Etiketter

, ,


Bland ärkebiskopar och kättare

Jag brukar definiera mig som kättare. Egentligen är ordet heretiker. Det inne-bär egentligen ”fel tro”, men då gudsbilden hos heretiker kan innebära att Gud är ”en tankekonstruktion”, hamnar jag inom en odefinierbar och vid kategori svårbegripliga människor där åtskilliga biskopar och t.o.m. ärkebiskopar ingår.

Vad är materia och tanke?

I den Nya Fysikens populärvetenskapliga litteratur beskrivs materiens elemen-täraste delar som ”matematiska abstraktioner”. Om vi bokstavstolkar de orden, är materien i grunden en tanke. Eller också är tanken materiell. Den är en annan form av materia.

I så fall är tanke inget vi skapar, utan något vi använder. Tanke fanns redan från början. Vi bara formar den och bygger med den. Det är en för de flesta människor idag helt främmande tanke. Vi donar och flyttar om både materia och tanke. Sedan dör vi och lämnar vårt verk efter oss. Eller …?

Då kan kan abstraktioner, d.v.s. tankar inte vara ”bara och ingenting annat än”. Ordet blir materia, eller kött, som det står i Nya Testametet. Kristus är alltså en tankekonstruktion. Men kan den ha blivit materiell?

Jag tror inte att ärkebiskop emeritus KG Hammar tänkte så kvantfysiskt, när han uttryckte sig så. Eller gjorde han? Har han också suttit med populärveten-skapliga böcker om den Nya Fysiken och grubblat med författarna över dess filosofiska konsekvenser? Dem är det svårt att formulera tankar om.

Är det egentligen någon som begriper?

En fråga till: Våra ord? Vad blir det av dem? Också kött? En framtida materiell verklighet? Är det filosofi, religion, kvantfysik eller galen tolkning av sådant? Om det sista är sant, är jag i alla fall inte värst.

I Bibeln finns ingen kvantfysik

Det jag absolut inte tror, är att NT innehåller några kvanfysiska kunskaper. ”Ordet blev kött” ger uttryck för en hög värdering av tanken (i fråga om existens och betydelse), som förekom i numera bortglömd antik filosofi. Sådan värdering råkar passa ihop med här presenterad vågad tolkning av kvant-fysiken.

Jämför med den grekiska filosofen Anaxagoras (död 428 f.Kr.), som trodde att månen var en gigantiska sfärisk sten i en tom rymd. Det saknade han bevis för. Det var en tankekonstruktion, som råkar passa ihop med nutida vetenskap. Den senare kan därtill förklara varför stenen inte faller ned. Det kunde inte Anaxagoras. Han bara gissade. Ett fantasifoster.

Den nya fysiken ger oss i alla fall möjlighet, att föreställa oss den höga värdering av tanken, som kanske var rådande, eller åtminstone fanns, i en avlägsen forntid. Felaktig eller inte måste vi leva oss in i den värderingen, för att förstå resonemanget, som ledde till formuleringen ”Ordet blev kött”.

… men kanske mexikanska ormar

Antag att Himlen är tankens rike! Vårt intellekt, ormen i kunskapens träd, kallas i Bibeln ”Silvertråden”. Den brister (Pred 12:6, kärt barn har många namn, läs även här om detta).

Den befjädrade ormen (Kukulcán eller Quetzalcoatl hos de mexikanska maya- och toltekfolken) kommer loss och flyger sedan omkring bland all tanke. Fri från den vanliga materien ser den allt, som vi släpat ihop i tankens rike.

Då blir Jesu ord i Thomasevangeliet (logi 6) begripligt: ”… ty allt blir avslöjat i himlen. Det finns inget fördolt, som inte skall uppenbaras, och det finns inget gömt, som inte skall hittas.” Det finns många översättningar på nätet.

Jesu ord är logiska utifrån den föreställningsvärld han levde i. Begriper vi den, begriper vi honom. Men var den riktig? Den råkar kanske överensstämma med mycket nya idéer. Vi kan ju grubbla på saken.

Varför inte låta sig uppslukas av grubblerier? Eller en idé? Det är väl det bilden nedan visar. Det är nog tron på det flygande spagettimonstret, som vi ser sluka en människa.

220px-Quetzalcoatl_telleriano-2

Men får vi bokstavstolka fysiken?

Är kvantfysiken en religion, vars ”heliga skrifter” inte får bokstavstolkas så här? Det tror jag inte, så jag bokstavstolkar. Sedan skapar jag en liknelse: Tillvaron är ett mynt! Myntets båda sidor är lika reella. Den ena sidan kan inte existera utan den andra. De förutsätter varandra.

För hela myntet gäller fysikens lagar, särskilt termodynamikens första huvud-sats: Energi (= materia = abstraktion = tanke) kan varken skapas eller för-störas. Den kan endast byta form.

Den ena formen av energi övergår lätt i den andra (el till ljus eller rörelse). Att få materien att ändra form till energi var en mycket hårdare nöt för fysikerna. Det small dock ordentligt, när de lyckades med en bit uran.

Vi kan nog glömma tanken, att de på liknade sätt skulle kunna förvandla tanke till materia. Det är en abstraktion i kvantfilosofin, långt bortom kärnfysiken.

Vem vågar tänka så? Jo, det sker i religionen. Att goda och onda tankar får effekter på en mer grundläggande nivå, än när Hitler med sin ondska skapade sina helveten av helt vanlig materia. Tron är att ondska och godhet påverkar nästa liv. Sedan är man oense, om det livet är i Himlen eller på Jorden.

