Etiketter

, , ,


Varför bara negrer har hjärnor

Kommer ni ihåg ”Sagan om Darwins dotter”? Där pekade jag på en egendomlig teori: Våra tidiga förfäder hade fått hjärnor de var alltför primitiva att utnyttja.

Det påstods vara en vetenskaplig teori. Jag tror, att den hade sitt ursprung i en mörk tid med politiska behov av obeskrivligt primi-tiva förfäder. Vi var evolutionens höjdpunkt, och de där negrerna visade hur vi arier en gång varit.

Men enligt Darwins evolutionslära försvinner alla onödiga organ och egenskaper. De kan inte ens utvecklas. Det sker endast, om något har en evolutionär fördel för sin art. Det kunde inte hjärnor ha, om de inte användes. Teorin leder till slutsatsen att vi idag saknar hjärnor.

Våra förfäder hade fått hjärnor …? Hur då och av vem? Av Gud? Ja, inte av evolutionen, ty den tog ifrån oss dem! Och de där negrerna? De måste ju ha kvar sina hjärnor, då de är precis som våra primitiva förfäder! De har inte genomgått den evolutionära utveckling, som vi genomlevt. De har inte rensats från onödiga organ.

Vetenskap, det är svårt det! Skall man vara rasist blir det ännu svårare.

Du kanske skall vara glad att du ingen har

De senaste decennierna har frambringat ytterligare en sådan vetenskaplig slutsats. Danske vetenskapsjournalisten Tor Nørre-tranders redogör för saken i sin bok ”Märk Världen” (Bonnier Alba, 1993). Men man kan läsa om denna forskning på annat håll. Googla gärna! Häng med här:

Vi kan mäta när hjärnan börjar förbereda muskelaktiviteter. Du sitter i ett laboratorium och trycker på en knapp, medan din hjärnas signaler mäts.

Försöksledaren beordrar dig trycka godtyckligt. Tryckningen an-tas markera din beslutstidpunkt. Lite tid finns mellan beslut och tryckning, då en nervsignal går från hjärna till finger.

Här finns alltså ett antal vetenskapliga antaganden: Då besluts-processerna sker i hjärnan, kan de studeras. Ditt jag skapas av och i hjärnan, och bör därför beskrivas som en yttring av en biologisk mekanism.

I princip är yttringen (jaget) ett sorts ”Ko-ko” från ett gökur. Både gökuret och dess ”Ko-ko” är komplicerade, men i princip är hjärnan och medvetandet ”bara och ingenting annat än”. Båda är yttringar av en i princip begriplig ”mekanik” i en av vetenska-pens lagar styrd värld (Kosmos).

Med varierad stavning betyder ”Ko-ko” gök på många språk. På åtminstone svenska och engelska betyder ”Ko-ko” även idiot. Som unge knuffar den ut andra ungar ur boet (uret, hjärnan) och blir ensam kvar.

De studier av sig själva de här forskarna bedrivit med sina knap-par kan tolkas antingen som att hjärna saknas, eller tvärtom, att det finns en sådan med en ”Ko-ko”. Vad är rätt?

Illusionisten på nöjesfältet

Nöjesfält har ibland reaktionstidsmätare, som låter oss tävla med varandra. Alla vet därför, att vår reaktionstid på en yttre signal kan vara nedåt en tiondels sekund.

I det försök Nørretranders beskriver, har man plockat bort den yttre signalen och tiden det tar för den att nå hjärnan från ögat. Kvar är bara den tid det tar för en nervsignal att gå från hjärnan till fingret. Det är cirka en tiondels sekund. Man antar att vår ”Ko-ko i gökuret”, beslutar och skickar iväg nervsignalen just den där tiondelen innan knapptryckningen.

Men mätningarna visar, att hjärnan börjar förbereda nervsigna-ler till fingrets muskler cirka fyra tiondels sekund före knapp-tryckningen. Det är tre tiondelar innan du antas ha bestämt dig för att trycka på knappen! Därav dras en djärv slutsats. Det är inte du som bestämmer!

Du har ingen fri vilja! Likt medvetandet självt är den en illusion! Dina beslut fattas av den deterministiska gökursmekanismen (hjärnan). Den är inte du, men den skapar det jag (illusionen ”Ko-ko”), som tror, att det är ”Ko-ko” som bestämmer.

