Etiketter

, ,


Det här kan vara svårt att läsa för den helt nye besökaren. Jag rekommenderar mitt första inlägg och kanske något ytterligare, som det här för att kommi in i tankegångarna.

Har själen och anden samma politiska åsikter?

Se på bilden av de två seraferna, de två lysande ormarna, medvetandets två delar i händerna på kroppen, Moder Jord! Hon som enligt ”Linear A”-text kanske hette Asa-Sara nere på Kreta för i varje fall 3600 år sedan och Išhaššara hos hettiterna.

411946.501I Bibeln bytte Asa-Sara kön. I en berättelse fick hon namnet Abraham samt två hustrur, Sara och Hagar. Ormarna blev två kvinnor. Det har jag skrivit om förut. Leta! Det finns på flera ställen. Men idén varierade på många sätt.

Den feniciska Astarte till vänster nedan har ett knippe fiskliknande ormar i varje hand samt flankeras av två vargarhuvade hästar(?). Den som googlar bilder hittar otaliga varianter från alla möjliga religioner.

Men vi skall hur som helst hålla fast vid bilden av själ och ande som två djur med huvudet mot livet i Höjden och svansen i det döda stoftet. Kanske är det en tro på reinkarnationslärans förgångna liv som grund för det levande nuet, som vi ser avbildat här. Tolka kan man alltid. Om det är rätt är en annan sak.

180px-Astarte_Ashtart

Andens huvud är Kärleken med stort K. Huvudet är moraliskt och estetiskt värderande. Det är samvete och empati. På fyra ställen kallar Paulus Kristus för huvudet (bl.a. Ef 4:15). Andens svans är begär och lidelser. Sådant är också känslor, ologiska värderingar av något.

Jesaja sätter huvud och svans som motsatser då han talar om sina motståndare (Jes 9:15). Vi inser, att han hade en bild av en seraf i sina tankar. Den hjälper oss förstå honom. Han blir lika begripligt, om vi tänker på den andra serafen.

Själens svans är smart, logisk och förnuftig. Huvudet på själen är rättfärdigheten, Visheten, insikten. Svansen är den smarte penningräknaren och advokaten. De gamla kananéerna gjorde huvudena och svansarna på de två ormarna till fyra barn avlade av överguden El Elyon, och gav dem namnen Salem, Sedek, Sodom och Satan!

Politikern från Helvetet och politikern som flyger i det blå.

I den politiska strid vi anar att Jesaja är indragen i, torde det vara Sedek och Satan, som är huvud och svans. Vishet och Smartness kämpar mot varandra. Men ormarna är ju normalt förenade till ett medvetande. Det ändrar ingenting. Vi har fortfarande huvud och svans.

Hur vi än flyttar ormarna, så står den ena till vänster och den andra till höger. Är det kärlek och liderlighet eller vishet och smartness som är vänster och höger? Vi får ändra de politiska riktningarna! Vi kan vara uppe eller nere i stället. Då blir det också mycket roligare invektiv!

Men kan vi dela upp oss i dessa riktningar? Ja, somliga förnekar ju värderingarna och den s.k. Höjden. Värdenihilismen har delvis ersatt frikyrkligheten i den för hundra år sedan som vänster stämplade liberalismen.

Man står med benen på jorden och är stolta över det. Det gäller materialister, många marxister, sant många av finansvärldens och näringslivets herrar. Man har inga problem att räknas till ”verkligheten”. Politikern från Verkligheten. Fast den är ju ofta ett Helvete.

Men kyrkan har delvis blivit vänster, till mångas ursinne. De ursinniga finns både till höger (ibland är de präster) och till vänster (ibland är de hårda ateister).

Vi kan försöka debattera ett politiskt problem utifrån riktningarna upp och ned.

Svenskar och Västerlänningar

Bland nyheterna finns rubriker om att två tusen ”västerlänningar” skall ha rest till Syrien för att strida för IS. Förut har det hetat ”svenskar”. SD rasar och vinner anhängare vid valurnorna.

Vi människor har alltid identifierat oss med en grupp. Vi började med vårat gäng på gården. Gänget i grannkvarteret var ”de andra”. Med tiden blev vi svenskar, européer, västerlänningar och allt möjligt annat. Vad styr denna identifikation?

