Etiketter

, ,


När blev vi civiliserade?

Våra civilisationer skapade sina myter, men när skapade vi våra civilisationer? Likheten mellan orden, symbolerna och då kanske även idéerna hos de amerikanska högkulturerna och gamla världens olika folk kan tolkas på tre sätt.

Ett tidigt gemensamt ursprung, eller en spridning och blandning av nya ord, symboler och idéer över världen redan på grott-målarnas tid, eller att vi är programmerade att utveckla likadana ord, symboler och tankar oavsett vart vi kommer.

Vad är äldst, våra idéer eller våra roddbåtar?

Det första förutsätter att idéerna är väldigt gamla, redan från tiden för utvandringen från Afrika. Det andra förutsätter lång-samma men värdsvida kommunikationer med roddbåt ungefär-ligen under perioden för 35.000 år sedan – för 15.000 år sedan.

Idioter, medier, filosofer och primitiva

Det tredje innebär att vi är mekaniska tankemaskiner utan fri vilja, eller att vi har telepatiska förmågor. Mekaniskt tänkande känns frånstötande. Telepati känns flummigt.

De två första alternativen tvingar oss till att beskriva istidens värld och förklara hur människor, som anses ha varit obeskrivligt primitiva, kan ha utvecklat relativt avancerade filosofier, religio-ner och myter. De spår vi har av dem, visar oss bara primitiva jägar-, fiskar och samlarfolk. Somliga av dem var nomader.

Letar arkeologerna bara i forntidens ”indianreservat”?

Men dessa spår av människor har hittats på platser, som på den tiden (istiden) var karga och hårda att leva på. De bästa om-rådena för människor, är relativt varma kusttrakter med regn och vattendrag.

Även före den industriella revolutionen fanns våra viktigaste be-folkningskoncentrationer nära havet. I kontinenternas inland, långt från civilisationen, fanns på 1800-talet indianreservat eller nomader.

På Napoleons tid hade Ryssland, allmänt ansett som efterblivet, inte fler innevånare än Frankrike, som då länge varit Europas kulturella centrum i konkurrens med andra kustnära länder. Vi bör leta efter våra mest utvecklade förfäders spår vid kusterna. Men då får vi problem. Var fanns kusterna under istiden?

Hur mycket hav drack glaciärerna upp?

Jag skrev en gång ett inlägg om marinbiologen Rachel Carson, hon som skrev boken Tyst Vår. Dessförinnan hade hon bl.a. skrivit boken ”The See Around Us”.

Jag vill ta upp idéerna jag hade i det inlägget igen och variera dem lite. Jag är inte helt nöjd med mina spekulationer där.

Våra landmassor är omgivna av kontinentalsocklarna, vilka idag är täckta av grundhav. Djupet kan uppgå till 500 meter eller mer, innan de ersätts av något som kallas kontinentalbranten ned till djuphavsbottnarna. Men för det mesta är dess grundhav 1 – 150 meter djupa.

Enlig Nationalencyklopedin (NE) är snittdjupet 130 meter. Där sägs, att området påminner om kusternas landområden och att det utgör 7,6 % av världshavens yta. Det sägs i NE motsvara Afrikas yta. Det skulle vara 30½ miljon km².

En kontrollräkning ger ett mindre värde, 27½ millon km². Det är lite mindre än tre gånger Kinas yta. Fast NE kanske har räknat på bättre siffror än jag.

Hur mycket sjönk havet, då dess vatten under istiden flyttade upp på land? Forskarna har alltid varit rädda för stora siffror. Jordens ålder och Universums storlek är de senaste seklens exempel på ständigt växande siffror.

Några länkar anges ”minst 110” eller ”minst 120” meter. I andra står det 150, och i ett lexikon hittar jag 185 meter. För ett sekel sedan var det bara 50 meter.

Det går att spekulera om 200 meter, bl.a. därför att det även fanns tre inhav instängda av isen i rysk-sibirisk ”fångenskap”. Här finns en karta över vattnets dåtida Gulagarkipelag. De där stora sjöarna vägde antagligen en del, de också.

Får jag tro på Archimedes princip?

