Etiketter

, ,


Ett tillägg till föregående

En karta

Jag har hittat en enkel karta över delar av Nordatlanten, som visar djupförhållandena i våra trakter.

Norur Europa.2

På Wikipedia får man idag reda på att isen här uppe var fyra kilometer tjock. Förut har jag läst, att det var tre kilometer. Långsamt ökar de stora siffrorna, som annars tycks skrämma så väldigt.

Atlantis kunde ha legat under Kramfors

Det får inte vara spektakulärt! Då får hellre 13.000.000 km³ berg komma bort. En del påståenden är dock lite konstiga:

Landhöjningen i Sverige hade sitt maximum i Ångermanland, där landet höjt sig 800 meter. En nedtryckning med 800 meter förutsätter en tre gånger större istjocklek, 2400 meter.

Det är en bit från fyra kilometer eller de tre, som förut sades vara maximum, och det skulle vi ha just där. Nåväl, det återstår 50-100 meter landhöjning, innan den är avslutat, vilket kan ta 10000 år.

900 meter gånger granitens densitet blir ändå bara ca 2½ km. Jag vill tro på Arkimedes princip, oavsett vad det är för något som flyter i vad. Men om berget tog vägen någonstans, så blir det förskräckligt just där, Någonstans, för den som ogillar det spektakulära.

Och 800 meter är ett tillräckligt problem. Vart tog berget vägen? Kartan visar den där bergsryggen eller tröskeln, som på 550 meters djup förbinder Skottland med Island över Färoarna.

Vi ser också ett grundhav, som sträcker sig ut från Norge mot NV. Och längre upp, utanför kartan, finns en liknande tröskel från Nordnorge till Spetsbergen.

Om det inte varit så långt norrut, hade jag skrivit, att när Atlantis ångrade sin existens, rann det tillbaka till Ångermanland, och gömde sig djupt under Härnön och Lunde. Det ni, lokalpatrioter i Kramfors och Härnösand!

Andra kartor

En annan bloggare har tagit fram intressanta kartor, som kan vara lämpliga att diskutera. Den här engelska Wikipediakartan t.ex.

Klickar man sig vidare hamnar man i inlägg om havsytans höjning, där mätningarna är ytterst motstridiga och osäkra. Men det måste de ju vara, om rörelser nere i det plastiska berget orsakar vågor i det vi mäter.

Med linjal kan inga exakta mätningar göras av mängden vatten i ett glas, om det stormar i glaset. Så länge glaciärer tillväxer och krymper, har vi en långsam ”storm” med vågor både i hav, på botten och på land.

y12v40bloggd4b2_506d4d15e087c37f38a998d2

Norra Ishavets medeldjup är 1050 meter, men i vissa områden är det tre kilometer eller mer. Då måste det vara mycket grundare än 1050 meter över stora havsytor, för att vi ska få det medel-djupet.

Jag gissade, att då det var ganska instängt och avstängt från Golfströmmen, var hela havet bottenfruset där uppe. Jag antog även, att isen sedan fortsatte ”mot himlen”, men jag kan inte bevisa gissningarna. Går det att bevisa motsatsen? Vem har bevisbördan? Är mina antaganden rimliga?

Vågskålarna

Svenska Wikipedia har den här kartan. Där visas hela världen utritad med landhöjningar i rött och landsänkningar i blått.

330px-PGR_Paulson07_big

Vi får veta, att landhöjningen i sin början var 75 mm/år. Sedan har det minskat, men kartan visar var det pågår sådant just nu. Det är starkast, där det är rött. Blått (bottensänkning) ser vi i Norska Havet, men även en hel del utanför USA!

Kartan visar, att rörelserna är spridda långt ut i haven och ojämn över jordskorpan. Rörelserna i havsbottnen, visar att även haven väger något. Bottnarna höjde sig under istiden, då havet sjönk och trycket minskade, sedan sjönk de, och den rörelsen på-går tydligen ännu.

Jordskorpan är som en våg. Kontinenterna ligger i den ena vågskålen och haven i den andra. Flyttar vi vatten i en skål till den andra, så får vi utslag. Den ena sjunker och den andra höjer sig.

Fast det verkar mer vara en mobil med flera skålar. Kartan visar stora variationer. Nordatlanten, Norra Ishavet, Amerika och ett område vid Antarktis påverkas mest. Men det röda på kartan (höjningarna där glaciärerna är eller varit) ger ju förklaringen till det.

Den här vågen tycks visa att Antarktis smälter. Andra sätt att mäta det på visar ibland motstridiga siffror. Klimatskeptikerna brukar lita på dem.

Som sagt, även haven väger och trycker

Det är modern satellitteknik, som gör att vi kan mäta sådant här. Egentligen är mätresultaten självklara. Varför skulle isostatiska rörelser vara begränsade till tryck av glaciärer? Havens tryck förbigås med några få ord i Wikipedia.

Är det någon som har en länk till en mer noggrann studie av just detta problem?

Troligen ingen roddbåt över Atlanten

Hur såg Atlantens övärld ut under istiden? Det skulle vara intressant att veta, om det var lättare att ro över Atlanten för 15.000 år sedan, än vad det är idag.

Ett av de mindre trovärdiga bevisen för det är olmekhuvudena i Sydamerika. I en oftast svältfödd värld är fetma maktens och rikedomens tecken. Troligen är det en fet olmek. Somliga vill dock tro att det är en afrikan, och att vi här har bevis på urgamla kontakter över Atlanten.

Mexico.Tab.OlmecHead.01

Det finns annat man stödjer sig på, men inget jag finner övertygande, utöver de märkliga överensstämmelserna i fråga om myter och ord. 

Tills vidare tror jag dock framför allt på Arkimedes och hans princip. Den övertygar mig, att stora saker måste ha skett både med jordskorpan och med havet under istiden.

Eventuella fysiska spår av människor, som då tog sig över havet, finns nu i havet. Tsunamin julen 2004 visar oss, att dramatiken kan ha varit stor, när klimatvågen tippade över, och istiden fick ett kataklysmiskt slut.

De enda spår som finns kvar är de icke materiella. Ord och myter. Det där stenhuvudet är alltför ungt. Och i övrigt tycks urbefolkningen i Amerika ha kommit från Asien.

Vägen över Berings Sund bör ha varit mycket bredare, än vad nutida kartor brukar visa. Någon million km³ berg rann säkert dit också.

Advertisements