Alla har misslyckats skapa en logiskt bra definition av svensk och svenskhet. Det handlar alltså om något, som i stort rör sig utefter den ologiska serafens kropp. Det handlar om den halva av medvetandet som hanterar det ologiska och oberäk-neliga.

Den kallas ju ande och svarar för känslor och värderingar bortom den logik Paulus kallade ”denna världens vishet” eller ”själisk” (i 1917 års Bibel). Sådana ”andens” känslor och värderingar varierar. Attityderna till än det ena och än det andra ändras oavbrutet. Vi förändras. Den halva av medvetandet (anden), som handhar sådant skall tillväxa säger Paulus.

Vi har en andlig norm, ett odefinierbart idéal, som vi anser att man bör ansluta sig till, för att räknas till gruppen. Sådana här idéal kan vara mer eller mindre inkluderande. Du kan ibland få vara lite hur som helst och ändå räknas till gänget. Eller, som det en gång var: Du måste bekänna dig till den evangeliska tron, eller förlora medborgarskap och landsförvisas.

Har vi utvecklats?

En vanlig föreställning är att vi har ”utvecklats” under historiens lopp. Vi har blivit mer civiliserade, demokratiska, mindre barbariska eller helt enkelt bättre.

Vendeltidens (ca 550-800 e.Kr.) inbyggare i detta land var helt enkelt vidskepliga, brutala snuskgubbar, som definitivt inte var svenskar. Upp-, sörm-, västman-, och utlänningar samt öst- och västgötar förnekade varje svensk identitet medan de slog ihjäl varandra och andra, som vi under de senaste seklen räknat som svenskar.

Det är vi, som kallar vendeltidens människor svenskar, och det hade retat dem. Påståendet: ”Vi är alla bröder!” möttes förmodligen av svaret: ”Smålänningen är kanske din bror, men han är definitivt inte min!”

Skämt? Roligt? Det tyckte nog inte Emil i dåtidens Lönneberga. Ett par sekler efter vendeltiden kostade en träl, oavsett etnisk tillhörighet, två öre i guld. Fast då kunde de komma som krigsbyte från England. Nu är deras ättlingar ursvenskar.

Ord som svensk och västerlänning har därför betydelsen ”Den som vuxit upp i vår kulturella tradition och tillägnat sig den”. Det här innebär, att vem som helst kan komma hit och bli svensk, men inte alla som kommer hit blir svenskar. Det måste finnas en vilja, en ande på viss nivå. Upp, ned. Det här är ett ämne som debatteras då och då, t.ex. här.

De svenskar, som sänker sig ned alltför långt till serafens svans, och börjar dräpa på gammalt sätt, och ägna sig åt traficking, som numera ger mer än två öre i inkomst per slav, hamnar i fängelse. Kommentarerna blir: ”Vad är det för människor?” De betraktas inte ens som sådana.

Vendeltidens människor

I Ökenland blir du halshuggen, om du lämnar Islam. Skall vi låsa fast oss vid etiska definitioner, är det bara att konstatera, att vissa araber är precis som vendeltidens skandinaver, som i jämförelse med oss var helt outblandade ädla arier.

Sedan dess har vi ”förorenat” oss med all möjligt. Trälimporten under vikingatiden blandade ut det rena blodet med mindervärdiga raser från nuvarande Frankrike, England och Irland. Det var germanska franker, angler och saxer samt en del keltiska folk, skottar och irer.

Somligt stöldbyte var dock läskunnigt och bildat. De följdes av missionärer och vi fick våra första kulturberikare. Nu använder jag SD-arnas viktigaste hatord. Dessa gamla kulturberikare förde med sig en rå kristendom, som dock motsatte sig gamla vanor:

Att sätta ut oönskade barn i skogen. Ätteklubban, som äldste sonen skulle an-vända på gamlingar, som inte orkade ta sig upp till ättestupan. Slaveriet. Blods-hämnden. Det tog lite tid ibland, men det blev bättre. Folket blev försvenskat och mer och mer västerländskt.

