Etiketter

, , ,


Kan man skilja på sådana religioner som är sanna och sådana som inte är det? Observera flertalsformen i frågan ”Vilka är sanna?”! 

Vilka människor retar jag mest med den frågeställningen, de brinnande troende eller ateisterna?

Amor och Psyke på Gotland

Mysteriereligionernas överstepräst i Africa, Lucius Apuleius, skrev alltså om Amor och Psyche, två gudar som förenades. Men om de två uppfattas som personer i en saga, som beskriver människan, vilka eller vad är i så fall gudarna Amor och Psyche?

Vi skall vrida och vända på den frågan, och tar först fram en av Bernt Enderborgs bilder på den gotländska bildsten från Smiss gård i När socken. Det går att läsa andra tankar om den stenen här. Jämför den med ormgudinnan från Kreta!

Förlåt Bernt! Jag tillåter mig vara lite överdrivet elak om länkarna ovan och tillämpar principen ”lite ljuga pryder tal”: I Guteinfo finns en ”debatt” om Olof Rudbecks Atlantica, där det nog menas, att Olof den Gamle förväxlade Sverige med Gotland. Det kan vara värt att läsa! Det är ju faktiskt ett litet Atlantis som öppnar sig för oss, om vi klickar igenom sidorna. Sök lite! Kanske vi åtminstone kommer fram till, att det är Amor och Psyke vi ser i gudinnans händer.

Skvadern och dess himmelska släktingar

Vi repeterar lite bilder och tar med ett par nya

Observera huvudena på bildstenens ormar, de två som gudinnan håller i. Ett av dem tycks vara ett fågelhuvud med näbb. Även två av de tre ormarna ovanför gudinnan verkar vara hopsatta. Det ser ut som i varje fall ett av huvudena är en fågels. Kanske är ett av dem en vargs. Det är lite svårt att avgöra.

1832Kreta004-2

Det minoiska Kretas Moder Jord håller i sina händer medvetandets två delar. De två är hennes fångar. Vi har här materien som gud. Vi är under jordens bojor. Jämför med andra bilder. Vi ser intressanta likheter. Tutankahmon är ett exempel, där djuren är i pannan. En av dem är en gam, men titta på kroppen!

Är det en gamhals och i princip en hel gam bakom pannbenet, eller är det en skvader, ett hopsatt djur? De gamla egyptierna satte ihop sådana konstigheter, fast hos dem var ena delen vanligen människa. Ett exempel är bilden av sol-guden. Men de finns även i Indien och är idag stora inom populärkulturen. Googla på Naga och välj bilder, så får ni se.

Skvaderwadjet

Till vänster Medelpads Fornminnesförenings skvader, en korsning mellan hare och tjäder. Den finns på Norra Stadsbergets friluftsmuséum i Sundsvall. Det finns mycket bloggat om den. Idén med sådana bilder verkar vara gammal.

Nedan finns Egyptens solgud, ett par indiska nagaor, orm och människa och så en sentida tecknad variant. Observera andra bilden från höger, där nagan har två ormar stickande upp över axlarna! Den bilden lever kvar i indisk tradition.

 115px-Sun_god_Ra2.svg180px-Nagasnaga_mythologybattle_angel_alita__gally__as_naga_by_andronicusvii-d5qvkz0

Nedan till höger ser vi Astarte med ett knippe ormar eller fiskar i varje hand och två hästar med varghuvuden eller vad det nu är som vi ser. De står på det döda, materien(?), det förgångna(?) och reser sig mot gudinnan.

En ”vanlig” orm och en Ouroboros ser vi nedan till vänster i en bild av den keltiske guden Cernunnos (med någon sorts hjorthorn) på Gundestrupkitteln från Danmark. Ourobus är en mytologisk orm som tillväxer genom att äta sig själv och antas representera evigt liv i ett kretslopp.

