Etiketter

, , ,


Är sex äckligt?

En nu lite gammal historia. En skolfröken får barn med en elev (13 år) och döms till sju och ett halvt års fängelse. Min första tanke när jag läste om det var: Vad har deras spädbarn gjort, för att drabbas av ett sådant straff?

Fallet dyker upp ibland på olika genussidor. Länkarna till artikeln i SvD fungerar inte, men TV3’s rapport kan fortfarande ses. Jag läser sedan mer om det och inser att fallet är komplicerat. Lärarinnan är tydligen ganska störd. Jag behöver grubbla på saken. Jag kan ju ha åsikter både om detta speciella fall och om det principiella.

Jag har en del minnen från barndomen.

De är som någon halv minut långa inspelningar på mobilen. En är att jag låg i en barnvagn och tittade på mina föräldrar. Jag kunde ännu inte tala, men med-vetandet var klart. Jag vet orten och vilken gata, men det lärde jag mig senare, då jag som femåring vistades på platsen.

Även från tiden som femåring finns det inspelningar. De blev längre och längre. Bland dem finns minnet av det äckel jag och mina jämnåriga kände för de stora pojkarnas och flickornas beteende mot varandra. Sex är äckligt! Sådant kunde man inte tänka sig att pappa och mamma sysslade med. Det hade varit skandal!

Som pensionären förstår det, ger förskolelärare idag ungarna en annan uppfatt-ning om saken. Jag undrar om barnen då säger det de tänker, eller om de säger det de förstår att fröken vill höra. Sådana minnen har jag också, att medvetet säga det de stora vill höra. Det kunde vara bäst så.

När jag kom i puberteten ändrade jag åsikt om sex. Det var hormonerna. De påverkar psyket. Det gör LSD också. Då blir vi galna och många snedtänder. Våld, övergrepp och en mängd dumheter med konsekvenser.

Om vi plockar bort hormonerna, vilket vi kan göra om vi betraktar vissa djur, upplever vi även som vuxna sex som äckligt. Det är bara att konstatera, att sex är äckligt, objektivt sett. Utan våra hormondroger så är det äckligt.

Ett sorts brott

Av detta kan vi dra en enkel slutsats. Pedofila övergrepp är ett äckligt brott. Det riktas mot barn, som vämjes, äcklas och plågas av det. Påståenden, att barnet ville, är skapat av en hormondrogad hjärna. Värst drogade brukar tonåringar vara. I varje fall pojkar. Det vet jag, fast jag höll mig i skinnet. Flickor får någon annan svara för.

Definitionen av det egentliga brottet blir alltså att traumatisera någon och för-orsaka psykiska besvär med äckel. Det kan förenas med andra brott, t.ex. våld, som är brott även när det riktas mot vuxna. Våld är normalt nödvändigt, om en vämjelig upplevelse skall påtvingas en vuxen. Upplevelsen blir vämjelig, om den inte genomförs på rätt sätt, med stimulans av körtlarna. Det kallas förförelse eller förspel.

Med den definitionen får jag problem med att förklara, hur det kan vara pedofili, när skolfröken blir kär och förför sin elev. Han är ju mer drogad än hon och definitivt inte äcklad. Ingen ångest och förtvivlan där heller.

Om det är ett brott, att förmå en pubertal yngling till frivilligt sex med en för honom aptitlig person, så är det inte sådan vidrighet, som att tvinga ett för-pubertalt barn till det. Men det kanske ändå är något att ta avstånd ifrån. Det känns inte bra.

Men hur motiverar jag den åsikten? Jag vill motivera logiskt och inte bara med känslorna.

Ett annat sorts brott

Om förhållandet leder till konsekvenser för ett trettonårigt barn, kan det inne-bära ett brott. En gravid flicka har givetvis blivit utsatt för brott. Skall en pojke, som blivit far, ses som helt jämförbart offer, när allt ansvar kan läggas på kvinnan? Hur som helst, brottet är annorlunda: Han har inte blivit äcklad och kränkt. Men det kanske kan få psykiska konsekvenser, han var bara tolv när det började.

Vi släpper det principiella och talar om det här fallet: Hon var gift och hade barn, vad får han för syn på den problematiken? Måhända skadas hans sociala anpassning? Och han har försatts i en speciell situation.

