Etiketter

, , , , , , , , , , ,


En fornegyptisk definition av begreppet gud

I egyptologen Christian Jacqs bok ”Visdomsord från det gamla Egypten” (Prisma 1999) är innehållet hämtat från texter på huggen sten, papyrus och diverse föremål, som spritts över världen. I Leiden hittade han denna ”Hymn till Atum” på ett muséum.

Hymn till Atum? De som nämns är Amun, Ra och Ptah. Inte minst med tanke på titeln, är det en förvirrande text. ”Han” bör väl avse Atum. Detta är hymnen i Jacqs bok:

*

Alla gudar är tre: Amun, Ra och Ptah.

När han är Amun är hans namn dolt,

Han är det gudomliga ljuset (Ra) genom sitt ansikte,

Han förkroppsligar sig i Ptah.

220px-Atum.svg

*

Kristna krångligheter förklaras av egyptiska sådana

Kommer ni ihåg, att jag påpekat Jesu upprepat dokumenterade ord om lärjungarna? ”Begriper ni fortfarande ingenting?” (Mark 8:21, Matt 16:9). NT bygger på vittnesmål från de som inget begrep. – Tro på Jesus! Halleluja!

Atum har som alla andra gudar tre uppenbarelser, sidor eller former. Dessa kallas Amun, Ra och Ptah. Jämför med människan, som sägs bestå av kropp, själ och ande. Utan kropp är du ingen människa utan ett spöke!

En myt kan beskriva sådana sidor av oss eller av gudarna som tre bröder. Vi har exempelvis Oden, Vile och Ve.

Påståendet ”Alla gudar är tre” gäller även de kristnas Gud. Då handlar det om treenigheten. Fadern, Sonen och den Helige Ande är den kristna varianten av det gamla Egyptens triad Amun, Ra och Ptah.

Fast ”de kristna gudarna” är ju inga bröder. Möjligen är Gud, Ordet och Anden syskon. Då stämmer det med egyptisk myt. Ordet kan vara identiskt med Visheten (Sophia) eller Aseran, hon som i tidig judisk myt är hustru till Jahvé.

Ett kärleksfullt och älskat ormhuvud vid namn Maria

Jämför även med kananéernas övergud El Elyon och hans två hustrur (serafer, ”lysande ormar”). Den ena serafens huvud (som likt svansen även beskrivs som ett av dess barn) var ju kärleken, som på fornegyptiska hette ”mr”. Och älskad hette ”mry”.

På yngre språk blir ”mr” och ”mry” Maria eller något sådant. Det passar i allegorier, som beskriver Apuleius, som jag skrivit om tidigare, hans Isisdyrkan och hans mysteriekult.

Fadern, Skaparen, uppenbarar sig som den fysiska skapelsen. Den senare är Moder Jord, som i antikens icke-kristna myters allegorier beskrivs som Skapargudens avkomma. Där är son eller dotter = uppenbarelse.

Glöm inte vår hedendom!

Jag antar, att tidig kristen myt anknöt till den antikens hedniska tankevärld, i vilken de nykristna vuxit upp och då tillägnat sig dess språk och uttryckssätt: Människan är en avbild av Gud. Vi är treeniga som Gud. Fadern och Sonen är ett, likt Ra och Farao.

En missionär måste ju missionera på ett språk som hedningarna begriper, och i början var det ofta missionärens egen barn- och ungdoms hedniska modersmål, t.ex. grekiska och egyptiska. Vi kan inte klippa av förbindelsen med den hedniska lärdomen! Då begriper vi ingenting!

Fortsatt förklaring

Sonen, vare sig det är gudasonen eller människosonen, uppen-barar sig som en logiskt tänkande själ. Men han uppenbarar sig också som en ologisk ande: känsla, kärlek, moral, samvete, fantasi, värderingar, estetik. Tillsammans är själ och ande med-vetandet (Ra).

Själ och ande beskrivs av myten som Ras barn (luftens gud Shu eller själen och fuktighetens gud Tefnut eller anden). Vi ser per-sonifieringar av begrepp.

Vi personifierar!

Namn har stor begynnelsebokstav: Skaparen får sonen Medvet-ande (Ra), som får barnen Själ och Ande. Medvetandet är alltså bror till Moder Jord, Materien. Den kristna treenigheten framstår inte som korrekt enligt den röriga egyptisk teologin.

Den kristna består nämligen egentligen av Skaparen, sonen Medvetandet och barnbarnet Anden. Den bör bestå av tre bröder. Fast om Fadern och Sonen är ett … Det är rörigt.

Människans treenighet består av Skaparens dotter Materien och hennes brorsbarn Själ och Ande, som är Medvetandets (sol-guden Ras) två yttringar. Amun eller Ptah bör då vara Materien (Fader Jord = Moder Jord). Vad är den som inte är Materien? Vad finns mer än Materien och Medvetandet?

Det skall jag svara på! Och så slutar jag personifiera själ, ande och materia genom att ge de orden stor bokstav. Det får räcka att jag använder de egyptiska gudanamnen.

Gud är ett verb!

Handlingen, händelsen, skeendet är det tredje. Men hur får man ut det ur hymnen? ”När han (Atum) är Amun är hans namn dolt. Han (Atum) förkroppsligar sig i Ptah.” Hur skall det förstås?

Materien är ju ett förkroppsligande, så vi misstänker Ptah vara materien. Enligt Christian Jacq är Ptah ”den som formar”. Det är ju vad materien gör. Den formar världen och även oss. Av jord är du formad!

Amun är då handlingen, men varför är hans namn fördolt? Vad innebär det? Dolt för vem? För medvetandet eller snarast för den betraktande och grubblande själen.

Ser vi inte våra handlingar? Konsekvenserna ser vi i varje fall inte alltid. Det gäller särskilt det som faller under begreppet karma. Det kan ju ses som skaparkraften själv, avskild från materien och medvetandet.

Ett mer fullständigt Kaos

Vad säger Jacq och Wikipedia om Amun? Jo, de knyter honom till Ogdoaden. Den orkar jag inte skriva om nu. Googla om ni vill veta. Helst engelska Wikipedi. Där får man mer kött på benen. Där nämns att Amun har något att göra med luften och luftguden Shu. Det är ju tanken, intellektet.

Amun är med Nun och sex till en av Kaos urgudar i en sorts åttaenighet (fyra par makar). Nu blev det värre med krång-ligheterna! Amun är en gudakonung vars kult utvecklades till någon sorts monoteism. Alla andra gudar var hans barn, uppenbarelser av honom.

Men tanken i Kaos bör väl närmast vara fantasin som gudomlig-het. Den är ju faktiskt skapande.

Har vi att göra med Kaos, så får vi ju finna oss i, att det är svårt att få ihop logiken. Att få en logisk ordning i en filosofi där Kaos ingår är inte möjligt. Det här får bli ett försök i den riktningen.

Nu överlåter jag fortsättningen till din egen fantasi. Sätt igång och dyrka denne din egen skapargud, -gudinna! Han eller hon är ju faktiskt verklig. Om inte har du tråkigt.

Annonser