800px-Gundestrup_antlered_figuregallehushornen-300x241180px-Astarte_Ashtart

I mitten ovan har vi en teckning som avbildar en av de år 1802 stulna och ned-smälta Gallehushornen från Danmark. De tros ha tillverkats före år 500 e.Kr.

Och så har jag på Wikipedia hittat denna 5.000 år gamla indiska skulptur, nedan till vänster. Den nye läsaren, som reagerar på ormarna, vill jag hänvisa till mina skriverier om blicken, den vi ser med (det finns mer att läsa för den som letar). Bredvid har vi den moderna fantasibilden av Cleopatra med blicken som diadem. Och där är det bara en orm.

250px-Statuette_Mehrgarhcleopatra

Observera likheterna mellan den här indiska gudinnan och ormgudinnan från Kreta. Kvinnans bröst tycks ha knutits till denna tankevärld och fått stor religiös betydelse.

En liten lans för arkeologen Marija Gimbutas

Vi spekulerar lite. Kvinnans bröst har ju faktiskt förmågan att dra till sig blickar. Om blicken tros vara själen, som fängslas vid materien, är särskilt kvinnan en uppenbarelse av den mäktiga Moder Jord. Hon visar sin makt genom att dra till sig och fängsla själar.

Sexualiteten och drifterna förklarades med den stora Jordandens makt. Fysiologin, om vilket man då inte visste mycket, är i denna tankevärld avspeglingar i materien (i vår biologi) av ande. Eller rättare sagt, materien är en avspegling i Djupet av de andar, som samlades över Djupet i skapelseberättelsen.

Plötsligt har vi en filosofisk förklaring till bilderna, som kan ge stöd åt arkeo-logen Marija Gimbutas teorier om tidig gudinnetro och matriarkat. Tidig! Den sista indiska gudinnan är från gränsen till den Indiska kontinentens förhistoria. Början av den kultur hon tillhörde dateras till 7000 BCE, ett par tusen år före figurens uppskattade tillkomsttid.

Den bibliska skapelseberättelsens Gud är Elohim. Ordet är flertalsformen av eloah, som betyder gud. Det står alltså egentligen att gudarnas andar svävar över Djupet. Och Djupet kan beskrivas som materiens moder, Moder Jord. Den vinklingen av orden förvandlar jorden (hebreiska adamá) till sin moders son.

Men så hade vi Egypten, där Djupet var en gud vid namn Nun. Han var också himmelsgud, han importerades av judarna och han fick bli far åt Josua (betyder Gud frälser), ett namn som brukar översättas till det grekiska Jesus.

Frågan är om det blev en ny religion, eller om det bara blev en ny myt, som sedan tolkades helt galet, eller åtminstone annorlunda.

Det där gudomliga könsbytet har jag redan skrivit om, liksom att Nun eventuellt sågs som en grundläggande naturkraft. Nun skulle då vara en aristotelisk Första Princip, ett axiom att sedan med logik bygga en världsförklaring på.

Tillbaka till Amor och Psyke

Det för materialisterna retsamma är, att det inte kan bevisas, att det ”andliga” synsättet är fel. Iden om Moder Jord, materien som Gud(inna) eller som yttring av Gud, och ande och själ som två andra yttringar av Gud, inför dock idén, att båda synsätten är korrekta, samtidigt.

Nutidens ”andliga” kan reta gallfeber på materialistiska ateister genom att göra jämförelser med fysikens våg-partikeldualitet. Det skall ju vara ”både och” för att verkligheten skall vara begriplig och vetenskapligt korrekt.

Hur som helst är det den gamla tron jag här försöker förstå. Hur tänkte våra för-fäder? Jag sväljer den andliga tolkningen, och medan jag smälter den försöker jag bordsplacera Amor och Psyke. Det kanske går om jag reser bordet på högkant.