Om brottens allvarlighet skall bedömas utifrån sina konsekvenser, kan vi väl inte ha någon könsjämlikhet här. Konsekvensen och situationen mor är offret hårt bunden vid. Konsekvensen och situationen far är lättare att springa ifrån, särskilt om far är 13 och mor 34 år.

Nu har vi talat om två brott. Det ena är att genom övergrepp framför allt tillfoga psykisk skada. Chock, ångest och trauma. Det andra är att skapa en ekonomisk och social situation, som ofta pressar kvinnliga offer. Men detta brott påstås pojkar kunna utsättas för, och därav eventuellt bli kufar med anpassningssvårigheter. Jag får ändå känslan, att flickor drabbas värre.

Eller är det ett tredje brott?

I aktuellt fall var det kanske inte så, hans familj tycks i början ha accepterat saken. Men vi återgår till det principiella. Kan det vara pojkens mamma, som skall vara offret? Någon har kommit och tagit hennes pojke! Jag har under mitt liv sett exempel på hat från mödrar mot svärdöttrar. Ibland har det varit obe-hagligt nära mig. Då har det varit vuxna söner som gift sig helt normalt. De hade det kanske inte så lätt i hemmet med mamma under uppväxten.

Den synen på brottet accepteras dock inte av samhället. Det innebär ju en uppfattning om äganderätt, som i sig är brottslig. För pojken måste det vara en kränkning, jämförbar med vad flickor utsätts för i det riktiga ”patriarkatet”. Familjen äger dig! Du har inga rättigheter! Pojkar är ibland upproriska. Är det fel? Borde flickor också …?

Det är kanske detta, som får mig att vackla. Jag har sett för mycket, som verkligen inte är bra. Det finns kanske sidor i detta, som aldrig kommer fram. Två människor ur störda miljöer, som fann varandra. Jag grubblar. Hur såg mamman på sin son, om hon fann det bra, att någon tog hand om honom? Döttrar blir gärna bortgifta med gamla rika män av den orsaken. Det är dessutom bra för familjen.

Pojken ville kanske bort från den familjen, och fröken var en väg. Hans och mammas motiv var olika, men båda ville, till dess att mamma upptäckte samhällets reaktion och de sociala konsekvenserna av att tänka fel.

Och så har vi det fjärde brottet

Nu kommer jag tillbaka till mitt normala ämne, myterna. Gud är det kränkta offret, då man inte brytt sig om Hans bud. Och Hans bud finns i de myter, som jag skrivit om i min blogg. De myter, allegorier, som är så feltolkade och missförstådda. Man får inte bokstavstolka liknelser! Kejsaren utan kläder har aldrig funnits, men sagan berättar likafullt sin sanning.

Jag tolkar myterna så här: Onda attityder (andar) förenas i sex med våra själar och framföder onda gärningar som barn. Din själ får bara avla barn med kärlekens ande. Denna kallas i forntida religioner ”Den Stora Skökan”. Spåret i Bibeln är Guds Vishet, som i Ordspråksboken liknas vid en kvinna som antastar ovilliga män på stadens gator.

Det låter ju bra, men när primitiva folk erövrade civiliserade riken och tog över myterna gick det illa.

Imponerade av templen och riterna tog man till sig sina offers filosofi utan att begripa något. Man blandade en fundamentalistisk tolkning av lärorna med sina egna barbariska seder och föreställningar. Och så fick vi vår sexualmoral. Den är ett arv av en händelse i en forntida gatukorning då hunden Obildning och den löpande tiken Högfärd möttes och fick valpen Ofelbar, som än idag skäller: ”Så är det! Jag Vet Bäst”.

Denna judisk-kristna sharialag med en utlöpare i Islam utdömde sju och ett halvt års fängelse för otukt. OK! Det finns invändningar mot sådana här bra-vader, men det behövs bättre motiv än feltolkade myter till straffutmät-ningen! I just det aktuella fallet var straffet från början inte så hårt, men trots besöksförbud uppsökte skolfröken pojken och blev gravid på nytt. Den spontana känslan är att hon måste omhändertas.

Och det finns ett femte brott

Det har vi redan talat om. Fröken bedrog make och övergav fyra barn. Hon var 34 år! Svek! På något sätt känns det som om hon gjorde sig förtjänt av ett straff. Och hur har den nya kullen drabbats? Vad tänker de? Det de säger är givetvis att allt är OK! Det är det pappa och mamma vill höra.

Annonser