Etiketter

, , ,


Kraniets äckliga slem

Kommer ni ihåg mitt allra första inlägg, ”Hur ser blicken ut?” Jag uppmanade er att lägga blicken på bordet och beskriva den! Inte det utan den! Ett bord vet jag väl hur det ser ut.

Blicken är alltså vårt osynliga synorgan. Vi ser genom att sträcka ut den och beröra tingen. Det är en urtida föreställning, som lever kvar i vårt språk: ”Lägg blicken på bordet!” och ”Du känner någons blick peta dig i ryggen.” Blickar kan bland annat vara iskalla, heta, giftiga, lystna, milda, hårda, vassa, irrande, flackande, glada eller sömniga. Och så snokar de.

Jag har berättat, att i egyptiska avbildningar av faraoner är blicken en giftsnok i pannan. Föreställningarna om ormen var mycket komplicerade. Den var inte bara synorgan, den var hela själen, bärare av tankeförmågan och kunskaperna. I Bibeln kallas den silvertråden (Pred 12:6 i GT), och då den brister dör vi. Fri från kroppen flyger själen sin väg.

Det var kanske därför hjärnan slängdes, när egyptierna mumifierade de döda. Den var ju bara en ansamling av fett och slem, något äckligt som den osynliga ormen fastnat i. Kroppen förvarar en del avföring i kraniet som gödsel åt kun-skapens träd.

Där hänger det slingriga intellekt, som vi slår knut på, så att det inte kan rymma. Inte konstigt att tankeförmågan blir sjuk, bitsk och giftig. Då bråkar den med sin kompis anden, som på faraobilderna beskrivs med en gams lång-halsade huvud alldeles vid sidan av ormen.

 images-27images-30

Jag upprepar mig från tidigare inlägg: I andra tidiga kulturers avbildningar är både själ och ande avbildade som ormar.

1832knossos21c-2

Den mer maskuline keltiske guden Cernunnos kanske också har två ormar. Eller en orm och en ring. Ringen eller ormen som biter sig i svansen symboliserar det ändlösa kretsloppet. Själens tankar har en början och en ände, men anden (kärleken med mera) är evig. Dessa tolkningar av bilderna skulle kunna ge en poet inspiration.

800px-Gundestrup_antlered_figure

Vi har inga skriftliga källor som berättar om Cernunnos. Allt om honom är spekulationer och mina är väl lika goda som någon annans. I mina ingår att jag inte tror, att självständiga nya religiösa och filosofiska idéer skapades ur intet här och där i världen. Jag tror i stället, att vi överallt ser variationer på gemensamma urtida idéer.

De idéerna är så urtida, att bilderna ovan vid jämförelse kan ses som samtida med oss. Jag tror inte det är någon tillfällighet, att vi kan dela upp namnet Cer-nun-nos i stavelser, där en är namnet på den egyptiske guden Nun. Det namnet har jag ju påpekat nämns ett flertal gånger i GT.

Nun var den mot solguden Ra/Re och hans son farao antagonistiske himmelsgud, som Moses valde som sin och judarnas Gud. Nun är den Gud som även fick namnet Jahvé. Det nämnde jag första gången här.

Du skall inte tro att du vet något

På tal om Bibeln. Glöm inte Egyptens roll enligt moseböckerna! Mose skall ha utbildats/uppfostrats vid Faraos hov. Alla bildade hebréer hade då egyptisk bildning.

Det var ur egyptisk bildning de skapade sin upproriska religion: Himmelens Gud i stället för solguden Ra och hans son. Predikarens silvertråd är bara ett av många exempel på fornegyptiska idéer i GT. Den idén stämmer inte med sentida idéer om tänkandet som hjärnans funktion.

Professor David Ingvar berättade i TV-programmet fråga Lund, att när han tog sina examina, hade modern vetenskap upptäckt mycket om hjärnan. Man kände till vad 40 % av den var till för. Men sedan hittade forskarna mycket mer nytt i hjärnan än vad de hittade förklaringar till, så nu vet de bara vad 20 % av den är bra för.

