Etiketter

, , , ,


Paret

Det fanns en gång en filosofisk föreställning om att allt låter sig uppdelas i varandra motsatta, avspeglande och utvecklande par. Människan och världen är ett sådant par, men människan kan i sin tur delas upp i nya avspeglande par. Parheten eller tvåheten finns överallt i fornegyptisk filosofi och teologi. Idén var oerhört spridd över världen.

Kaos och Kosmos. Fri fantasi och styrd logik. Ande och själ. Gud och människa, (jfr människan och världen i panteismen). Mot-satserna antogs vara tillvarons drivkrafter. När de förenas skapas något nytt.

Den nödvändiga människan

Här pluppar plötsligt ett spontant påstående upp, att Gud och människan är motsatser! Sådana krävs för att skapelsen skall upprätthållas och fungera. Grubblet leder till tanken, att människan är nödvändig för Gud, och att Gud måste finnas om människan finns. Men håller den tanken?

Ingen av oss finns utan den andre. Tanken dök bara upp, och nu måste jag grubbla på det. Det tar nog ett tag. Men om Gud skall vara en motsats till oss, vad är Han då? Skäggig gubbe? Väsen? Person? Varelse? Särskilt sådant (= som vi) passar inte alls, och ingenting annat heller.

Jag hamnar i en apofatisk teologi, där Gud bara beskrivs med negationer, med vad Gud inte är. Viss sådan upprör många tro-ende. Engelska Wikipedia är mer utförlig i ämnet än svenska, och det finns annat att läsa också.

Men man kan ju bestrida hypotesen, att världen skapas av mot-satser. Det här får jag lämna för tillfället. Hjälp till att grubbla!

Nu hoppar jag till motsatsen ande och själ, vars summa är med-vetandet.

Bilderna

Bilderna nedanför har jag visat förut. Den stora är 5.000 år gam-mal och från Pakistan. Resten från bl.a. Skandinavien och Kreta. Valet av ormen som symbol för blicken eller medvetandet har jag skrivit mycket om.

Själen och anden, eller tankens och handlingens krafter, är nöd-vändiga för varandra. Utan tanke gör vi inget, och händer inget, finns inget att fundera på. Redan betraktandet är en handling att grubbla över.

knossos21c-2 250px-Statuette_Mehrgarh170px-Caduceus.svg

2346800px-Gundestrup_antlered_figure wadjet

Pinsamt

Vill du bestrida, att betraktandet är en handling, måste jag idag försvara min tes med kvantfysik. Det känns inte bra! Jag vill inte diskutera forntida filosofi och religioner med sådana grepp. Jag delar inte tron, att forntiden hade sådan kunskaper. Med ET blir det ännu pinsammare.

Men  i forntiden uppfattade man synförmågan som en blick, ett osynligt organ, som vi sträcker ut och lägger på på saker och ting. Då blir betraktandet i sig en handling, en utslag av en för-måga att röra sig i och beröra fysiken. Det blir en andlig handling i den fysiska världen.

Ja, då slapp vi kvantfysiken. Observation med organet blicken är en aktiv handling jämförbar med att med handen beröra föremål omkring oss.

Gamla naturfilosofin …

Plocka bort nutidens kunskaper om ljusets natur, om optik och allt annat som hör till ämnet! Då blir blicken ett andligt organ, det som har vår betraktande förmåga, och det organet har vi empirisk erfarenhet av. Den petande anden blir en reell verklig-het i fysiken.

Den verkligheten måste vi leva oss in i och bli bekant med, för att kunna förstå den forntida tankevärlden. Men det är svårt att anpassa sig till det tänkandet och bli medveten om alla konse-kvenser, som följer av att tänka så. Vi sitter fast i vår moderna bild av världen och förklaring av den.

Våra religioner står på den gamla naturfilosofiska grunden. Om vi förstår den, är det en hel del som långsamt blir begripligt. Har du inte denna  kunskap, blir alltihop obegripligt och ologiskt. Då ser du inget annat än vidskepelse i de texter, som baseras på den.

… står i motsättning till den nya

Men nu har jag en fråga. Vi har två logiska teorier, som förklarar hur vi ser vår värld. Den gamla och den nya. Båda två kan stå i strid med eller vara likgiltig till teistiska föreställningar, tron på gudar.

Den gamla uppfattningen av betraktandet innebär att vi har ett självständigt medvetande, som inte nödvändigtvis dör då vår fysiska kropp dör. Vi har ande och själ. Medvetandets två delar.

Den nya uppfattningen av betraktandet, i vilken fotoner och ljusvågor ingår, leder enligt professor Max Tegmark och flera andra fysiker och kosmologer oundvikligen till slutsatsen, att vi har ett multiversum med ett oändligt antal identiska kopior av oss själva och allt annat, plus ett oändligt antal kopior av varje tänkbar variant av precis allt. Oändligt!

Guden Morgan säger …

Jag har de senaste veckorna observerat Tegmark på Discovery Science, där han och de kollegor som delar de här teorierna om multiversum, presenteras av skådespelaren Morgan Freeman. Han brukar spela Gud i amerikanska filmer.  

Om vi skall välja om vi vill tro på själen eller på denne Gud, kan vi då ta hjälp av den medeltida filosofen Ockhams rakkniv? Med den skall vi ju raka bort alla onödiga antaganden, för att nå den enklaste förklaringen. Krångla aldrig till saker och ting!

Kakburken är tom! Förklaring kan vara ungarna. Det kan också vara, såsom ungarna hävdar, att Rymdimperiets stormtroopers har varit på plundringsuppdrag. Det är en storståtlig förklaring.

Jämför de två förklaringarna av den tomma kakburken! Jämför även de två förklaringarna av seendet! Det där med blicken och själen är ju inte mycket att hänga i julgranen. Men multiversum överträffar till och med rymdimperiet! Det senare omfattar ju bara vår lilla ynkliga galax.

Nu har ni fått problem ateister! Skall ni tro på att vi har en själ, eller skall ni tro på Gud? En afroamerikansk sådan.

Advertisements