är det?”

Vad hände?

Ibland ställs frågan vad som egentligen hände i Jerusalem med omnejd för två tusen år sedan. Det är vanligt att vägra tro på evangelierna. Skälen att vägra tro är ju inte dåliga. Men något måste ju ha hänt, även om det förvreds och förvanskades.

Vi vet att platsen, folket och kulturen var fyllda av lärdom och filosofiskt tänkande. Vi vet att historien var en obruten kedja av brott och hämnd, kränkningar och vrede. En hatets kedja.

Så dyker en filosofi upp, där fokus sätts på den kränkte och dennes brott. Den kränktes brott?

Ja, just det! Vem började egentligen. Vems fel är det? Vem startade första kriget? Sverige eller Danmark? England eller Frankrike? Tyskarna eller fransmännen? Svenskarna eller ryssarna? Aten eller Sparta? Kalle eller Alexander? Piff eller Puff?

Nu ställs frågan: ”Varför förlåter du inte?” Det är en politiskt oacceptabel fråga. Den politiska makten kan inte tolerera den. Den ifrågasätter maktkampen och dess verktyg! Följaktligen finns inga spår kvar av frågeställaren utanför de kristna texterna. Därav dras slutsatsen att han aldrig funnits. Kanske inte. Men någonting hände, som utlöste besinningslöst våld.

Blev hela historien förvanskad? Varför förstördes Jerusalem år 70? Judarnas uppror? Nej, jag vill inte spekulera. Ämnet blir för stort. Men Sanningsdepartement och ministrar för propaganda och folkupplysning (Göbbels) har aldrig varit trovärdiga. Och Rom var en juridiskt och organisatoriskt avancerad stat.

Om förlåtelsen som högförräderi

Förföljelsen av de kristna skulle kunna ha motiverats av politiskt oacceptabla idéer. Sådana som inte ens fick yttras. ”Det är högförräderi att tala om förlåtelse!”

Vi behöver bara tänka, att den brutala politiken var likadan då som nu. Allt som kejsaren säger om motståndet mot den kraftfulla politiken (hämnden) är därför alltid lögn.

4264577141

Bilden blev av fel kejsare, det är varken Caligula, Nero, Vespasianus eller Konstantin, men det spelar ingen roll. Den kraftfulla politiken har inte förändrats.

Annonser