Etiketter

, , ,


Kött, blod, bördan av orenhet och pengar

Kommer ni ihåg ”Feminism i Bibeln, avsnitt 2”? Där skrev jag om antikens köttmarknad. Templen fungerade som slakterier. Djur skulle offras till gudar i alla möjliga sammanhang. Då gudarna inte uppenbarade någon aptit, fick prästerna ta reda på köttet, tillaga och äta, men mest sälja. Så ock i Jerusalems Tempel.

Förlåt, givetvis hade gudarna aptit! Enligt en transsubstantiationslära hade de ätit, köttet hade blivit deras och kunde sedan ätas av oss. Då blev vi ett med gudarna, t.ex. den romerske penisguden Priapos. Jag skrev förut att det skedde ”genom naturliga processer”. Det är kanske lite häftigt att beskriva trans-substantiationen som ”naturlig”. Men för dåtiden var det så enkelt.

Kyrkan hittade inte på något nytt och märkligt, när man införlivade denna idé med sin lära. Frågan är om idén kan härledas från Jesus, eller om han tog avstånd från den med sin måltid. Är det hedendom eller inte? Men nog är väl transsubstantiationsläran ett exempel på synkretistisk tungvrickning i en mängd antika religioner.

Varje gång en kvinna hade haft menstruation, var hon rituellt oren. Hon fick inte röras. En duva måste inköpas (fångas) och föras till Templet. Där skulle en präst mot en avgift offra den till Gud och rabbla lite böner och välsignelser. Sedan fick mannen ta hem sin hustru och ha roligt med henne i vanlig ordning.

Prästerna i alla tempel representerade makten, och det här var jämförbart med beskattning. I många fall krävdes större offerdjur. När prästerna ätit sig mätta, såldes köttet i templens köttbodar (1 Kor 10:25). Nittio procent av köttet på marknaden påstås ha kommit från templen, så det här var stort! Det var en börda för folken.

Avlatsbrevens föregångare

Judarna var särskilt drabbade, då reglerna som krävde offer för att häva rituell orenhet var många. Då offren skulle ske i Jerusalems tempel, var judar på andra håll tvungna att sända pengar dit. Pengar ordnade allt. Hur betalnings-bekräftelserna var utformade känner jag inte till, om det var som kvitton eller som avlatsbrev. De meddelade i alla fall att synd och orenheten hade lyfts från betalaren.

Nu plockar jag fram ett Bibelord, som nu är mycket begripligt (Matt 11:28, 30). Det står under rubriken Den lätta bördan”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor … Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” Övriga delar av detta bibelord är högtravande och förmodligen utbroderad av evangelisten och hans efterföljande redigerare. Men det här var det centrala.

Nattvarden, ett Tea-Party för de skattskyldiga

Det Jesus sade, var att det räcker med lite bröd och vin, som du och de dina äter och dricker själva. Maktapparatens penningtillförsel skulle därmed strypas. När Jesus ”instiftade” nattvarden (Matt 26:26), tog det därför ”hus i Helvete”. Han blev gripen (Matt 26:50), bespottad och slagen (Matt 26:67), piskad (Matt 27:26) samt korsfäst (Matt 27:35), allt så gott som omedelbart.

Dessförinnan hade han bara förkunnat lite störande teologiska idéer. Det här budskapet gick stick i stäv med orden: ”Giv kejsaren vad kejsaren tillhör”. Kejsaren var en av de dyrkade gudarna, och hans uppgift var att skydda de övriga gudarna, deras tempel och kult, samt upprätthålla den gudomliga ord-ningen här i världen. I det systemet hade de övriga gudarna och deras präster att inordna sig.

Pilatus måste ha hållit med det judiska prästerskapet om att det var en riktigt ful typ de gripit. Bibelorden om honom och hans tveksamhet i detta rättsfall kan inte stämma. Händelseförloppet var ett annat och hela historien har broderats ut till något som väsentligt skiljer sig från den historiska, politiska och ekonomiska verkligheten.

Jesus ville inte och skulle inte leverera några tecken och mirakler, sade han (Mark 8:11, Luk 11:29, Matt 12:39). Enligt evangelierna ljög han då, ty han bröt de löftena. Jag har påvisat, att utspisningsundren bland annat handlar om undervisning. Kunskapen äts. Fisk och bröd symboliserar diakoni (fiskar är djur) och undervisning (bröd från säd, växtriket), se avsnittet ”Religiös mat”. Bland det jag skrivit finns det mer att läsa om sådant.

Vilket är det värsta underverket?

Vilket är det heligaste och märkvärdigaste miraklet? Det torde vara trans-substantiationen, eukaristin eller konsekrationen. De och många andra ord av-speglar teologernas svårbegripliga ordstrider i ämnet. Vi nöjer oss med den svåruttalade transsubstantiationen.

Den är ganska omdebatterad, t.ex. här, där det finns mer att läsa om saken. Fientligheten mot läran är ibland ganska storSom jag tolkar texterna, handlar Kristi blod och lekamen (kött) om ande och gärningar.

Ande är vilja, kärlek, samvete och attityder. Kristi blod är Kristi värderingar. Kristi kött är de gärningar, som får sin kraft från blodet, kärleken och samvetet. Det skrev jag om på tal om Kain och Abel i inlägget ”Det fromt djuriska”.

Vilken är den värsta filosofin?

Nattvarden är en symbolhandling. Oavsett om han existerat eller inte betecknar orden ”Kristi blod och lekamen” något viktigt. Värderingar är visserligen inte verkliga för värdenihilisten, och för vissa andra filosofer är väl inte heller handlingarna verkliga.