Om jag förstått professorn rätt, så kommer vi snart att veta lika lite, som de gamla egyptierna. Noll, en eller två procent går väl på ett ut. Vad bygger man för vetenskapliga teorier på en- och tvåprocentiga kunskaper om något? Enbart garanterat felaktiga.

Vetenskap, gammal, modern eller ny!

Gammal vetenskap är en mängd tankesystem från olika tider. Den är oftast knuten till olika religioner. Länge var vetenskap uteslutande stupida tolkningar av Bibeln eller Koranen. Före perioden av stupiditet ingick blicken i gammal vetenskap. Men stupiditeten förkastade egentligen allt utöver sig själv som hedendom. Även kunskapen om blicken försvann därför.

Den moderna vetenskapen (MV) har inte ens hört talas om blicken. För MV är synen den passiva förmågan att registrera och analysera ljus. MV utvecklade optiken för att förklara saken. Optiken är en vetenskap, som bygger på vet-skapen, att ljus är en vågrörelse. Vågor är något som kan gå på lagom hårt uppspända snören. Skaka gruset av en matta, så går det vågor på den också.

Vågteorin bevisade fysikerna Young och Fresnel år 1814. Det arbete som Maxwell, Heaviside, von Heimholtz och Hertz utförde 1864-1887 ledde till de ekvationer, som bekräftade teorin och förutsade radiovågor och annat vi idag inte klarar oss utan. Ljus är elektromagnetiska vågor. Fast vad är det egentligen som går i vågor?

Så kom Einstein 1905 och bevisade att ljus är partiklar i rörelse, så kallade fotoner. Både Youngs och Einsteins bevis är felfria och ovedersägliga. De är så starka, att de inte ens kan vederläggas av varandra. Men de utesluter givetvis varandra. Men den nya vetenskapen (NV) har bitit huvudet av Skam, och infört idén om ljusets dubbla natur, en logisk absurditet.

Av den här orsaken har vi idag både den moderna och den nya fysiken. Båda två har nu blivit lite gamla. Den ena började växa fram i slutet på 1700-talet och utvecklades under ett sekel. Den andra tillkom strax efter år 1900 och har nu ett drygt sekel på nacken.

Ganska intressant. Talar vi om fysik, blev den moderna vetenskapen drygt hundra år gammal, sedan ersattes den av den nya fysiken. Den har blivit så rörig och omstridd, att den kan beskrivas som flera stycken, en försvarad av Einstein och en annan av Bohr. Fast det var länge sedan, på 1920-talet.

Naturvetenskapen galopperar och har nu hamnat i samma problem som historikerna, som på 1700-talet döpte tiden från och med år 1500 till Nya Tiden. Det lät vettigt runt 1700-talets häxbål. Nu hittas den tidiga nya fysikens böcker på antikvariat.

Religions- och vetenskapsfrihet

Den nya fysiken har en rumtid, som kan gå i (ljus)vågor åt den gamla. Den gamla fysiken klarar sig dock med att etern går i (radio)vågor. Etern tror dock inte den nya fysiken på. De antagonistiska idéernas kamp hindrar oss dock inte från att vare sig se på TV eller lyssna på radio.

Jag hade i gymnasiet en lärare i matte, som var förbannad på den nya fysiken. Han kunde inte acceptera den. Som sagt, en logiskt absurditet. Men man kan räkna på den och få resultat som överensstämmer med empiri. Du kan alltså välja den vetenskap du trivs med.

Det är med vetenskapen som med religionen. Vi har frihet att välja vad vi vill. Somligt kan dock vara ”lite” tveksamt, inte minst när de seglar under falsk flagg. Somliga avarter är varken religion eller vetenskap.