Du ”Ko-ko” är inte medveten om att beslutet togs fyra tiondelar innan du försågs med tron att du beslutat något redan beslutat.

Det måste vara en komplicerad mekanism. För att klara av detta bedrägeri sägs gökuret manipulera ”Ko-ko”s tidsuppfattning. Det är ett avancerat illusionisttrick. Som sagt, du är bara ”Ko-ko”, ett irriterande pladdrande ljud, som blir lurad, dels att tro dig vara ditt eget upphov gökuret, dels tro att du har en fri vilja.

Det är så komplicerat och krångligt, att den gamle Ockham nog roterar i sin grav.

Evolutionen har skapat en tomte på loftet

Därmed är det filosofiska problem, som kallas medvetande av-klarat. Det och den fria viljan finns inte! Det anses nog vara bra, för de två sakerna har länge stört det vetenskapliga tänkandet. Men nu har vi ett annat problem: Vilket är den biologiska nyttan med bedrägeriet?

Om vår fria vilja och medvetande är illusioner och inte behövs, så behövs väl inte heller tänkandet? Varför skall vi tänka, om vi inte beslutar? Medvetandet har ingen annan funktion, än den att vara utsatt för illusionerna, att det finns, att det har en fri vilja och att det fattar beslut. Dess existens är helt meningslös!

Darwins evolutionslära tillåter inte existensen av det som saknar mening. Det kan varken utvecklas eller förbliva. I det här fallet handlar det om vissa av vår biologiska kropps nervfunktioner. Det är vanlig biologisk darwinism, som inte tillåter vårt meningslösa medvetande att fortsätta existera.

Därmed tycks vi kunna fastslå, att vårt grubblande medvetande inte finns. Det innebär ett filosofiskt sammanbrott. Du bara tror att du läser det här. Det gör du inte, för du finns inte! Det som finns är en mekanisk tomte på loftet.

Inte se och inte veta

Men vad är det här för galopperande vansinne? Vad hände med logiken? Troligen har vi en betydelseglidning av följande slag i resonemanget.

Påstående: En rom i Rom åt rom och drack rom. Logisk följd: Om romerna är kannibaler, skall de väl inte klaga på att de är diskri-minerade! – Kan vi hitta en sådan vild glidning i ovan beskrivna knapptrycknings vetenskapliga logik?

Exakt vad är det man mäter? Svaret är hjärnan, den som de mätande forskarna gärna vill likna vid en dator. Varje präst håller med om liknelsen, men han börjar sedan tala om den sökande själ, som använder sin desktop och dess gående tvåbenta bord.

Felet med en själ är att sådana förknippas med en högre verklig-het. Men varför högre? I superssträngteorin har vår låga fysiska värld elva dimensioner. Vi har där oändligt med utrymme, som kan vara fyllda av för vår diskussion lämpliga fysiska fenomen. Men de extra dimensionerna skall vi inte tala om, ty vi ser dem inte och vi vet inget om dem!

Vi kan också tala om mörk materia. Men vi hoppar över även det ämnet. Läs länken till DN (här är den igen) och acceptera, att vår kunskap är begränsad till maximalt cirka fem procent av vårt fyrdimensionella rumstidsuniversum! Nittiofem procent ser vi inte, och vi vet inget om det!

Om du ingenting ser och ingenting vet, så är det du säger bara spekulationer. Då skall du inte kalla det vetenskap!

Ja, vad var det vi mätte?

Låt oss fundera över hur resultaten av dessa experiment bör se ut, om ditt medvetande är en själ, vad nu det än är! Vi antar att du är präst. Du har en kropp, och vi sväljer din liknelse: ”Själen använder kroppen som ett tvåbent databord med en desktop.”

Då din prästsjäl filar på en predikan vid sin dator (din hjärna), dröjer det tiondelar av sekunder, innan det själen vill säga går att se i datorn. Saker skall hända i datorn, innan undersökningar av den berättar om själens grubbel. Allt som händer i den materi-ella klumpen följer fysikens lagar och sker i tiden.

”Utskriften” kommer givetvis efter att datorns processor börjat förbereda den. Men allt av det slaget, som sker i hjärnan, har den där själen beordrat. Och den, det vill säga medvetandet och den fria viljan, har en från hjärnan självständig existens (i spe-kulativ mörk materia och okända dimensioner?? Läs länken!).