Materialistisk och ateistisk filosofi överträffar ibland religionen i dunkelhet. Finns det något över huvud taget, eller är allt liksom Gud bara illusion? Fast det ämnet tror jag att jag hoppar över här. Det är lika dunkelt som eukaristin, där själva ordet, liksom transsubstatiationen, får den ljugande ormen i Kunskapens träd att slå knut på sig av ansträngning.

Ni kommer väl ihåg, att ormen i trädet är vårt slingriga intellekt! Det är vårt mest misshandlade, misskötta, plågade och svältfödda husdjur!

Om Jesus existerat som historisk person är kanske inte viktigt. Men vilken in-ställning man än intar i den frågan, får man problem. Det viktiga är värde-ringarna och gärningarna. De skall vi tro på, för de är Kristi blod och lekamen. Begreppen!

Om kyrkan skulle vägra ta strid om den historiske Jesus och ”tecknen” och i stället försvarar begreppen, får ateisterna och materialisterna istället bråka om att moralen inte existerar och att verkligheten är en illusion.

De hävdar att allting är ”bara och ingenting annat än”. Det gäller moral, estetik, kärlek, samvete samt materien och skeendena. Allt är för dem fysik, och fysik anser de vara enkelt och begripligt! Åsikten är: ”Jag begriper! Inte bara det här, utan allt!”

Fortsättningen av det materialistiska budskapet blir: ”Modern vetenskap, det är det som Karl Marx kände till. Kände han inte till det, så är det inte modern vetenskap! Nya fysiken är något annat. Den är alltför abstrakt, så den diskuterar vi inte.”

Ett garanterat äkta mirakel

Vi kan i stället inta ståndpunkten att tillvaron är ett mirakel, ett mysterium. Visserligen går det att begripa och förutsäga en del av den och dess skeenden. Men det gäller bara så länge man håller sig till 1800-talets tuffande och dingande ”ångvetenskap”.

Fast redan där dyker något som heter entropi upp och är besvärligt. Sedan blir det värre, med kvantfysik och sådant, enligt vilken materien är en matematisk abstraktion. Abstrakt materia??

Och vad är en abstraktion?

Kan en abstraktion vara en tankekonstruktion? Vad är det egentligen, som debatteras i Kyrkans Tidning? Jag tvivlar på, att det är det rätta forumet för en så filosofisk debatt. De läsare, som kommenterar, är nämligen inte alltid särskilt filosofiska. Här är f.d. ärkebiskopen KG Hammars inlägg. Det är åtföljt av många kommentarer. Klicka gärna vidare!

Finns det ingen som vet något?

På Svenska Kyrkans hemsida kan man klicka på en länk längst ned till höger: Fråga prästen. Då hamnar man ingenstans. Det står ”Sidan är inte publicerad” eller ”… inte aktuell”. Förut stod det, att den tillfälligt låg nere. Man hade antagligen ingen teolog, som ville ställa upp, ta stryk och bli strimlad av verbala skalpeller.

Söker man vidare hamnar man bland församlingarna och deras präster. Där hittar vi varierande åsikter. Kan vara intressant. Ingen vill ställa upp som Kyrkans Stora Språkrör och ge svar på svåra frågor. Däremot vill många ge enkla svar.

Men vi kan även hitta sådant här. Det är intressant, men även diskutabelt: Trampar Jesus på ondskan, när han går på vattnet? Den egyptiska kaosguden Nun (Djupet) är ju Josuas far enligt GT, och Josua (som betyder Gud frälser) är den hebreiska formen av det grekiska namnet Jesus, som används i det på grekiska skrivna NT.

Om Jesus är son till den egyptiske himmelsgud, som var i konflikt med lucifern Ra och dennes son Farao, så blir det svårt att få Jesus i NT att vara annat än en tankekonstruktion för att beskriva en allomfattande verklighet, som gällt i alla tider. Fast vilken den är vet vi kanske inte.

Ni minns väl, att lucifern (ljusbäraren) Ra, Egyptens solgud, från en avgrund i öster klättrade upp på Himlen (guden Nun) och satte sig över Honom! Det var då Nun blev arg, och slängde ned solen i en avgrund i väster.

Vad är det för Gud kyrkan har, om dess hemsida kallar Himlen för Ondskan? Jag tror att den ibland går vilse i sina abstraktioner.

Tro på empirismen!

All verklighet är ett mirakel! Det är empiri! Låt ateister och värdenihilister sväva bort i abstrakta filosofier! Och tro inte på ”en sådan Gud”! Det gjorde inte Ludvig Jönsson. ”En sådan Gud” är ju den enda Gud som många kan föreställa sig.

Transsubstantiationen tycks bygga på arianismens idéer om Kristi väsen, och de idéerna är väl förankrade i antik hedendom. Det är samma idéer, som vi hittar i föreställningarna om ektoplasma (ganska ny idé) och om det ädla blå blodet.

Det handlar om politisk övertro. På grund av övernaturliga egenskaper hos mitt blod är jag bättre och heligare än du. Jag är adlig, rent av kunglig och ett med Herren! Arianismen strider mot alla gällande trosbekännelser! Läs mitt inlägg ”Teologins kapten Svartskägg och hans vänner”!

Endast brist på kunskap (gnosis) om tidig kristen filosofi gör oss omedvetna om trosbekännelsernas innebörd. Sådan kunskap fördömdes som ond under sen-antik och medeltid. Kyrkans censur rensade bort lärdomen. Arianismen fördöm-des sedan av kyrkan och räknas som den svåraste villolära man någonsin drabbats av. Ändå finns Arius idéer kvar.

Advertisements