Etiketter

, ,


Signaturen Klorofyll frågade på Filosofiforum: ”Hur viktigt är det att inse att man inte är ofelbar? Jag skrev ett litet svar, som kanske kan roa de som inte är överhettat religiösa, ungefär detta:

Jag gillar spekulera, särskilt lite hädiskt. Då kan jag reta både troende och ateister.

För tillfället är jag väldigt troende, och mitt fromma hädande gällande ofelbarheten ser ut så här:

Om Gud Fader nedstiger på Jorden och blir människa, blir Han ”ett med synden” (2 Kor 5:21). Syndens lön är döden (Rom 6:23), så Han blir korsfäst! Observera att ordet ”son” i alla religionsfilosofier utom kristen fundamenta-listisk sådan betyder uppenbarelse. Fadern och Sonen är ett (Joh 10:30) och redan Ramses (namnet betyder Ras son) tog död på folk som bestred att Farao var Gud.

Gud har alltså skapat världen så, att inte ens Han själv kan undvika göra fel, om han likt vi föds till världen som okunnigt barn. Bland försyndelser har vi att Han dränkte två tusen grisar för människorna i en ickejudisk by (Mark 5:13). Han bedrev även omfattande rusdryckstillverkning (Joh 2:6-10). Han slogs dessutom i templet (Joh 2:15). Han beskylls även för värre saker.

Vi skall veta, att det hebreiska ordet Satan betyder åklagare, och att Herren skall komma på Himmelens skyar, för att döma levande och döda (Matt 24:30f + Apg 10:42 med parallellställen lite här och där).

Åklagarens plädering blir denna: ”Klorofyll med flera har burit sig åt som Herr Domaren och bör därför dömas till Helvetet!” Då luktar det nog förlåtelse lång väg. Vi kan ju hota med kvällstidningarna: Den där Johannes var nog bara tretton år, när han lutade huvudet mot Herrens bröst! Fast det kan ju ha varit Maria Magdalena, så det är nog bäst att inget säga.

Alternativt säger åklagaren: ”Klorofyll med flera hävdar sig vara bättre än Herr Domaren (alltså felfria) och vill sätta sig i Herr Domarens ställe. Åberopande den prejudicerande domen mot Lucifer den 23:e oktober 4003 f.Kr., exakt ett år efter Skapelsen, yrkar jag på oändliga evigheter i Helvetet.”

Som försvarsadvokat vill jag nog råda min klient, att betona sin felbarhet, alltså sin likhet med Herren i domarsätet. Efter frikännandet kan ni sedan supa jul ihop, slåss med Djävulen och äta fläsk.

Det var vad jag skrev, och jag funderar nu hur hädiskt det var. Det finns ju faktiskt en idé i texten, och den idén kan väl ses som seriös. Vi är här för att lära oss. Det innebär att vi inte vet eller kan. Skall det vara ett brott, att snubbla och falla, då vi lär oss gå?

Idén är inpackad i ett grovt fodral, men innehållet är väl inte så oävet? Andra hädelser brukar inte ha några andra idéer än att utmana. I princip kan det vara rätt, men om det plågar någon, får man väl vara försiktig.

Så såg mitt svar ut. Det jag kan lägga till är löftet om förlåtelse för all våra hädelser, förutom dem av andens gärningar. Att beskylla goda gärningar för att vara onda är inte tillåtet. Angrepp på felaktig tro är bara hädelse för dem som tror så. Därför angreps Jesus för hädelse.

images-4

Ecco Homo-bilderna räknas ofta som hädelse. De har inspirerat till efterföljd, ibland värre än originalen. Det jag funderar på är avsikten. Det finns en bild av Den Sista Måltiden, där någon har placerat tretton clowner runt nattvards-bordet. Varför? Jag hittade den bilden på en blogg, som inte förklarade den.

Det går att hävda, att Jesus sökte sig till de mest föraktade, de som behövde hjälp med sina mänskliga brister. Budskapet skulle kunna vara ”Kasta ingen sten! Vi är nog alla lite befläckade – på något av alla otaliga sätt!” Min egen åsikt är, att man skall försöka förstå och alltid tolka välvilligt.

Annonser