Handens knapptryckning kommer visserligen efter att hjärnan börjat förbereda den. Samma sak kan sägas om munnens prat. Men tidpunkten för ”utskriften” berättar inget om när den fria viljan fattade beslutet. Hjärnaktiviteter, knapptryckning och prat hör till Kosmos och lyder under tidens följd. De kan mätas. Med-vetandet och dess fria vilja (själen) har jag antagit hör till Kaos.

Kaos mäter vi inte! Om hjärnan och medvetandet är två olika saker, men vi i de logiska resonemangen utgår från att de är samma ”rom”, så blir det vanvettigt. Där har vi vår betydelse-glidning: Orden för två olika ting har i betydelse fått glida ihop till synonymer.

Har du en själ?

Experimentet bevisar inte alls avsaknaden av en fri vilja. Det tycks i stället visa på själens existens. Men det i princip väldigt enkla experimentet är ett problem.

Kan de där knapptryckingarna och mätningarna verkligen vara tillräckliga för att bevisa något? Eller är just den principiella enkelheten bevisande? Det vore en sorts antiklimax, om detta problem skulle lösts med (i princip) en strömbrytare och en voltmeter.

Själens vilja blir i hjärnan till elektriska signaler. Meddelanden till andra själar och till de mätande apparaterna är inte prioriterade. Det är inte heller noteringar i hjärnans minne om fattade beslut. Det viktiga är att kroppen skall överleva bilkörningen. Det ordet (bilkörning) är både bokstavlig sådan och annan kroppslig verk-samhet, som liknas vid sådan.

Det är inte lika viktigt att genast berätta om den, inte ens för sin egen hjärna. När vårt medvetande studerar minnet i den, hittar den givetvis tidsföljder. Och med detta experiments utrustning får själen reda på när saker händer i hjärnan (i din laptop) och i vilken ordning. Och det är själen som laborerar med hjärnans tidsuppfattning, det är själen som justerar sin dators klocka.

Om du tror, att du är datorn/hjärnan, blir du mycket förvirrad. Utenheterna, skrivaren, fingret, högtalaren, munnen säger näm-ligen att datorn/hjärnan blev medveten om beslutet först efter att den började förbereda utsignalerna.

Men det är själen och inte datorn, som är medvetet beslutande! Den är medvetandet! Hjärnans minne är arkivet, där information om beslutet lagras, några tiondels sekunder efter att detta be-slut fattats. Så går det till i mekanismernas värld.

Men är en enkel förklaring ”vetenskaplig”?

Du tror felaktigt, att tidpunkten för ditt beslut är en tiondels sekund innan fingret trycker på en knapp. Det beror på, att din själ studerar världen genom sin laptops kringenheter, ”kamera”, ”mikrofon” och annat, som vi kan likna kroppens ögon, öron och andra organ vid. Vi talar om en kropp utrustad med automatiska funktioner, som gör ”bilkörandet” bekvämt och säkert.

Och din prästsjäl, den som använder din kropp och hjärna, tror kanske inte helt säkert på sin egen existens! Den/Du tror på ”bilens automatiska funktioner”. Du tror att de är medvetandet!

Med en själ blir resultaten av mätningarna enkla att förklara. Men är förklaringen riktig? Skall du tro, att du har en själ? Den för-klaringen är ju väldigt enkel. Kanske är den alltför enkel. Men är det därför som den mätande vetenskapsmannen bytt ut den mot en mycket mer komplicerad och svårbegriplig?

Det går antagligen att skapa en förklaring till ”den evolutionära nyttan av ett illusoriskt medvetande och en skenbart fri vilja”. Men troligen blir det en omfattande och komplicerad förklaring, svår, djupsinnig och abstrakt på ett närmast absurt sätt. Kan någon få till en enkel och begriplig förklaring?

Det är märkligt, att prästernas gamla enkla förklaring inte lyste forskarna i ögonen. Idén om en själ är varken ny eller okänd. Den förklaringen borde ha tvingat dem tänka ut motargument, redan innan de presenterade sin ståtliga slutsats.

