Etiketter

, , , ,


 

250px-Rachel-Carson

Rachel Carson

Känner ni till boken ”Tyst Vår” (Silent Spring, 1962), som bidrog till att ge liv åt miljörörelsen? Dess författare hette Rachel Carson, en marinbiolog som tidigare skrivit bl.a. boken ”Havet” (The Sea around us).

Boken är seriös populärvetenskap. Dåvarande professorn i oceanografi i Göteborg, Hans Pettersson, skrev förordet till den svenska utgåvan. Översättningens vetenskapliga korrekthet granskades av andra framstående svenska auktoriteter.

Boken innehåller ändå uppseendeväckande uppgifter, som jag länge väntat få se kommenterade. Ett mysterium, värre än något religiöst sådant, är Nordatlantens flod-dalar. Floddalar i Atlanten mellan Europa och Amerika!

Floder brukar gräva ner sig i de landskap de rinner fram genom. De skapar djupa slingrande V-formade dalgångar. Man kan se hur floderna på detta sätt fortsätter ut i havet. De går ut över kontinentalsocklarna. Det är våra grundhav, som egentligen är översvämmade stränder. De hör till kontinenterna.

Ungefär där djupet i havet blivit måttliga 200 meter, når floddalarna fram till kontinentalbranten, där det börjar luta nedåt till flera kilometers djupt. Istiden placerade de översta 120-200 metrarna av havsdjupen på land i form av glaciärer (siffrorna varierar i uppslagsverken). Det är således inte konstigt, att floddalarna fortsätter ut över grundhavens havsbottnar.

Det konstiga, ja det rent omöjliga är att de fortsätter nerför kontinentalbranterna ned till två kilometers djup! Geologerna säger vagt att floddalarna i de flesta fall tycks ha uppstått för mindre än en million år sedan. En så mycket mindre mängd vatten i havet under istiden är otänkbar!

Vi hittar en sådan dalgång på bottnen av Biscayabukten. Den utgår från den mynning floden Adour hade fram till 1400-talet. Det är på den sydvästliga delen av den Euro-peiska kontinentalplatta, vars norra del var rejält ned-tryckt av enorma ismassor. Carsons andra exempel är Hudsonfloden, som rinner genom New York.

På andra håll i världen går floddalarna inte så djupt ned, även om det kan förekomma över en halv kilometer. Det är bara i Nordatlanten, som vi hittar fenomenet. Där var kontinentalplattorna under istiden nedtyngda av enorma glaciärmassor.

Då Carson skrev boken (1951), var plattektoniken inte allmänt accepterad. Hon framför därför ingen annan förklaring, än vissa forskares försök att tala om slammströmmar i havet. Om det kunde hon tydligen inte skriva något. Det finns antagligen inget sätt att förklara detta slamm. Hon lämnade ämnet.

Hon dog i cancer 1964 och fick aldrig chansen att fundera över konsekvenserna för hennes forskning av plattekto-nikens segrar inom den vetenskapliga världen.

När jag läste det, hade plattektoniken blivit inne. Boken ”Havet” var då ganska gammal och ingen hade Carsons uppgifter aktuella. Jo, jag. Och jag tänkte, att om vi har en flytande platta och belastar ena änden av den med tiotals millioner kubikkilometer is, vad händer då?

Min våldsamma spekulation

Jo, kontinentalplattan vickar! Den vickar både då glaciärerna växer och när de krymper. Men var glaciärerna verkligen så stora och tunga? Is väger en tredjedel av granit. Tre kilometer is skall jämföras med en kilometer granit. Bl.a. hela Kanada var täckt av is. Bara Kanada är nästan tio millioner kvadratkilometer!

Uppgifterna om istidens glaciärer varierar. Det talas om maximalt tre kilometers tjocklek, men i Antarktis är tjockleken idag maximalt ca fem och en halv kilometer. Istäcket över Nordamerika var det största. Norra Ishavet var dessutom delvis bottenfruset och isen steg högt mot himlen över havsytan. Det finns skäl tro, att ismängderna kraftigt underskattats.

Det är som med Jordens ålder. Långsamt har man gått med på allt högre siffror. Nu ligger man nog rätt. När det gäller havsnivån under istiden är man inte överens. Siff-rorna går ganska mycket isär. 

Hur fort gick vickningen? Skedde den gradvis, som en landhöjning? Troligen. Men vi kan också tänka oss att plattorna satt fastkilade i varandra, till dess att spänning-arna blev för stora och vi fick en eller flera vickningar, med jordbävningar och förödande översvämningar, då våra nuvarande grundhav skapades.

Enligt Platon var sådana katastrofer regelbundet återkom-mande. Ett antal ryck på några tiotal meter åt gången, med flera hundra eller ett tusental år emellan. Civilisa-tionen skulle ha uppstått och förintats gång på gång.

220px-Plato_Silanion_Musei_Capitolini_MC1377

Atlantis undergång anges till för omkring 11500 år sedan. Det är en siffra, som någorlunda och ungefärligt överensstämmer med istidens slutskede. Men Platons fantasier om en bronsålderskul-tur liknar en dalmålning: Pontius Pilatus i Karl Johansuniform. Men Atlantismyten kan tänkas bygga på minnet av något verkligt som hände 9000 år (räkna med stora marginaler) före Platon.

En bild att inte tro på! Platon använde en mytisk berättelse för att skapa ett påhittat exempel för sina politiska idéer.

images-26

Men vi kan nog utgå från, att bilderna av Atlantis hitintills varit fel. Tro på plattekto-niken och Archimedes princip! Den senare gäller för alla vätskor, även magma.

Om avståndet till Amerika var mindre, om det då också fanns ett antal öar på vägen, är det mycket som kan förklaras utan Dänikens besökare från rymden. Negroida stenstatyer i Sydamerika, myters likheter, gudars namn o.s.v.

Jaha, då kom jag ändå tillbaka till mina myter.

Min försiktigare spekulation

De heta magmaströmmarna från Jordens inre antas flytta om kontinentalplattorna. De är heta, när de kommer upp från djupet, men borde svalna av, då de stryker fram under plattorna. Då borde plattornas undersidor påver-kas. De smälter i ena änden och byggas på i andra. Vi får då en liten vertikal rörelse i plattorna, när tyngdpunkten flyttas och de lägger sig tillrätta.

Om rörelsen är högst 2 mm per år, drunknar den i alla andra förändringar, smältande glaciärer, av uppvärmning expanderande hav och vanlig landhöjning. På en million år blir det två kilometer. Då har vi förklarat floddalarna utan Atlantiskatastrof.

Men – vi har inte förklarat varför det är i Nordatlantens botten vi har de djupaste floddalarna.

Advertisements