Etiketter

, , ,


Att det står mycket konstigt i Bibeln är vi nog alla överens om. Här har vi en psaltarpsalm, som varnar oss för att lyfta hornen. Kan det vara en varning till Ferdinands bröder, att inte stångas så mycket? Då hamnar man i arenans gryta (tjurarnas helvete) och blir torterad av en toreadorjävel.

Psalmen blir intressant från vers fyra, där jorden sägs ha pelare. Gud ger dem stadga, och därmed kan vi misstänka att det handlar om de filosofiska begrepp, som pelarna Jakin och Boas skulle beskriva. Det var ju namnen på de båda skruvade pelarna utanför ingången till Jerusalems tempel, förebilder till de alltför många (4 st) skruvade pelarna runt högaltaret i Peterskyrkan. Två skall det vara, själ och ande!

Sannolikt är även hornen symboler för själ och ande. Den heliga tjuren, apistjuren, ”guldkalven” har själ och ande i pannan liksom Farao hade det. De där två djuren, ormen och gamen, har jag skrivit om, t.ex. här. Den grubblande och logiskt tänkande själen och den ologiskt värderande anden med sin estetik, moral och värderingar.

1024px-Louvres-antiquites-egyptiennes-p1020068

Medvetandets två sidor visar vårt övermod, när vi lyfter hornen. De säger: ”Jag vet bäst!” och: ”Jag har rätt!” Och så påstås det att Gud då tvingar de gudlösa att dricka någon sorts mäsk. Den är kryddad för att kunna drickas. Spritdrycker i symbolspråket har jag skrivit om förut, flera gånger. Även här och lite här.

Dålig religion och dålig politisk ideologi liknas vid usel dryck, som de onda tvingas dricka och därmed gör dumheter, som slutar med att hornen huggs av. Innebörden är ganska otäck. Det är själ och ande, som eventuellt hanteras som noshörningshorn. De mals i så fall ned och säljs som potensmedel åt djävlarna.

Det är kanske en övertolkning, men den kan ju väcka lite glädje i en allmänt förbannad själ, eller hur jag nu skall uttrycka det. Det är dock helt klart, att med min tolkningsnyckel blir psaltarpsalm nr 75 en ganska normal och helt begriplig moralpredikan: Din logik och dina värderingar är kanske inte så överlägsna! Du är nog bara ett nöt.

Finns det någon, som kan komma med en bättre tolkning?

Psalm 75

1 För körledaren. En psalm av Asaf, en sång.
2 Vi tackar dig, Gud,
vi tackar dig och åkallar ditt namn,
vi berättar om dina under.
3 ”Jag väljer min tid,
jag fäller en rättvis dom.
4 Om jorden bävar med alla som bor där,
är det jag som ger dess pelare stadga.”
5 Jag säger till de övermodiga: Hejda ert övermod!
och till de gudlösa: Lyft inte hornen!
6 Lyft inte era horn så högt,
tala inte styvnackat och fräckt.
7 Ty inte från öster och inte från väster
och inte från öknen kommer upphöjelsen.
8 Nej, Gud är den som dömer,
han förnedrar den ene, upphöjer den andre.
9 Herren har i sin hand en bägare
med jäsande kryddat vin.
Han räcker den åt var och en –
alla gudlösa i landet måste dricka,
också dräggen måste de svälja.
10 Detta skall jag ständigt förkunna,
jag vill lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla gudlösas horn skall huggas av,
den rättfärdiges horn skall höjas.

Vem kunde tro det? TV-tittandet på julafton har gällt Disneys utläggning av denna psaltarpsalm. Bör vi inte utfärda ett förbud av något slag? Disneyfigurer får inte förekomma i våra skolor, och absolut inte i samband med skolavslut-ningar. Sekularisera julafton: Hämta Ferdinand från korkekens skugga och skjut honom! Eller har kraven på sekularisering minskat?

Kanske det. Vi glömmer bort den saken och inriktar oss på det gammaltesta-mentliga budskapet. Det tycks vara, att det inte räcker med att bara vara ond för att straffas. Den onde måste även göra ont för att drabbas av Guds hämnd. Handlingen betonas, vilket strider mot Nya Testamentet. Där räcker onda tankar. Bägaren med den sura mäsken, ideologin, läran, bedrägeriet, tycks i GT vara någon sorts brottsprovokation, som Gud ägnar sig åt: ”Dom där är sådana! Ta död på dem!”

Fast det är väl vi själva som bryggt eländet? Bägaren är den värld, som behövs för att rymma det. Och den världen bjuder dess skapare på. Vem det är var ju oklart, om Gud skall liknas vid en spegel och världen vid en spegelbild. Den oklarheten besvarar dock teodicéproblemet.

Kravet på brottsliga handlingar för att bli straffad innebär en Gud utan godtycke, en Gud med åtminstone skenbart begränsad makt. Men det gör Honom väl inte mer sväljbar för de skeptiker och ateister, som brukar roas av mina myt- och religionsgrubblerier.

Annonser