Etiketter

,


Gnosis är grekiska för kunskap

Gnosticism är enligt kristen teologi en hemsk villolära, som skickar dig till Helvetet, om du tror på den. Svårigheterna att definiera gnosticism är dock så stora, att det är roligt att ge sig på kritik av sådana försök. Det blir humor av dem.

Ibland får jag för mig, att teologer och forskare försiktigt angriper ”det gnostiska problemet” på det sättet. Man ser dumheterna i fromma texter, men biter ihop och är allvarliga, då man presenterar sammanfattningar. Fast säker är jag inte.

Glädjen att ha en stämpel för det man ogillar, har gjort gnosticismen älskad inom kyrkan. Allt kan vara gnosticism! Jag fann tidigt, att för en lat prelat är hortologin (läran om trädgårdsskötsel) nog det värsta exemplet på dessa hemska irrläror.

Jag har än en gång läst ett förord till en 1981 tryckt upplaga av professor Elaine Pagels bok ”De gnostiska Evangelierna. Det är faktiskt ett riktigt bra förord (det är boken också förresten, mycket intressant). Förordet presenterar definitionen på ett silverfat, så att det bara är för läsaren att skära den i bitar.

Jag vill särskilt fästa uppmärksamheten på punkt 1 i uppräkningen nedan av hemska kätterier.

Det du inte får tro på

Anders Hultgård, professor emeritus i religionshistoria och indoeuropeiska religioner i Uppsala, har där skrivit, att de flesta (Obs! Inte alla) kan enas kring att följande punkter beskriver gnosticismen:

  1. Det finns en himmelsk eller andlig verklighet och en högsta gudom, som själv är en del av denna andliga värld.
  2. I skarp motsats står den … materiella världen, vilken uppfattas som något i grunden ont.
  3. Människan bär inom sig ett andligt element, som är hennes verkliga jag och som har ett himmelskt ursprung, men som blivit fjättrat i kroppen och materien.
  4. Målet … är befrielse … och återförening med Gud.
  5. Förutsättning för denna … är … insikt (gnosis).

För att skildra detta, skriver Hultgård, har gnostikerna skapat ett bildspråk, där symbolerna ofta är desamma.

  • A. Själen är fånge i materien.
  • B. Själen irrar kring i denna värld som i en labyrint.
  • C. Utan gnosis är människan sovande eller drucken, men väcks av rop från ovan.

Hultgård fortsätter: För gnostiska kristna var ropet Kristus själv, då han steg ned bland oss.

För gnostiska judar blev den otrevliga materiens skapargud en lägre gudom, och professorns resonemang är att detta medförde en fientlighet mot Mose Lag, som för dessa judar blev ”den lägre gudomens försök, att tvinga in människorna i fruktan och träldom.”

Jag tycker att det senare låter som rena Paulus, en jude ofta anklagad för gnostiska böjelser. Paulus förkunnar tro i stället för Lag. Ändra lag, till laggärningar, och även Martin Luther blir gnostiker, om tro är Guds Nåd, som somliga fått och andra inte.

Hultgård nämner: ”En tidig judisk gnosticism, som tog gestalt i s.k. döpar-rörelser.” Det kan han nog skriva, då fromma kristna vägrar att koppla det till Johannes döparen. Ateister skulle kunna tänkas koppla ihop det, men ofta har de varken läst Hultgård eller NT, och saknar därför kunskaper att koppla ihop någonting. Jesus döptes!

Kommentarer

Punkt 1 ovan bestrider ingen kristen! Möjligen säger någon, att Gud är hela och inte bara en del av den där andliga världen. Men det är hårklyverier. Punkt 1 är ingalunda enbart gnostisk!

Punkt 2 beskriver tankar vanliga också i icke-gnostiska kyrkor: Materien är sämre än anden! Materien skapar Jämmerdalen! Satan brukar kallas denna världens Herre. Men sedan har vi en tanke, som möter oss i psalm 297 i 1986 års psalmbok: ”Härlig är Jorden” (nr 21 i 1937 års psalmbok).

Guds sköna natur! Idén om den onda och orena materien är omstridd. Somliga anser att åtminstone delar av materien är oren. Här finns ett exempel på det, men någon som vi kan uppfatta som gnostiker är det verkligen inte som skrivit. Jag tror att många av mina läsare kommer att reta sig på hans text. Inte heller punkt 2 är enbart gnostiskt.

