Etiketter

, , ,


Kulturell form

Jag spinner vidare på föregående inlägg. Svensk eller västerlänning definieras som en individ formad i en ganska elastisk kulturell gjutform, som skapats här av den historiska utvecklingen. Denna gjutform formar oss som växer upp i vår del av världen.

Den kulturella utformning vi fått kan liknas vid ett av evolutionen skapat djur. Jag är nu och ett tag framöver allegorisk: Våra förfäder var apor, och långt före aporna var ”vi” kräldjur och kvastfeningar.

På samma sätt som kvastfeningarna var även vendeltidens människor ”vi”. Men varken paleontologer eller historiker vill kalla dem svenskar. Vi svenskar fanns varken för 100.000.000 eller 1.500 år sedan.

Kulturellt sett var vendeltidens vanliga människa homo erectus. Och mellan dem och oss har vi den nationella kulturens homo heidelbergensis, som var en smula mer avancerad. En nutidens svensk bör i dessa liknelser rimligen vara en blandning av homo sapiens och neandertalare, om än uppenbart med omvända ”genetiska” proportioner, jämfört med vad evolutionsbiologen Svante Pääbo funnit.

Jag bör kanske påpeka, att det här också handlar om avel. Idéer föds upp och paras ihop. Googla på hundar och avel! Det kommer då fram många rubriker om missfoster. Den kulturella ”aveln” ledde till riktiga missfoster. Adolf, apa eller missfoster kommer på ett ut.

Men vi har också skapat en hyfsad kulturell form, som vi nu stöps i. Idealen har funnits, vi har stridit för dem och de segrade temporärt. Fast många säger, att de inte längre känner igen sitt Sverige. Hur som helst, det är denna svårdefinierade och omstridda form som många upplever som svenskhet.

Hunden är i alla fall en bra liknelse. Låt svensken vara hund! Både Chihuahua och Grand Danois är hundar. Här har vi då en bild, som beskriver skillnaden mellan en svensk och en svensk, men som samtidigt säger, att vissa saker skall vara gemensamma.

Två svenskar

chihuahua-and-big-dog-2

Det kanske är därför den medborgare, som vill vara grobian eller missfoster, i stället antar en äldre kulturell(?) form. Då gör han också anspråk på att vara svensk. Då har vi en betydelseglidning. Hans form innebär en annan definition. Vi får tillgripa en bild med en annan liknelse för dem.

Tre andra gökar

250px-Cuculus_canorus

Skillnaden blir för stor mot hundar. Till skillnad mot hundar lär fåglar sakna hämningar vid strider, och duvor kan då vara mycket grymma mot varandra. Fåglar ses numera som närmast levande avkomma till dinosaurierna, så liknelsen kanske passar. Svensken (dagens normalform) tar avstånd från grymma avrättningsmetoder.

Skärpt dödsstraff i olika former var dock tidigare svensk lag. Den värsta meto-den, rådbråkning, förbjöds i Sverige år 1835, övriga metoder, som stegling år 1841. Båda innebar stympning.

Enligt den definition jag försöker skapa, fanns det alltså inga svenskar i Sverige före 1835. Sådana är ju inte vi!

Ändå misstänker jag, att det ändå är ”min definition” av svensk, som är den vi mötte hos det svenska folket, när det vid valurnorna lade tretton procent på SD. Man kände ett främlingsskap till värderingar, som ”de andra” tycks leva i, men som fortfarande även finns nära under ytan hos oss. Det kan vara därför det skrämmer så.

Det kanske är det, som gör svenskar ursinniga. Det finns just nu sex sidor på Flashback om ”de andra”. Vi vill inte vara sådana! Det kanske inte ”de andra” heller vill. En del förstås, men även svenskar är ju avvikande från varandra.

Hur får en bofink se ut?

De styckade kropparna på en avrättningsplats utanför Örebro chockade på 1830-talet den 1817 födde Knut Olivecrona, som blev professor 1852, justitieråd 1868 och skiljedomare i Haag 1902. Han blev även hård motståndare till dödsstraffet och farfar till nazisten och värdenihilisten Karl Olivecrona.

Karls brorson Gustaf var tillsammans med Åke Ortmark och Lars Orup de tre O:na i TV (våra första skjutjärnsjournalister) på 1960-talet. Dödsstraffsmotståndaren Knut blev änkling och gifte sig våren 1857 med feministen Rosali, vän till Fredrika Bremer. Det låter mycket modernt svenskt och progressivt.