Men låt oss räkna på 100 meter, en tiondels km. Världshavens yta är 361.000.000 km². Då får vi en till landglaciärerna flyttad vattenvolym på 36.100.000 km³. Hur mycket väger det jämfört med granit?

Här anges granitens densitet till 2630 kg per kubikmeter. Klicka vidare och gnejsen har densiteten 2,68. Vikipedia anger jord-skorpans densitet till ca 2,8. Man påpekar dock, att densiteten är lite lägre på kontinenterna: De flyter högre på underliggande material än vad havsbottnar gör. Vad kommer vi fram till?

Jo, att de hundra översta metrarna av havens vatten väger lika mycket som ca 13.000.000 km³ berg. Glaciärerna tryckte ned landet. Vid tryck blir berg plastiskt och rinner. Då kan det skapas veckade bergarter i en dynamometamorfos.

Enligt Arkimedes princip rann en 1300 meter tjock skiva berg, stort som hela Europa, bort från de glaciärtäckta områdena i norr. Ett hyfsat antal kilometer under jordytan rann berget, och det rann iväg någonstans! Vart? Vart tog berget vägen?

Lite kartor över istidens värld. De tar inte mycket hänsyn till de geologiska rörelser jag antyder, utan beskriver mest havssänk-ningen tänkt i en värld, där jorskorpan inte nämnvärt påverkats av isen. Den enda plats som skulle ha lyfts är Nordsjön. Det antagandet leder till absurditeter.

Det talas om Doggerland, kanske vår historias rikaste jaktmark, som enligt länkens karta dock bara ofattade en del av Nordsjön. Om hela Nordsjöns 575.000 km² skulle ha lyfts, så skulle de kända Doggers bankar under istiden ha legat drygt 22 km över nuvarande nivå. Eventuellt var det 45 km. Om kartan är riktig, så var det 50 % högre. Orimligt!

Berget rann åt alla håll!

Somliga kartor antyder att även de Brittiska öarna och havs-bottnen runtom skulle ha höjts. Men de territorierna räcker inte. London och Dublin hamnar på orimlig höjd många kilometer över Mount Everests topp.

Nej, berget rann åt alla håll! Det rann förmodligen ganska långt. Då blev landhöjningarna inte så stora, mellan en meter och någon kilometer. Blev det två, så var det nog ganska kortvarigt, innan det enorma trycket fick berget att rinna vidare bort från glaciärkanten. 

En del rann iväg och höjde kanske de åsar, som ca 550 meter under havet sammanbinder norra Skottland, Färöarna och Island. Norska Havet kan ha blivit mer eller mindre invallat och Golf-strömmen norrut mer eller mindre stoppad.

Det bottenfrusna havet

Åsarna kallas Den Nordatlantiska Tröskeln. Den som läste länken till Wikipedia såg att det finns en liknande mellan Spetsbergen och Nordnorge. Där är djupet ca 750 meter.

Om även den tröskeln lyftes av tillrinnande berg, blev vattnet i Norra Ishavet väldigt instängt. Dess 14 miljoner km² har idag ett medeldjup på endast 1050 meter, så vi kan tänka oss att det bottenfrös. Om isen sedan blev lika tjock där, som den påstås ha varit över Östersjön, 3 kilometer, betyder det att vi hade två kilometer is över havsytan.

Bara det räcker för att sänka världshavens yta med ytterligare ca 60 meter. Refflor på Norra Ishavets botten visar att glaciärerna var där och gnuggade sig. Jag har inte hittat några uppgifter om landhöjningen där ute.

Nordpolen är lika mycket pol som Sydpolen!

Annars kan man tänka sig, att isarna där var tjockare och tryckte ned jordskorpan mer än i Bottenhavet. I Antarktis når isen en tjocklek av 5½ km. Så tjock kan den bli nära polerna. Jag tror inte, att det är någon skillnad på polerna. Pol som pol.

Med de 2½ kilometrarna ändras beräkningen. Siffran för världs-havens ytterligare sänkning blir 135 meter i stället för 60. Men troligen gällde toppsiffran 5½ km endast en begränsad del av polarområdet.

Från början hade vi en sänkning med 110-185 meter, eventuellt 200. Nu blir den spekulativa toppsiffran nära en tredjedels kilo-meter. En rimlig kompromiss i spekulerandet ger oss 200 meter. Mer exakt bör man nog inte vara.

