Etiketter


Jag nämnde återigen Erich Zehrens bok Stjärnornas Testamente (A&W/Gebers, 1959, Åke Ohlmarks översätt-ning). Första kapitlet innehåller redogörelser för våra för-svunna kulturskatter. Nedanför underrubrikerna ”Dikten ljuger” och ”Tvivelaktiga segrar” hittar vi sådant.

Obildade gamla greker

Först får vi en uppräkning av namn på gamla greker, som i sina skrifter berättar att de ingenting begriper av sina myter. Eller också bara framgår deras okunnighet eller felaktiga (och mot andra källor stridande) kunskaper helt uppenbart i det de skriver. Platon, Aristoteles, Herodotos, Arrianos, Plutharkos, Strabon, Lukianos och Plinius dras fram.

I varje fall från 400-talet f.Kr. sätter grekerna igång med att rensa i sina anstötliga myter. Pindaros dras fram som exempel. Ett hundratal år tidigare började man dock med tvivelaktiga privata tolkningsförsök, som bara skapat oreda. Xenofanes, Hekataios och Anaxagoras är exempel.

Inte ens Platon och Aristoteles kommer undan anklagelser för obildning.

Religion mot kultur

Därefter kommer flera sidor med kulturkatastrofer, då biblitek förstörts. Alla har ju hört talas om biblioteket i Alexandria, som år 641 e.Kr. brändes med motiveringen: ”Antingen står det i Koranen, och då är det överflödigt, eller också står det inte i Koranen, och då är det av ondo!”

Men det brända var rester som samlats ihop efter att den kristne patriarken Theophilos med en likadan – men fromt biblisk – motivering bränt resterna från ett pyromandåd år 47 f.Kr., då 700.000 bokrullar försvann. Det var i sam-band med strider där kända romare var inblandade.

Då försvann de fullständiga verken av Aiskylos, Sofokles, Pokybios, Livius, Tacitus och många andra, som nu bara är kända från fragment. Likaså försvann hela den grekiska litteraturen före Sokrates och mycket annat. Theofhilos (patriark i Alexandria åren 385-412) hade en likasinnad seriepyroman i den östromerske kejsaren Theodosius II (408-450 e.Kr.).

Kejsarens syster Pulcherias var också seriepyroman. Det var främst på grund av hennes antisemitism. Hon lät bränna synagogor med innehåll, och i hela riket var det enorma mängder skrifter, som på så sätt försvann.

Politik mot kultur

Men redan Septimius Severus (kejsare 193-211 e.Kr.) brände böcker. Det var främst i Egypten, som han ansåg hotade Roms ställning som främsta nation på kulturens och vetenskapens område. Det problemet måste ju lösas. Bokbränningarna nämns inte på Wikipedia, men den som läser får reda på, att han var tämligen blodtörstig.

Och ”vem vet vad” mot kultur

I GT bränns bl.a. Jeremias bokrulle (Jer 36:23f, jfr 1 Mack 1:56) och i NT sker också sådant (Apg 19:18-20). Zehren skriver mer om sådana här pyromandåd, men det mesta från tiden 1700 f.Kr. och fram till gallernas ödeläggelse av Rom vet man egentligen bara, att det skett (ofta och regelbundet), men inte mycket om vad man förlorade eller varför.

Vidskeplig pyromani

Och så vet man, att hednisk romersk vidskepelse ledde till att romarna själva brände sina gamla skrifter, när de i samband med byggarbeten grävde upp något intressant. Huruvida man brände och förstörde före år 1700 f.Kr. finns inget dokumenterat. Vad det kan bero på vågar jag inte spekulera om. Då blir jag nog anklagad för just det: spekulationer.

Det finns ju inte dokumenterat förrän ungefär då, att elden var uppfunnen. Fast jag vill ju dra mina slutsatser ändå, utan att ha tillgång till stödjande dokumentation.

Annonser