Värdenihilismen

Läsaren bör nu läsa om emotivismen och värdenihilismen, som omnämns under den rubriken. Klicka vidare till rättspositivismen och nya Uppsalaskolan. Många hyggliga snälla människor lever nog i den tron, ”att sådana djur finns inte”. Men detta är alltså den filosofi, som svenska domare och advokater får lära sig.

Det handlar även om politisk vetenskap för dem som valt akademisk uppfödning av politiska broilers. Läs det där och inse varför politik ofta smakar så illa! Den här filosofin är vårt allvarliga politiska problem.

För vårat gäng innebär försvenskningen av förfäderna att de anslöt sig till den ovan nämnda normen, idéalet. Har ni läst länkarna ovan om värdenihilismen? Då vet ni att föreställningen om en utveckling, innebärande rörelse uppåt under seklernas gång efter en skala av andens ologiska värderingar, skall ses som vidskepelse och övertro! Ande finns inte och ingen Höjd att röra sig mot!

Googla på värdenihilismen och läs bloggar och annat med lite motsatta åsikter. Många blir upphetsade och komentarena är många.

Moral, samvete, kärlek och empati är känslor! Känslor är skit!!! Det är förnuft och logik som skall styra människan och inget godtyckligt tyckande! Den ene tycker si och den andre tycker så, och då tyckande handlar om sådant som inte kan definieras logiskt, är tyckandet likvärdigt.

Sammanfattning: Allt tyckande är likvärdigt och att blanda olika tyckande skall ses som kulturberikning! Ju mer tyckande desto bättre. Kvalité finns inte!

Värdenihilismen som ideologi vägrar se skillnad på 1600-talets torterande och häxbrännande kristendom och Svenska Missionsförbundets kristendom. Det är tyckande och tro! Värdenihilismen leder till åsikten att makt är lika med rätt. Moral är aldrig rätt! Hur skall något som inte finns kunna vara rätt?

Bruna och röda diktaturer tog till sig värdenihilismen, som därför fick mycket kritik efter WW2. Naturrätten fick en renässans i och med att de mänskliga rättigheterna fastslogs. Men de rättigheterna ääärrr enligt de vetenskapligt troende vidskepelse och upprätthålls enbart av den militära styrka, som är beredd att försvara dem!

Makt är rätt!

Dagens värdenihilister tycker att rubrikens ord smakar illa, och har därför modifierat värdenihilismen till stor svårbegriplighet. De klyver den, förnekar den ena delen och försvarar den andra. Läs och försök förstå! Det är i och för sig mycket intressant, men det blir en lära för en liten elit av skärpta filosofer.

Just det problemet streds det om i den tidiga kyrkan: ”Skall vi vara en lära för folket eller för eliten?” Fast man valde en tredje lösning: ”Vi skall vara en kyrka för pöbeln och det råa buset som leder dem!” De tog över kyrkan. Makten blev Rätt. Och sedan dess har kampen stått mellan förnuftet och samvetet.

Nu har vi blivit de vi är. Det vill vi vara, men i detta varande ingår drömmen att bli bättre. När denna dröm hotas, och de ologiska idéalen ifrågasätts, så reagerar folket.

Somliga reagerar mot nynazisterna. Men om allt tyckande är likvärdigt, så är det ju OK att vara nazist.

Men om värdenihilismen är fel? Om det är skillnad på tyckande och tyckande? Om det finns en skala?

Åter till Kaos

Mytologisk hör anden till Kaos, och även om Kaos är det oberäkneliga, så innebär det inte att Kaos saknar mått. Vi kan mäta det, men vi har inga möjligheter att förutsäga resultatet. Det är så Kaos definieras! Oförutsägbarhet. Den fria viljans kännemärke.

När vi mäter, bör vi kunna se olikheterna. Det kanske är det vi gör? Eller snarare, det kanske är det vi lär oss. Medvetandet utforskar Kaos. Eller är det sig själv det utforskar? Myten antyder identitet mellan medvetande och Kaos, den ursprungligaste gudomligheten.

Tänk om medvetandet är det som ger värde! Det är det enda, som vi med säkerhet vet att det existerar. Kaos beskrivs som alltings urkälla. Kosmos tror somliga filosofer är en illusion.

Annonser