Vad skall man tro? Himlen luktar lite arianskt. I frågan om uppståndelsen – till himmel eller till jord – är NT lite oklar. Materialistiska ateister satsar dock på den tolkning, som lättast går att förlöjliga. De är därför rättrogna försvarare av den kristna Himlen.

Fisande filosofi …

Filosofin som ”uppvärderar” tanken är användbar för oss, om vi vill ifrågasätta både materialism och ateism. Gud finns eftersom tanken har skapat Honom, tankekonstruktionen. Han är reell.

Men tankekonstruktionen Gud är inte en gubbe med skägg. Gubbar är på fel sida av myntet!

Hos gubbar innebär fysiologin ibland slapp ringmuskel i anus. Heretikern ser därför ”den sanna tron” som hädisk, medan de ”rättroende” ser heresin som ateism: Baksidan är för ”rättroende” inte bara anus, den har dessutom ingen egentlig existens. Den är som sagt ”bara och ingenting annat än”!

I detta har de idag stöd från materialisterna. Tanken är hjärnans avföring! Tanken är ingenting. Den saknar reell existens. Tanken är illusorisk, en snabbt utslocknande elektro-bio-kemisk fis i hjärnans vindlingar.

Materialisterna kan likt de ”rättroende” inte acceptera tanken att Tanken är Gud. De vägrar likaså acceptera tanken att Tanken kan vara Fan. Den senare möjligheten har jag ju spunnit mycket på.

som sprack

Det de ”rättroende” och materialisterna är oense om, är existensen av ariansk ande, den fina andematerien. I den frågan sprack de kristna i två läger under den arianska striden. Det var för länge sedan. Då fanns inga materialister. Inte i nutida mening.

Arianerna segrade och grep makten med idén om det heliga blå blodets fina andemateria. Under allmän begreppsförvirring förklarade de, att det var deras andetvivlande motståndare, som varit arianer. Därför vet dagens arianer inte om, att de är arianer.

Modernt tungotal

Antroposofer och Jehovas Vittnen hör dit, men det tänker de nog inte på. Slika religionsfilosofiska frågor är för knöliga att begripa. Det är enklare, att lära sig ramsor, sätta sig i extas och tala i tungor. Men att de gör det förnekar de. De påstår att det de säger är vettigt.

Gammalt tungotal är obegripliga sammansättningar av läten. Modernt tungotal består av riktiga ord, dock utan definierbar betydelse. Tungotalet sätter ihop dem i logiskt obegripliga sammansättningar. Så måste man tala, då man inte begriper den filosofi man vill torgföra.

Paulus skriver, att han inte använder förnuftet vid tungotal (1 Kor 14:19). Han skriver faktiskt: ”Hellre fem ord med förnuft, än tusen ord i tungor”. Det låter ju riktigt, och då kan väl även ateister för en gångs skull tro på Bibeln.

I inlägget ”Feminism i Bibeln” antog jag att tungotalet fungerade som primal-skriterapi mot ångesten i en ISIS-liknande värld. Överheten, men även andra, hackade ihjäl folk ganska godtyckligt på den tiden.

Den Heliga Ankan

Som sagt, för de ”rättroende” är ”ande” en finare och helig mirakelmateria. Den gamla arianismen (läs här om den! Och även här!) var tro på sådan, och tro att den användes såsom en finare sorts guld till bl.a. gatorna i Himlen. Idag är sådan ande även en heliggörande vitamin som ger förkunnare healingkraft.

Upplysningsvis: Vanligt guld (eller pengar) ger vanliga sjukhus healingkraft. Ariansk andemateria är en onödig krånglighet, som inte existerar. Att den ingår i det blå blodet har blivit Den Heliga Tidningsankan. Fast inte ens tidningarna begriper den filosofi de omedvetet torgför.

Intresse, reportage och paparazzi är logiskt obegripliga. Så skall det vara, då de är yttringar av ariansk religositet.

Den heliga materien

Det som finns är tanke. Men, och jag upprepar: För både fysiska och ”andliga” materialister är tanke en biprodukt av hjärnan. Ett värdelöst avfall. Tankefoster. Icke reellt. Därför väckte KG Hammars inlägg om ”tankekonstruktion” sådan vrede bland de troende.

Får man inte tro på den arianska ektoplasman, så återstår bara mirakler och tecken i den vanliga materien att tro på. Då tror man på jungfrufödsel, healing, tungotal, vandring på vattnet, utspisningsmirakler, uppväckandet av döda, ”vatten till vin”-mirakler, demonutdrivning med mera och även miraklen i GT.

Materia är det enda som räknas. Hur snäll och vänlig tanken än är, betraktas den som intet. Den räknas till och med som kriminell!

Kriminell godhet

Jag hittade detta i en tidning: – ”På kirurgin och många andra avdelningar upp-levde jag att man inte fokuserade på det mänskliga mötet. Om jag ville sätta mig och prata med någon patient som mådde dåligt så ansågs det vara skolk.”

I religionen tros god tanke vara en yttring av helig ande. När sådant räknas som kriminellt, har vi sannolikt tänkt fel någonstans. I det fallet spelar det heller ingen roll hur felaktig religionen är. Absurditeten på sjukhuset måste ha sin grund i ett feltänk.

Advertisements