Etiketter

, , ,


Vad avlar vi, hur och med vad?

Ormen i kunskapens träd är den orm i Faraos panna, som vi kallar blicken. Jag har i flera inlägg beskrivit blicken som det osynliga och icke materiella organ, som vi enligt antika föreställningar betraktar världen med. Vi lägger blicken på allting. Men den är inte bara synorgan. Blicken är vår grubblande själ. Den är intellektet. Den är du som läser detta. Blicken kan vara vårt namn. Vi tittar väl på honom igen. I högra bilden är själen tillsammans med anden (den del av medvetandet, som inte är logiskt).

cleopatra415px-Tuthankhamun_Egyptian_Museum

Som intellekt kan vi säga att Blicken framföder tankar och idéer. Men vi kan också säga, att den avlar idéerna. Vi har kropp, själ och ande. Vad som skulle räknas som man och kvinna av dessa ting är oklart, då de antika filosoferna glatt bytte kön på de allegoriska figurer, som fick beskriva dessa storheter i de berättelser man skapade.

Om intellektet får vara maskulinum, så kan det liknas vid det avlande könsorganet. Det sticker ju ut från kroppen, och Herre Jösses vad mycket idéer det avlar! Och vilka idéer! Horungar! Snuskiga! Elaka! De är resultatet av otukt med vulgära attityder, de dåliga flickorna. Särskilt hemska är de idéer som avlas, då vi supit oss fulla på det sätt profeten Jesaja varnar för.

Otukt, snusk och dryckenskap

Präster och profeter raglar och spyr. Inte en fläck är ren. De är berusade, men inte av vin (Jes 29:9), utan av dryck jäst på kunskapens frukt. Flaskorna kan innehålla rashygieniskt tillverkat brunt bayerskt vin från år 1933. Fast det finns mycket annat, som kan liknas vid sådan dryck.

När vi super oss fulla på det sättet, kan vi begå otukt och avla de hemskaste gärningar med de olika ideologier, som i allegorierna beskrivs som kvinnor. Nazismens Ande är en kvinna. Mytens kvinna kan vara allt möjligt. Mytens man likaså, men oftast är han Människan. Ande är grammatikaliskt femininum i hebreiskan. Ordet människa är maskulinum. Jag medger att jag tjatar om de här sakerna, men jag tror det är viktigt att ha det i huvudet, för att begripa de gamla myterna, och då inte bara de bibliska.

Jag har här skrivit ett sjuttiotal inlägg, där jag knyter ihop spåren av fornantika och kanske ännu äldre tankar till en världsbild, som gör en mängd olika myter och berättelser logiska och begripliga. Det skulle inte vara möjligt, om det jag presenterat bara vore fria fantasier. Pusselbitarna passar ihop och bilden kan identifieras. Då bör det vara rätt.

Vägen till Helvetet och förbannelser över våra barn

Enligt Ordspråksboken bör vi akta oss för horornas hus. De som går in i sådana tankebyggnader, följer med, då husen sjunker ned till Dödsriket (Ords 2:18f). Där får de leva med konsekvenserna av sina gärningar.

Gärningarna beskrivs av myten som de barn vi avlat med våra drifter, attityder, idéer och förmågor. Det var därför Noa förbannade sonsonen Kanaan i Första Mosebok (1 Mos 9:25) för något sonen Ham hade gjort. Barnet till gärningen är konsekvensen av den. Det är en enkel och uppenbar liknelse.

Det finns alltså en mängd kvinnor (drifter, attityder, idéer och förmågor), som kan framföda barn (gärningar) åt oss. I Bibeln står att vi skall hålla oss till vår ungdoms hustru, Visheten. Hon kallas också Kärleken, Guds Ande o.s.v. Läs Ordspråksboken! Men vi är otuktiga och löper efter gatorna på jakt efter andra. Vi är värre än kaniner.

Hur undviker vi allt detta elände? Preventivmedel? Kanske det. Men vad är det i så fall? Kastrering? Lite väl drastiskt. Vodka reducerar tankeförmågan, men slagsmål kan vara gärning med fula konsekvenser. Gossars omskärelse är en liten symbolhandling, som beskriver tanken att vi skall tukta det vildsinta organet, när det sätter igång och sprutar. ”Smeta inte ned omgivningen med äckliga tankar!”

Här har vi i så fall en tänkbar förklaring till omskärelsen. Könsstympandet är en bokstavstolkning av en riktigt forntida och naturalistisk allegori. Vi får inte föda fram vilka idéer som helst. Därför skall flickorna sys ihop och pojkarna stympas lite grann! Idén är urgammal. Arkeologen Gimbutas och andras idéer verkar i så fall trovärdiga. Skrivkonst och annan kultur skapades mycket tidigare än vi i allmänhet trott. Så försvann sådant, för att sedan på nytt uppfinnas. Även kunskapen om de gamla mytiska berättelsernas allegoriska innebörd försvann. De ersattes av bokstavstro.