Punkt 3 bestrider ingen kristen. Vi har en själ! Är den fjättrad i kroppen? Nej, inte om du är en shaman, som har utomkroppsliga upplevelser, när du så vill, och då är ute och flyger. Men tror du inte på sådant, då är du misstänkt för gnosticism. Eller? – Nej! Punkt 3 beskriver en ”renlärig” tro.

Punkt 4 säger att vi skall förenas med Gud i Himlen. Vilket kätteri!! Vilket kätteri?? Skall vi hamna i Helvetet, om vi tror på sådant? Och varför skriver Hultgren befrielse? Det finns synonymer! Befria eller rädda från orenhet och synd brukar i kristet språk beskrivas med verbet frälsa. Målet är i Punkt 4 är frälsning. Punkt 4 inte bara verkar vara renlärigt. Punkt 4 är renlärigt!

Punkt 5 säger, att förutsättningen för frälsning och att därmed förenas med Gud är insikt, gnosis. Förenas eller bli ett med. Gud och församlingen (kyrkan) brukar liknas vid man och hustru. Vi är bruden och Herren brudgummen. Det är traditionella liknelser! Men för att bli som Gud måste vi äta av kunskapens frukt!

Det var något sådant både ormen och Vår Herre sade i skapelseberättelsen. Tror du på Gud och Djävulen, när de för en gångs skull är överens om något, så är du gnostiker och hamnar i Helvetet!

Kyrie Eleison

Det är alltså en svår irrlära att tro på Gud. Det är detsamma som att tro på Djävulen! Kyrie eleison! Herre, förbarma Dig över oss!

När det gäller bildspråket i den ogudaktiga och förbjudna läran, så beskriver A och B sådant språk, när punkt 3 skall exemplifieras. Det B också säger är väl, att hur vi än vänder oss, har vi ändan bak. Det överensstämmer med punkt 5.

C är ett gnostiskt bildspråk vi känner igen från Jesaja (Jes 28:7f, 28:9f): ”Både präster och profeter ragla av starka drycker … de är druckna, men icke av vin.” Berusade av lärdom, makt, pengar och högmod! Det är gnosticism att beskriva präster och profeter så!

Gud Fader, Djävulen, Jesaja, Johannes Döparen, Jesus och Paulus har alltså buntats ihop under rubriken villolärare, och den som tror på dem skall hamna i Helvetet!

Vad kan man dra för slutsats av detta? Jo, att professor Hultgård har lyckats rensa i all smörja, som skrivits i ämnet. Kvar blev bara politisk opposition. Det är den som definierar gnosticismen! Där är Jesaja portalfiguren, en riktig fuling! Hultgård har egentligen definierat segrarna, den fördömande kyrkan: ”Kritisera oss inte!”

Men den som varit inne på nätet och läst översättningar av egendomliga antika skrifter, där författaren åberopar gnosis, blir ju fundersam. Men det är det som rensats bort. Gemensam nämnare saknas!

Läror utan gemensam nämnare

Joseph Smiths Mormons Bok och Ron Hubbards olika verk (scientologin) är inte de enda religionsgrundande skrifterna från senaste seklerna. Hört talas om New Age, smörgåsbordet utan allmänt vedertagna dogmer? Fast en del av det är ju till skillnad från annat ganska beskedligt. (Länkarna är allmänbildande.)

Men det var antikens vilda löpande sekter, som seriösa inomkyrkliga kritiker buntades ihop med, innan de slogs ihjäl. Letade bild till uttrycket ”löpande sekter”. Hundar tycker jag om, så det får bli denna i stället.

images-34

Och det nedan följande är en bild av grodyngel. Bilden skall exemplifiera ”antal” och ”virrvarr” i ett textstycke om sekter, som jag inte orkar skriva. Det är inte så lätt att se vad det är, vilket är en utmärkt illustration till deras läror.

images-35

Dessa läror är så utan logik, sådant som krävs i matematiken, att nämnare helt saknas. Det är inte konstigt, att Hultgård då inte hittade någon gemensam utöver de här fem punkterna: tro på Gud, på världens jävlighet, på själen, på frälsningen och på att kunskap har stor betydelse.

Att boken, som jag skrivit om förut, sedan påpekar likheter mellan antikens fördömda teologers idéer och idéer hos teologer, som flydde Tyskland 1933 eller avlivades där, gör även texten efter förordet intressant. Författarinnan påpekar teologiska idéers politiska konsekvenser.

Jag har själv tidigare här påpekat att kristendomen tidigt utvecklades till en ideologi för feodalismen. Det har jag nog skrivit på flera ställen.

Advertisements