Blev valen Willy nedskjuten?

Att jordskorpan och havet buktat och haft sig framgår av dessa länkar till Uppsala Universitet och till Sveriges Radio. Där berättas om ett 13000-årigt valskelett som hittades i Skee på Västkusten. Det var en grönlandsval med ett sex meter långt käkben, tydande på en vikt på 100 ton eller mer.

Fyndplatsen ligger 72 meter över havet, men omständigheterna tyder på att valen vid dödsfallet befann sig där djupet var minst 100 meter. Summan blir en val, som tycks ha simmat minst 172 meter över havets yta. Jumbojet har jag hört talas om. Fanns det en Willyjet, och blev den nedskjuten?

Nej, grönlandsvalen störtade pga isländsk och fransk vulkanaska!

Som sagt, vart tog 13 eller kanske nu troligare ca 25 millioner kubikkilometer berg vägen? En två och en halv kilometer tjock stenplatta täckande hela Europa!

Rachel Carson skrev i sin bok ”The Sea Around Us” om floddalar på kontinentalbranterna i Atlanten mellan Europa och Amerika, två kilometer ned i djupet. Spåren är svårdaterade, men mindre än en million år gamla. En omöjlighet! Ett mysterium, som vi nu kan ha en förklaring till.

Istidens slut var en klimatkatastrof med dramatiska geologiska effekter. Vid istidens slut sprutade vulkanerna i Sydfrankrike eld. Det måste ha varit en oerhörd drammatik, som vi inte vet mycket om.

Jo, Platon berättar ju om Atlantis, en berättelse om upprepade katastrofer. Knappt hade man hunnit hämta sig från den före-gående och på nytt byggt upp sina städer, förrän landet plötsligt sjönk ytterligare hundra meter ned i ett hav som fylldes av flytande berg, som omöjliggjorde sjöfart (isberg?).

Atlantisön får vi i alla fall ersätta med ett Tarmlantis. En tarm av lågland virad runt alla kontinenter. Atlantis fanns överallt där det fanns hav. 

Atlantisteoretiker har vanligtvis trott på pimpstensblock, men isberg är väl troligare. Glaciärerna bröts sönder av de enorma jordbävningarna, och bitarna spreds över havet. Golfströmmen vände på den tiden vid Island (den ovan nämnda vallen) och gick söderut utanför Europa – mot Västafrika med isbergen! Allt det här ger en förklaring till en snabb nedsmältning och snabb höjning av haven.

Indianreservat med trösklar och gungbrädor

Istiden slut började med ett ismaximum. Det vi kan fråga oss, är om det här fanns en tröskeleffekt? Sådant talas det om i vår klimatdebatt. Passerar man ett visst stadium, händer sedan saker snabbt. Bryter shelfen i Antarktis ihop och far ut i havet lär det kunna få stora konsekvenser. Kan geologin också uppvisa sådana effekter, en gungbräda som slår över?

Hade vi för 12000 år sedan eller så en relativt framstående kultur som gick under? Är de jägarstenålderns kulturer, som arkeo-logerna kunnat studera, bara dåtida ”indianreservat”.

Badrummen och deras hygien fanns på annat håll

För 10.000 år sedan byggde en megalitkultur väldiga stenmonument på Orkneyöarna. Idag saknar de öarna alla möjligheter att försörja för sådana byggen nödvändiga folkmängder. Men där finns spår av minst 10000 år gamla badrum (The Browsers Book of Beginnings, svensk översättning: ”Aha, Var det så det började”, Vinga Press 1985). Den minoiska kulturen på Kreta kom igång med sådant 6000 år senare.

De galna(?) uppfinnarna

Kreta och Grekland visade, att vi människor inte behöver vara så väldigt många, för att kunna utveckla märkliga civilisationer. Och som sagts förut, Marija Gimbutas tror att vi senare både upp-funnit, glömt bort och återuppfunnit skrivkonsten.

Undra hur många gånger den har uppfunnits? Den uppfanns i Ostasien och i Amerika, förutom runt Medelhavet. Vi är sådana, vi människor.

Annonser