Vi placerar Amor till vänster och Psyke till höger. Placerar vi dem på bordet är det kanske mer att likna vid en säng. Om vi i stället för ormar föreställer oss dem i mänsklig gestalt, så har vi de smutsiga (jordiga) fötterna längst ned. Vår logiska tanke förenas där med våra jordiska begär. Tankarna blir i enlighet med våra begär, smutsiga.

I föregående inlägg skrev jag att själens begär är kärlek och inte sex, men det är egentligen fel. Själen har inga begär utöver begäret efter Eros, anden. Eros är eller tillhandahåller begär, intressen, drivkrafter, sådant som sätter fart på själen.

170px-Caduceus.svg

Själen formar tankar och idéer. Vi kan beskriva det allegoriskt: Sedan Eros haft något för sig med Psyche, framföder hon parets fortsättning.

I början är de bara svansar, och bör kanske inte liknas vid ormar, utan vid tusenfotingar. Varje ny unge som framföds är ett nytt främre benpar, som förlänger paret. ”Växa i anden” heter det på kristendomska språket.

Nja, det må vara en förklarande bild i ord, men ormar är trots allt trevligare som symboler än vad tusenfotingar är. De förlängs mot de himmelska höjderna, där de får änglavingar på huvudena. Där uppe har vi sådana huvuden, som representerar begären och egenskaperna hos det kristna kallar ”Den Heliga Anden” och själens motsvarande tankar.

Vi hade kunnat ha en mindre obehaglig medeltida kyrka

Det här har jag skrivit om förut, men med andra ord. Så ock här. Det finns i fler inlägg, men nu har vi kommit till läror som börjar knyta an till kristendomen. Likheter med den tvingade Augustinus gå till angrepp mot Apuleius. Men Augustinus var även i konflikt med andra kristna teologer.

Att växa i anden strider mot den predestinationslära, som Augustinus förkunnade, och som fortfarande är omstridd i kristenheten. Den som läser länken och klickar vidare till Infrala- och suprapsarianism, inser snabbt, att något är mycket fel.

Predestinationsläran må vara kyrkoläraren Augustinus och i överensstämmelse med all sträng materialistisk determinism, men här har vi ett parallellt tänkande hos ateister och troende med primitiv gudsbild, som är alarmerande. Jag orkar inte gå in i det här ämnet nu, men den här länken är intressant. Vidare till pelagianismen, och vi anar en mer rimlig kristen tro, än den obehaglighet, som förde oss in i medeltiden.

Ett begrepp som försvunnit ur vår kultur

De begär och egenskaper det omslingrade paret ovan fick i huvudet är kärlek, samvete, empati och medlidande. Själens motsvarande tankar går i kristet språkbruk under den ålderdomliga och svårförstådda beteckningen ”rättfärdighet”. Är det någon, som har ett modernt ord som kan användas? Finns begreppet kvar i vår civilisation?

Ordet är en översättning av det kanaaneiska gudanamnet Sedek, men den räknas ju som en avgud av alla abrahamistiska fundamentalister. Det kan vi ju förstå. En gud, som i tanke och ord formulerar motståndet mot bombbälten, mord, tortyr och kättarbål, kan ju inte räknas som annat än förledare.

Det är inte bara lite annorlunda vi kan tolka skriften

Men som sagt, det började med svansarna nere i skiten! Hermesstaven visar vägen från jorden (adama) till gudarna, där människan, som Gud (Elohim, pluralis) sade blir ”som en av oss” (1 Mos 3:22). Den Gud vi möter i Genesis början är Himmelen själv (den egyptiske Nun), en himmel fylld av dem som gått hela vägen. Buddhor!

Predestination och determinism hör hemma bland de smutsiga fötterna (materien), eller skall vi säga svansen. Den skall vi ta avstånd från, både inom teologi och fotboll. Svansen och dess tänkande är varken religion eller fotboll.

Det finns egentligen mycket mer att skriva, men det får bli senare inlägg eller som svar på kommentarer.

Annonser