Etiketter
Under jakt på andra med intresse för sådana här frågor, hamnade jag med hjälp av wordpress dashboard på bloggen Varghjärta, kategorin religionskritik. Han är som jag förstår vänsterpartiskt. Jag skrev en kommentar och länkade till honom. Det kan vara intressant att läsa både inlägg och kommentarer, och jämföra med mina tankar.
Jag tror jag försöker stryka vargen lite medhårs och leker marxistisk ideolog ett tag. Om jag pratar lite om kött kanske han reagerar som Pavlovs hund. Här får du!
Om vi försöker tolka Moseböckerna på sätt jag gjort, hittar vi en något vänstervriden Gud Fader i delar av Fjärde Moseboks elfte kapitel. Det inleds med att Gud är på dåligt humör. Även om det inte utsägs klart, tar Han antagligen död på folk. Moses lyckas dock lugna ned Honom.
Moses befinner sig så på marsch med sitt folk, och det folket är hungrigt. De vill ha kött att äta! Särskilt bråkar ”Hopen av löst folk som följde med”, men även israeli-terna klagar.
Kött från djur! Det var vad Abel offrade till Gud. Djuren symboliserar våra egenskaper och köttet är våra hand-lingar. Abel arbetade och gav Gud goda gärningar, kött från sina djur. Köttet är resultatet av arbete, av det som bygger kapitalet! Kött är kapital! Det skall vi äta, men det moraliska problemet är hur mycket. Och får man ta andras djur, slakta dem och äta? Är besinningslöst begär synd?
Nåväl, i detta elfte kapitel händer något ovanligt. I Sinai Öken, på väg till Paranöknen hör Gud bönen om kött. En vind för in fåglar från havet. De flyger i enorma mängder på bara en meters höjd. Alla dödar fåglar och ingen samlar mindre än tio homer (1 homer = 360 liter enligt de lärdes förklarande texter). Men vem kan äta sådana mängder? Att döda minst 0,36 kubikmeter fåglar per person är ett föga ekologiskt resursslöseri. Vi kan kalla det besinningslöst.
Folket sätter tänderna i köttet, men hinner inte tugga. En vredgad Gud tar genast död på en stor mängd människor. Det sker vid en plats som heter Kivrot Hataava. Namnet betyder enligt en not till bibelversen ”Lystnadens Gravar” (4 Mos 11:34).
Sannolikt är det människans ande som dör. Jämför med det omedelbart föregående inlägget om att bara Mirjam straffades! Kvinnorna i GT’s allegorier är normalt vår ande eller vår själ.
Förmågan att värdera sina handlingar kan avtrubbas och dö. Värdenihilismen tror inte på värderingar. Moral, este-tik och kärlek finns inte! Värdenihilisten räknar pengar. Det materiella finns ju! Men varför har det värde?
Blickens Äventyr 
…haha…du behöver inte kasta till ”vargen” något kött. Du har redan väckt hans nyfikenhet via din levande och intressanta själ. Läser dina texter med stigande intresse och har lagt dig i min länklista, du är värd återkommande läsning.
Jag tänker inte klistra på dig någon etikett, vet ärligt inte om du är en lekfull kättare eller ateist, eller bara en tvivlande och källkritisk individ som är nyfiken på religiös symbolik.
Jag är inte marxist, även om de tonerna finns också, främst är jag ”grön”, även om min själ färgas av blodets röda ton…;-)
Rött och grönt är komplementfärger, blanda dem och tillsätt vitt i olika kombinationer och du får en otrolig mängd färgtoner som återfinns i naturens prakt…jag är av jord, partiklar (atomer) från en död stjärna, likt du. Jag är en samling celler i symbios med miljarder andra celler/bakterier och systemet har genom årmiljarderna format en varelse som kan tänka, fantisera och skapa Gudar.
Jag har dödat för kött, inget jag gillar och alla som själva slaktat ett djur vet hur doften slår omkull en. Respekt för livet, i alla dess former, är vad jag läser i texten du refererar till…ät kött, men återhållsamt och med respekt för den du dödar.
Vi läses! 😉
Jag brukar kalla mig kättare eller heretiker oavsett vad det är för tro jag lagt mig till med. Som etiketter är orden pingpongbollar. Det är svårt att få kontroll på dem, när de studsar hit och dit. Det är nog femte stycket jag vill betona. Det allegoriska språket. Produkterna av egenskapen styrka (styrkans oxe) är arbete. Språkbruket förefaller besläktat med en gammal teckning av en fet kapitalist, som sitter med kniv och gaffel och äter arbetare. Jag hittade den inte när jag sökte på nätet. Arbetet förtärs och blir till ägarens fett (= kapital). För mycket är ohälsosamt. Det finns spår av sådana idéer i diverse texter, och avslöjar att nya religiösa rörelser gärna är upproriska. De får kraft i protesterna mot ett samhälle med brister. Frikyrklig var ju kriminellt upprorisk på konventikelplakatets tid. Nu är det KD. Jfr skillnaden mellan bolsjeviker och V. Det går åt ena, andra hållet eller tredje hållet.
Sådant där kan man dock bråka så mycket om, att det kanske är bäst att hålla fast vid myterna och tolkningar av dem.
Är det nödvändigt att bekänna sig till något som andra har hittat på eller skapat som tro, politik eller system? Att tänka och filosofera nytt med inspiration av gammalt och nya mönstersammanhang låter för mig mycket mer intressant och spännande. Det mest fantastiska jag kan tänka mig är att komma på något helt nytt. Jag har varit med om upplevelser som är helt oförklarliga med dagens vetskap. Oförklarliga? Troligen på grund av att så många är rädda för sådant här och bubblar till det med tro och myter som utvecklas till hämmande tradition. Eftersom jag inte har en förklaring så skapar jag inte någon förklaring. Det får för mig bli en gåta. Kanske kunskapen kommer ifatt och ger en empirisk bevisning.