Etiketter

,


Mysteriereligionerna

Vem är det som kallar det mystik? Skumt!

Själens begär, inte kroppens!

I mina två föregående inlägg handlade det om mysteriereligionerna i romarriket (detta är det andra), de som konkurrerade med kristendomen, en lära som själv kanske började som en sådan. Deras filosofier tycks kunna uttolkas ur Lucius Apuleius berättelse om Psyche (själen) som förenas med Amor (begären). Idén skulle då vara att begären (Eros) därvid förändras och blir själens begär i stället för materiens eller biologins begär.

Själens begär är kärlek (inte sex, inte kroppens). Själens begär är också glädje, samvetsfrid, kunskap och insikt. I själens begär ingår även behov att mötas av empati och själv kunna vara empatisk.

Sex, god mat samt fysiska aktiviteter som lek och sport kan ge glädje och föra samman människor, skapa vänskap och utveckla det rätta handlandet, som ger samvetsfrid, erfarenhet (= kunskap och insikt). Ur detta växer empatisk förmåga och till slut kärlek. Störst av allt är …

Denna Apuleius arton sekler gamla berättelse om Amor och Psyche har fascinerat västerlandets grubblare och poeter, och bara till svenska har den översatts åtta gånger sedan 1600-talet.

Kränkta och ilskna poeter

Om vi på grund av ovanstående skulle beskylla poeterna för att tro på ett par bevingade gudar, Amor och Psyke, som likt en fågel och en fjäril flaxar omkring runt ett äppelträd, skulle de nog känna sig kränkta. Visserligen är de beredda att tro, men det är en mer esoterisk tro, och jag hoppas att jag lyckats förklara vilken tro det är, som de gärna försöker förmedla i sina dikter, i vilka allegorierna ofta är som myggsvärmar.

Poeter bör kanske beskrivas som esoteriska. Men när de kallas för mysko, är väl ordet oftast använt som ett invektiv. De har inte lyckats förmedla sina tankar på ett för läsaren begripligt sätt. Men det kan ju vara läsaren, som är dum i huvudet.

En känd spansk katolsk mystiker erkänd av protestanter

Nåväl, vad är det då som mysteriereligionerna och dikterna handlar om? Öl, kebab och sex eller något annat? Jag vill gärna svara något annat. Johannes av Korset (1542-1591) är en förgrundsgestalt inom kristen mystik och spansk poesi. Han skrev bl.a. ”Bestigningen av Berget Karmel”. Det handlar om att man går från det jordiska till det himmelska.

Om jag skriver ”det himmelska” (med ””) kanske alla fattar, att jag anknyter till det jag skrev ovan och inte till en stad ovan molnen. Vi skall gå från kroppens begär till själens. Lite girighet (”köttets” begär) har vi behov av, för att kämpa för vår försörjning, men samvetsfriden är viktigare som långsiktigt mål.

Den som läser länken får reda på att Johannes åsikter ledde till hans död genom hård behandling. ”De fromma” är ofta rent ogudaktiga på det sättet. Men nu har han blivit katolskt helgon och är sedan 1926 kyrkolärare. Det är fint det, så han har kommit upp sig ordentligt i katolska kyrkan sedan år 1591.

Här är ett litet klipp ur artikeln i Wikipedia, som jag även länkade till ovan: I Anglikanska kyrkan vördas han som ”trons lärare”. Även utanför dessa samfund betraktas han som den spanska andliga litteraturens främste författare.

Det man inte förstår är mystik

De Johannesbeundrande anglikanerna (70 millioner) ingår i Borgågemen-skapen. I den ingår teologiskt närstående protestantiska kyrkor. Även svenska kyrkan ingår. Mystiken är således inte så mysko, att ingen begriper den. Många kristna förstår, men inte alla. Jag tror till och med att många ateister förstår.

Mystiker kan man ju vara utan att svälja den för så många omöjliga tron på Gud. Kan man inte frigöra sig från en primitiv gudsbild, är det nog bäst att vara ateist.

Men om man nu inte vill vara mystiker

Ja, om man inte vill vara det minsta mystiker, utan möjligen bara vill riskera räknas som mysko, då är det detta som är kristen tro. Länken leder läsaren till rubriken ”Gud och sex, del I”. Där går det att klicka sig vidare till ”Gud och sex, del XX”. Det är inte slut med det, men det får ni upptäcka själva, ni som har några timmar över.

Frågorna kan nog vara av intresse för en vilsen pubertetsyngling, och åsikter om porrindustrin bör vara kritiska, men skall man blanda in Gud i dessa frågor? Har vi en sexualfixerad Gud? Även om många kan hålla med om mycket av vad som skrivs, finns det ibland frågor som är kontroversiella och där det går att inta en annan ståndpunkt.

Blandar man ihop sex med Gud, skapar man antagligen fientlighet till sina egna idéer. Den konservativa bibelsyn som presenteras innebär ofta bokstavstolkning av poesi och allegoriska formuleringar.

Poeten kanske skulle känt sig kränkt av en sådan tolkning. Tur att han är död! Men tänk om det är Gud? – Fick jag nu någon ateist att önska sig ha fel?

Annonser