NV

Den nya fysiken (NF = NV) säger att vi inte kan göra några empiriska obser-vationer utan att påverka det observerade. Det tycks vara så, att ljuset är våg eller partikel beroende på vårt val att se på det. Hur går det ihop med tanken på synen som en passiv förmåga? Observerandet innebär i kvantvärlden, att vi på något sätt vidrör det observerade. Vidrörandet sker med sådant som både är vågor och partiklar, fotoner, elektroner eller andra partiklar (= vågor).

I den nya fysiken är det alltså en sorts blick som observerar! En aktiv förmåga! Kvantvärlden observeras av aktiva betraktare. Information beskrivs där som partikelutbyte! Information är på den nivån materiell. När vi sedan ”stiger upp” från mikrokosmos till makrokosmos övergår informationen till något immateriellt. Samtidigt blir vissa vågrörelser partiklar och materia (elementar-partiklar).

I kvantvärlden beskrivs elementarpartiklarna som matematiska abstraktioner. Vad är en abstraktion? Ett tankefoster sades det i Kyrkans Tidning med anledning av ett inlägg om Jesus, som den ”ökände” f.d. ärkebiskopen KG Hammar skrivit. I åtföljande debatt gjordes 33 ytterligare inlägg med otaliga kommentarer.

Förresten, fostren består av ännu värre tankefoster, som kallas kvarkar.

Hjärnan består av materia, och är alltså ett tankefoster. Till skillnad från min mattelärare blir jag inte arg. Jag har i stället roligt, när logiken leder till ”Lustiga Huset” i tillvaron. Speglarna där får mig att reflektera. Jag inser att jag är både det ena och det andra.

De obegripna eller vantolkade orden: Själ, ande och materia

I mytologins språk skiljs på själ, ande och materia. Matematiska abstraktioner tillhör själens område. Den beskrev jag förut som tillhörig Kosmos, den logiskt ordnade världen. Materien kan i så fall beskrivas som logiskt ordnade abstrak-tioner. Anden hörde ju till Kaos, den icke logiskt ordnade delen av tillvaron.

Oberäknelig, det vill säga oförutsägbar, svarar Kaos för det icke-materiella: Dels (1) värderingar, såsom estetik, rätt, moral, dels (2) kreativitet, såsom fantasi, konstnärlighet och musikalitet, dels (3) fri vilja.

Fler obegripna eller vantolkade ord: Tro, hopp och kärlek

Värderingarna kan sammanfattas med ordet tro. Jag tror att det är bra, vackert, rätt och gott. Kreativitetens ord blir hopp: Det är fantasier om en bättre värld, där bilder och annat skapar hoppets stämning och kampvilja. Den fria viljan innebär att kunna välja kärleken till medmänniskan, trots att all logik säger något annat. Kärleken sätter sig över allt och gör som den vill. Den har någon sorts makt.

Därmed har vi ett filosofiskt system i vilket vissa berömda nytestamentliga ord passar in. Men filosofi, det var fult det i fornkyrkan. Gnosis blev det fulaste ordet. Lärdom var ogudaktigt. Mirakler och andesyner blev tidigt det centrala i kyrkan och ingen kunde sedan förklara skillnaden mellan själ och ande.

Den censurerande fornkyrkan

Om den historiske Jesus var en filosofisk gigant i stället för en mirakelgörare, bör han ha varit så omöjlig för den kyrka, där arianska idéer länge var rådande, att han måste censureras. Hans försök att få ordning på teologin och filosofin var för kyrkofurstarna rena rävgiftet. Sådant ville man inte ha!

Den historiske Jesus censurerades därför bort ur historien. Det finns idag inga historiska källor utanför NT, som styrker, att Jesus skulle ha existerat. Bevis för det är en mängd underligheter, som vi får tampas med, om vi vägrar tro på hans existens.

Men Jesus och Paulus profetior om villolärornas framgångar gick i uppfyllelse. Jesus och hans budskap svaldes av valfisken. Jonatecknet (Matt 12:39).

Advertisements