Etiketter

, , ,


Min son var in på förlaget Faun, som bebor samma hus som sonens arbetsplats och köpte en bok åt mig. Den heter ”Det förflutnas skuggor” (ISBN 978-91-87435-07-2), en psykologisk thriller skriven av Ingemar Andersson, präst i Svenska Kyrkan.

Det pangar lite i boken. Det och det kalla kriget som historisk bakgrund till händelserna är dock ”reducerat” beskrivet. Ibland kan man diskutera en storys trovärdighet. Det behöver man kanske inte göra här, men det är svårt att över huvud taget göra en sådan bedömning, när de detaljerna bara är små nödvändig-heter för att kunna ställa viktiga frågor om passion, kärlek, makt och otrohet. Det är ju det som är det centrala i historien.

Sidorna 5-194 innehåller 80 kapitel, små tavlor varav många beskriver spelet mellan människor. Det är lagom stora bilder, som den eftertänksamme kan grubbla över. Det gör det lätt att ta sig igenom boken, trots att ämnena inte är de lättaste, om vi vill filosofera över dem, och diskutera handlingsalternativ.

Boken förser oss även med några helt korta scener med bildade samtal. De djupa frågor som nämns avslöjar en viktig persons grubbel över dramatiska handlingar i det förflutna, som kastar boktitelns skuggor över nutiden. Determinism, existensialism och konsekvensetik nämns, och ger läsarna möjlighet att själva grubbla över dess ämnen.

Existensialisterna Kirkegaard och Sartre nämns. Jag kan påpeka att Sartre som ateistisk existentialist i Sverige nu har konkurrens med Gustaf Olofsson, inte alltid så lätt att förstå:

http://gustafsvideoblogg.wordpress.com. Det är ju inga små bilder i ord han målar upp över svåra problem. Ingemar inbjuder oss till grubblets Friskis och Svettis, medan Gustaf mer passar för den lilla eliten med OS-aspirationer.

Det är lättare diskutera determinismen. Därmed lämnar jag boken och försjunker i grubbel över ett ämne den nämner. Jag kanske återkommer om den senare, när jag funderat mer. Nu skall jag bara ge en del invändningar mot determinismen och argumentera för vår fria vilja.

Wikipedia inleder artikeln om Kaos med att det handlar om oförutsägbarhet, brist på den logiska ordning som är vetenskapens förutsättning, och som gör det möjligt att förutsäga framtiden, planera och handla rationellt. Kaos motsats är Kosmos, en logiskt ordnad värld, där kosmiska makter (naturens lagar) förgäves strävar efter derminism, absolut förutsägbarhet.

140px-Yin_yang.svg

De kosmiska makterna strävar förgäves, ty i Kaos och Kosmos är som Ying och Yang. Visserligen beskrivs Kosmos som en bubbla i det oändliga Kaos det är skapat ur, men det är en bild. En annan bild visar dem blandade. Det finns alltid lite Kaos i Kosmos. Det är alltid lite störande kärlek i maskineriet, och det hjälper inte hur mycket pengar, logik och förnuft man smörjer det med.

Är det inte kärlek, så är det samvete eller etik som stör den jämna gången. Och är det inte det, så är det maktbegär och passion, eller det meningslösa hoppet. Likt psykfall vägrar de drifterna inordna sig i det logiska och förnuftiga. Värst av allt är dock kärleken eller hur det nu var Paulus uttryckte sig.

Möjligen kan maktbegär och passion räknas såsom av materiell och biologisk ordning svårt förorenad Kaos. Det går kanske att beräkna och förutse, om, att och när sådant Kaos släpps loss. Men kärlek är i rituell mening rent Kaos.

Och Kaos var ju en egyptisk gud som hette Nun, den kosmiska makten Ras far. Drygt 30 ggr nämns i GT att han var far till Josua. Och Josua är ett hebreiskt namn, som betyder ”Gud Frälser” och i NT översätts till Jesus. Men det har jag redan berättat. Fysikerna använder ordet kvantkaos om den fysiska värld, där ingen logisk ordning råder. Det går alltså bra, att bestrida determinismens vetenskapliga stöd. Det är Kaos som råder i dagens vetenskap. Är vår Gud en kaosgud, kan Han ge oss en fri vilja.

Ateisterna tar avstånd från tron på kosmiska makter. Det gjorde Paulus också! Deras argument håller! Men Gud är annorlunda! Hur bär man sig åt med Kaos? Meteorologerna står i TV och talar om att kaosteorin omöjliggör korrekta väderleksprognoser. Argument om att teorin inte handlar om ”sådan” oberäknelighet ger motfrågan: ”Vilken handlar den då om?” Försök till svar gör även ateismen dunkel. Men det vederlägger den inte. Den blir i stället en trosfråga.

Vetenskapen är ensam giltig för den del av Kosmos, som kan isoleras från Kaos. Det kanske finns en del som kan det, men vilken?

 

Annonser