Etiketter

, ,


En liten rackare” blev ett rackarns långt inlägg. Kan jag förkorta det till läsbarhet? Det är nog svårt. Jag tillför nog komplette-ringar i stället, och så blir det bara värre. Jag försöker ändå  sammanfatta föregående inlägg i punktform.

Punkt 1 – 3

  1. En mening med livet förutsätter att det finns någon, som livet kan ha mening för. Det måste alltså finnas en person, ett jag, ett medvetande. Om detta är illusoriskt eller bara tillfälligt, saknas mening. Medvetandet kan dock vara vem som helst, en människa eller en gud. Guden skall ha någon sorts nytta av det av människan levda livet. Den eventuella guden kan vara stor eller liten. Vi kan ha var sin.
  2. Det grundläggande problemet blir alltså om det finns ett medvetande, som är permanent och inte tillfälligt. Vi måste alltså diskutera medvetandet. Det är det primära. Övriga filosofiska frågor är sekundära.
  3. En tidig och i Bibeln framförd definition av människan är följande: Vi är en ande, har en själ och bor i en kropp. Människan är alltså en ande. Själen är dess egendom och framför allt dess redskap (intellekt, minne, dator/räknesnurra). Andens bostad kroppen kan ses antingen som dess fängelse eller upplåten lustgård med diverse träd, vars frukter är kunskaper, insikter, förmågor och handlingar.

Vad är skillnaden mellan kunskap och insikt?

Jaha, där sprack försöket direkt. Komplettering, tillkrångling! Vad är skillnaden mellan kunskap och insikt? Ingen, eller kan det vara samma skillnad som mellan att vara intelligent (smart) och vara vis?

Det tvådelade medvetandet ställer till problem. Visheten är ingen logisk räknemaskin.

Adolf Hitlers reichsminister für Propaganda, Joseph Goebbels och der Führers Reichskunstkammerpräsident Adolf Ziegler hade kunskaper i estetik: ”Detta och detta vet vi är entartete Kunst!” Att använda orden insikt och vishet tillsammans med de namnen är väl som att säga ”en skärpt idiot”. Men utan intelligens hade de inte nått sina toppar på samhället.

I Bibel 2000 står det ”trädet som ger kunskap om gott och ont”. Det föreligger alltså risk för betydelseglidning, då vi tolkar välkänd text. Det kanske handlar om insikt. Eller också är det ännu svårare. Hur som helst blir logiken galen och slutsatserna fel. Sådana fel gör fundamentalister!

Kollade genast i Bibeln på nätet. Sökte på ordet kunskap. Först är det synd att äta av trädet. Sedan är kunskapen något vi får av Gud. Kunskapen kopplas ihop med gudfruktan. Kunskapens frukt är uppenbart en allegori över ett komplicerat filosofiskt problem. Det säkraste vi kan säga om saken är att tolkningarna har varit galna och slutsatserna felaktiga.

Jag har väl varit inne på följande motsättning: Det logiskt för-nuftiga är att slå ihjäl kärringen och ta pengarna. Att sedan äta av insiktens frukt innebär ångest, som tar död på dig. Vad har jag gjort? Bara det förnuftiga, säger vilddjuret. Nu har apan blivit som en av oss, säger Gud. 

Jag tror jag struntar grubbla mer på detta problem och fortsätter.

Finns du?

Som sagt, anden är en illusion som sysslar med det, som enligt värdenihilisterna i nya Uppsalaskolan inte finns. Den är en droppe av Kaos och Kaos var den ursprungliga gud, som mördades av sina barn, de kosmiska (ordnande) makterna. Ja, i Grekland blev han bara kastrerad.

Den ”elake unge”, som gjorde det, hette enligt grekerna Kronos. Himmelsguden, som hette Nun i Egypten och där var Kaosgud, hette Uranos i Grekland. Han var i alla fall en av de ursprungliga gudarna, en yttring eller en sida av Kaos.

Uranos hade fått sonen Kronos med Gaia, Moder Jord, materien, ur vilken Himlen Gaia gav Kronos en skära, som han använde på sin far.

Det innebar, att Kronometern skar upp sin far Kaos i delarna före och efter, och det mår inget oordnat Kaos bra av. Kaos förlorade sin makt. Den ordningssamma tiden satte sig på tronen med sin syster Rhea som hustru och drottning. Namnet låter som med-vetandet, Ra, Re, Rig med flera.

En gammal bekant dyker upp igen

Rhea har enligt Wikipedia identifierats med ormgudinnan från Kreta. Hon som har de två seraferna i händerna! Tidens logiska ordning och Medvetandet blir föräldrar till nästa generation gudar. Sönerna var Hades, Poseidon och Zeus.

Men om gudarna existerar är inte det primära problemet. Efter-som Medvetandet är deras mor, kan de bara finnas, om medvet-andet finns. Gör du det, och är du förenad i äktenskap med Tiden?

I engelska Wikipedia läser jag: ”Chronos was imagined as a god, serpentine shape in form, with three heads.” En gud i orm-skepnad och med tre huvuden. Den där bilden tycker jag att jag känner igen. Jag plockar fram Bernt Enderborgs bild igen.

1832

Den gotländska bildstenen skulle visst visa på keltiska influenser. Den tycks snarare visa på indoeuropeiska sådana, mycket äldre än kelter, greker och germaner. Jo, Chronos hustru Ananke (Oundvikligheten), var också en orm.

Kaos på TV

Gudarna försvinner liksom all mening med livet, om vi inte har/är ett medvetande. Utan detta uppplöses Kosmos och dess kosmiska makter, främst Förnuft och Logik i det Kaos, som de då inte längre kan bestrida. Kaos blir kvar och föder barn. Bland dem var Kronos och Rhea, och de får barn, nya kosmiska makter.

Människan är i fornnordisk myt barn till Rig, till medvetandet. I grekisk myt äter Kronos upp sina barn. De försvinner i tiden! Gör vi inte? Lever vi i evighet? Nä! Kronos äter upp oss! Det finns någon sorts logik i berättelserna, men de gamla grekerna klagar själva över att de inte begriper dem.

De censurerade och redigerade sina myter, då de fann dem anstötliga (Erich Zehren, Stjärnornas Testamente A&W/Gebers, 1959). Vi har därför flera varianter av myterna, utan att veta om någon är ursprunglig. Det kanske är fler religioners myter, som de bigotta censurerat.

På nätet har jag mött tvivel på Kaos existens. I veckan dök det dock upp på TV. Dess existens tycks nu vetenskapligt belagd. Men varför vill man alltid antyda att allt är ”bara och ingenting annat än”?

Kaos i den danska staden Jante och alla dess vänorter

Är det inte materien, som är det, så är det Kaos. Det är en attityd, och attityder har inget med logik och förnuft att göra. Det är känslor! Det kanske är en sorts hjärnans avföring, åtminstone när de visar hur mänsklig högfärd och Jantementalitet nedvär-derar tillvaron: ”Den skall inte tro att den  är något!”

Jag får fundera på, om jag vågar försöka fortsätta sammanfatta föregående inlägg i några punkter. Försöket utvecklades ju till en oförutsedd tillkrångling, helt enligt kaosteorin.

 

 

Annonser