En Olivecrona kan alltså likt övriga svenskar se ut som bofinken. Ni kommer väl ihåg historien om 5-åringen, som gång på gång frågade sin ornitologiskt okunnige far: ”Vad är det där för fågel?”, men till slut i stället frågade: ”Får en bofink se ut hur f-n som helst?”

Rasisterna är maximalt sex promille

Nåväl, det utseende jag envisas att tala om är vårt kulturella. Det är intrycket vi gör, och som gamle Knut och hans hustru Rosali ger på oss. Det är intrycket sonsonen Karls beteende i 30- och 40-talets Lund ger oss. Det är den formen vi ser och det är den formen som ger intryck.

När vi inte har klara definitioner av begreppet svensk, glider vi mellan olika definitioner. Väljarna såg Karl Olivecroona i Muhammed och förfasade sig. I sig själva såg de kanske inte dödsstraffsmotståndaren Knut (de här väljarna anser ofta att somliga bör skjutas), men en skjutjärnsjournalist kan man ändå ha som eget idéal och dröm om att själv vara.

Inte ens perioden 1932-1944, när Hitler ”var inne” nådde nazisterna upp till mer än som mest ca 18.000 röster i valen (sex promille av ca 2,9 millioner). Det kan inte vara de idéerna, som fick 12,9 procent i årets val (ca 800.000 röster). Nej, man har först blandat ihop det man ogillar (i vilket ingår idéer liknande Karl Olivecroonas) med etnicitet och religion, och sedan protesterade man vid valurnorna.

SD och deras väljare ser alltså en sorts religiös nazism hos muslimer och de identifierar Islam som sådan. Då kan man känna sig riktigt kränkta över att beskyllas för att vara nazister. Det är ju precis det Åkesson betonar att man inte är, när han utesluter folk ur partiet! Nolltolerans!

SD rullar ihop sig och vänder taggarna utåt. De och deras väljare är övertygade om att de har rätt och att de beljuges. Att de utsätts för övergrepp av vålds-romantiker, som är lika övertygade om att de har rätt, är dokumenterat. Därmed kan vi vara ganska säkra på fortsatta framgångar för partiet.

Värdenihilismen

Nu kan vi ta upp frågan om vår nuvarande form är bättre eller sämre än andra former, t.ex. våra tidigare former. Har vi bättre eller sämre kulturell form än andra, exempelvis de svenskar, som uniformerade sig i brunt på 30-talet? Här stöter vi på de filosofiska problemen värdeteori och värdenihilism.

Värdenihilism innebär att det inte existerar några objektiva värden. Värdering är bara känslor, och sådana är godtyckliga. Karl Olivecrona var känd för sina nazistsympatier och – som det heter – motiverade hållningen vetenskapligt. Citat från Wikipedialänken ovan: ”För honom skapades rätten av lagen och lagens ursprung är makten.”

Diskutera inte meningslöst!

Min åsikt om värde är, att det finns hos det som fungerar. Kravet på funktiona-litet är grundläggande för universum. Det styr fysiken, kemin och biologin. Det styr evolutionen. Därför har alla naturkonstanter exakt den storlek de skall ha. Annars fungerar inte universum.

Evolutionen är Gud, och tillåter inga andra andra universa eller organismer än de som fungerar. Om vi antar att meningen med universum är att vi skall uppleva något (= att medvetande skall uppstå i detta universum), så är funktionalitet något av värde. Då finns det ett objektivt värde och värdenihilismen är felaktig.

Gud är vi

När människan lärde sig skilja mellan ont och gott, sade Gud, att ”människan har blivit som en av oss” (1 Mos 3:22). Det var därför jag gav ett tidigt inlägg rubriken ”Evolutionen är Gud”. Eller skall jag säga att Gud är evolutionen. Utveckling. Förbättring. Fungera bättre.

För den religiöse låter det väl bra, om jag säger att Gud är det/den värderande, den dömande. Han är den som styr evolutionen. Men den slutsatsen når jag genom att förkasta kreationismen och ansluta mig till en utvidgad (värre?) evolutionslära. Men än värre blir det.

Moral är då något som fungerar. Det är något som fungerar på sikt. Men då det brukar gå illa för den gode och bra för den onde, så fungerar min värdeteori bara om moralen fungerar på längre sikt än vad somliga vill tro.

Medvetandet skall dessutom vara viktigare och universum därtill vara av större betydelse än vad vissa skeptiska filosofer vill acceptera.

Advertisements