Etiketter


Ibland kommer jag ihåg bitar av min barndom. Det är kanske ovanligt. Andra säger till mig, att de inte minns något alls. Men jag minns barndomens stora teologiska mysterium. ”Trygga Re kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara.” Vem är Re? Och hur är han trygg på för sätt?

Melodins rytm delar ju upp textens ord på det sättet, med stark betoning av namnet Re. De stora 6-åriga teologerna nere på gården trodde att det var Trygga räkan. Det gjorde många, och jag har hört många skämta om saken som vuxna. Trygga räkan gjorde dock att de följande orden blev helt obegripliga:

Trygga räkan ingen vara? Att livsmedelsaffären hade varor visste vi. Men inte heller 6-åringen fattade att melodins rytm felaktigt delade ett ord, och lika felaktigt satte ihop re och kan till rekan eller räkan. Min mor hade som liten grubblat mycket på vad rekan var för något.

Psalmen fortsätter: ”Stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej i kända nästet.” Himlafäste? Kanske jag hade fattat, om det hetat himlavalvet eller bara himlen. Fästet? Fastna? Näste? Är det nästa eller en kopp te mot förkylning, näs-te? Om psalmen sagt bo, fågelbo! Då hade 5-åringen fattat.

Normalt skall kanske 7-åringen förstå, men han förstår inte mer än att 5-åringen var dum i huvudet. Det skäms 7-åringen för och förtränger minnet, och så glömmer han allt. Min barndoms dialektala miljöer gjorde kanske, att jag inte förstod förrän jag var åtta eller så, och då hade mognat, så att jag insåg skillnaden mellan okunnighet och dumhet.

Då skämdes jag inte, och minnet sparades. Vad jag hade tänkt och trott, om jag hört talas om en egyptisk solgud vid namn R, som antingen uttalas Ra eller Re, vågar jag inte tänka på. Kanske jag grubblat: ”Vad är egyptisk?” Fast det kanske någon förklarade.

Men lära oss psalmversen, det skulle vi! Innebörden lärde vi oss senare. Innan dess kunde inte stjärnan eller fågeln vara trygga Re, utan bara den lilla barnaskaran. Men som sagt, vem eller vad var den Re, som vi kunde vara? Att det var vi, som var Guds barnaskara, det förklarades i alla fall för oss.

Det fungerade kanske likadant förut. Men då dog folk ibland som flugor. Kanske bröts kunskapsförmedlingen. Barnen lärde sig psalmerna, men gick helt miste om förklaringarna. Och nu sitter vi med myterna och begriper ingenting.

Annonser