Dags att reta kreationister och nazister

Det är lustigt, att det är evolutionsläran, som knäcker slutsatsen att medvetandet är en illusion och ger oss argument för själens existens. Med sin lära, sitt skägg och detta försvar för själen hamnar teologen Charles Darwin då främst bland den nya tidens profeter.

Om medvetandet inte är någonting annat än en datorprocess i en hjärna, kan ingen fri vilja existera. Den är illusorisk och då är demokrati och mänskliga rättigheter inte behov för människor, utan för illusioner. Vi har en vetenskap lika användbar för de onda som de förvrängda vetenskaperna socialdarwinism och rasbiologi.

Därför är detta en teori, som kan få elaka konsekvenser. Runt förra sekelskiftet växte många tvivelaktiga vetenskapliga teorier fram, som ömsesidigt befruktande varandra. Alltför många blev då fascinerade av sådan vetenskap, och det är den reaktionen vi kan frukta även inför dessa vetenskapliga mätningar, som är lika imponerande som mätningar av kranier.

Skall vi vänta på näste doktor Mengele, eller skall vi genast an-gripa sådana teorier? De vill nu som då bli fastspikade som sanningar, trots att deras logik är helt uppåt väggarna? Förneka gärna själen och anden! Förneka även den där Herren, men byt inte ut tron på Honom mot något värre!

Grodben bevisade att elektricitet är livskraft

Vet man inte så vet man inte! Skapa inga teorier som bryter mot logik och förnuft! Kalla det inte vetenskap! Säg i stället att det är ologiskt, och att vi uppenbarligen saknar nödvändiga pusselbitar för att få ihop en förklaring! Kom ihåg de 95 procenten och de sju okända dimensionerna! De finns omnämnda i Tegmarks bok.

Att dra slutsatser om vår fria vilja utifrån en strömbrytare på en enkel mätapparat, är djärvt. Experimentets tekniska nivå kan jämföras med Luigi Galvanis forskning på 1780-talet, sedan han råkat få grodlik att sprattla med benen. En teori skapades om galvanisk elektricitet, och Alessandro Volta uppfann det galva-niska elementet.

Idag kallas det elektriskt batteri. Det är till stor praktisk nytta, men rörelsen i grodbenen skapade också vilda fantasier. I Mary Shelleys roman från 1818 använder doktor Frankenstein en åsk-ledare för att leda ned livet till sin skapelse. Det var det tidiga 1800-talets fantasier, som byggde på 1700-talets moderna vetenskap.

Diskutera och spekulera kan vi göra, men vi skall inte kalla det något annat. Nu har vi skäl för att åter allvarligt diskutera själens existens. Vi har anledning spekulera. Experimenten visar, att de som hånar idén inte är seriösa. Dessa skeptiker faller också för rena galenskaperna, vetenskapliga sådana.

Men själens existens anser jag inte vara bevisad. Däremot är den en möjlighet.

Nu retar vi kreationister och materialister

På 2000-talet skall man både skapa medvetande i datorer och bevisa att medvetandet är en illusion, men det är fortfarande det sena 1700-talets sprattlande vetenskap.

Karl Marx (1818-1883) var imponerad av sin tids framsteg. Luigi Galvani dog 1798, Einstein dog 1955. Kommunistiska Manifestet skrev Marx 1848. I ytterligare tio år var Galvani modernare än vad Einstein är idag. Marx världsbild är inte riktigt ”up to date”.

Vi bör nog vara lite kallsinniga till all vild hallelujatro, vare sig den är religiös eller vetenskaplig. Båda sorterna brukar knytas till politiska rörelser. Resultatet blir överallt ayatollor av doktor Mengeles eller Trofim Lysenkos sort. (Jfr gärna området för deras forskning.)

Vi kan tolka resultaten av de här mätningarna på två olika sätt: Det ena att vi har en själ och att Darwin hade rätt. Evolutions-läran är riktig! Det andra att medvetandet är en illusion, att vi saknar själ med en fri vilja och att evolutionsläran är felaktig.

Kreationister och materialister får nu ett svårt val. Bör de bejaka eller förneka paketet, som innehåller både Darwin och själen? Vad är viktigast att tro på? Den bokstavliga Skapelseberättelsen eller vår själ? Och är förnekandet av själens existens viktigare för ”vetenskapen” än Darwins evolutionslära?

Annonser