Omskärelsen är censurens symbol, en hitlerhälsning

Idéerna om omskärelse är således inte från stenåldern, de är yngre van-tolkningar av tidig stenålders idéer. Somliga nu levande människor är alltså mer primitiva i sitt tänkande än tidiga stenålderns folk. Fast riktigt bra kanske stenålderns tankar inte var. Det är ju fråga om en värdering av människan, som många av oss kan ha svårt med: ”Du har inte sådant omdöme och mognad, att du kan anförtros att avgöra om dina tankar är de rätta. Du får inte tänka och tala fritt! Därför skall du censureras!”

I så fall är inte omskärelsen bra som symbolhandling. Den i sin tids lärdom väl skolade Paulus kanske kände till innebörden (Rom 2:28f, läs länken!). Det skulle förklara hans häftiga avståndstagande: ”Var på er vakt mot de där hundarna, de där skadegörarna, den där sönderskärelsen” (Fil 3:2). Det brevet räknas till de äkta paulusbreven, liksom Galaterbrevet där han ilsket skriver: ”De borde skära av sig alltihop … (Gal 5:12). I breven av betvivlad äkthet är han ofta mer högtravande, vördnadsvärd, högtidlig och inte så där levande.

Högtravande är Paulus också i de stilbrytande avsnitt av 1 Kor, där han är antifeminist (egentligen är det bedragaren Pseudopaulus som är det). Det har jag skrivit mycket om. Klicka vidare från den länken! Hela denna sida är intressant om könsstympningen, som alltså mycket klart strider mot det som bör räknas som kristendom, om vi skall ta Paulus på allvar. Kvinnlig omskärelse verkar det dock lättare att hitta allmänt avståndstagande ifrån. Enligt länkarna i detta stycke tycks Folkpartiet, trots sin frisinnade (frikyrkliga) historia, vara sexuellt kluven till omskärelsen.

Även i Kyrkans Tidning hittar vi motstridiga åsikter. Denna länk leder till den senaste artikeln (av Christer Sturmark) i en debatt, där han och prästen Annika Borg, som jag var oense med i annat, här delar min åsikt.

Att jämställa symbolhandlingar som dop och omskärelse, som sker på sina håll, är som att jämställa dop och hitlerhälsning. Dopet knyter an till himmels-havets och den fria viljans Gud. Omskärelsens censursymbolik går igen i syndafallsberättelsen, där bilden antyder att kunskapen skulle vara ond. Vi anar i dessa ting spår av filosofiska konflikter, som vi skulle kunna ha haft redan under en tid, då vi föreställt oss att mänskligheten bara bestod av primitiva vildar.

Fast troligare kanske är, att det var när den religiöst motiverade monarkin växte fram, som omskärelsen gavs denna politiska innebörd. ”Du skall inte tänka, du skall lyda! Kunskap är något ont!” Kampen mot gnosis under senantik och medeltid var i så fall andra gången maktlystnaden gick till attack mot fri vilja och fritt tänkande. Omskärelse är i så fall verkligen en hitlerhälsning. Det är en symbol för något vi definitivt inte skall acceptera. Det är den politiska maktens äldsta förvanskning av våra myters budskap.

Den egyptiska gud jag hittat rätt på i GT, Josuas far Nun, är som sagt Den Fria Viljans Gud (Kaosguden, motsats till det deterministiska Kosmos gudar, de kosmiska makterna). Om Nun är Gud, är censur ogudaktighet eller hedendom. Det är inte Nun som föreskriver censur. Den fria viljan kan bara gälla den som saken berör. Det är bara jag som får besluta om jag skall oskäras. Det är bara jag som får besluta om jag skall vara troende eller ateist. Som Sturmark skriver, det kan inte finnas någon skyldighet att tro, bara rättighet.

Du har rätt att tänka, tro och tala som du vill. Men vi får inte göra som vi vill. Det får nämligen konsekvenser. För andra. Vad du tänker och säger kan de strunta i. De kan t.o.m. strunta i vad du gör mot dig själv. Men de kan inte strunta i vad du gör mot dem.

Nun är en lustig Gud. Christer Sturmark vill nog inte tro på Honom, men han kan tydligen inte låta bli att dyrka och lyda Honom.

Kom ihåg att Nun också är en fisk, som fromma muslimer får äta i paradiset. Äta Gud. Förena sig med Honom. Bli ett med. Med den fria viljan. Även i muslimsk myt finns spår av ett annat budskap än det som kallas traditionellt.

Advertisements